Jag övergick ganska omgående från vanlig lakning till satslakning helt enkelt därför att jag som nybörjare tyckte denna metod verkade enklare (mindre skrämmande), gick snabbare, krävde mindre utrustning samt ej behövde övervakas hela tiden. Det var mer, om ni ursäktar uttrycket, töm och glöm.
Den metod som anses som den bästa är att tappa av i två omgångar där varje sats är hälften av den totala volym vört du vill ha i grytan vid kokets start.
Du vet hur många liter/kg malt du mäskat med.
Du vet ungefär hur mycket vatten malten absorberar.
Du vet hur mycket vört du vill tappa av.
Mellanskillnaden är alltså hur mycket vatten du måste värma upp och tillsätta i mäskkärlet innan du tappar av första gången.
Efter att man tillsatt vattnet blandar man allt väldigt noga (utan att skumma för mycket) så att så mycket socker som möjligt löses upp i vätskan. En del låter nu det hela vila och maltbädden sätta sig 5-10 minuter, andra gör det inte. Sedan börjar man recirkulera vörten lite försiktigt, tappa av och återför, tappa av och återför osv tills vörten är blank. Då öppnar man kranen för fullt och tömmer kärlet helt. Fyll sedan upp mäskkärlet igen med lika mycket vatten som du precis tappade av. Upprepa samma procedur som ovan. Glöm ej recirkulera tills vörten är blank. Tappa av andra halvan av vörten. Klart.
Har jag haft stopp? Javisst, det har hänt. Då rörde jag upp maltbädden igen, lät vila någon minut, recirkulerade tills vörten var blank och fortsatte sedan.
Något med den här tekniken måste ju vara rätt med tanke på hur många som använder sig av den med gott resultat och med tanke på hur många man sett gå över från vanlig lakning till satslakning (jo jag läser en hel del amerikanska forum).
Men den passar ju inte alla naturligtvis.