Sökalternativ (Sida 11 av 18)

Värma vatten och koka gör jag i ett annat kärl så det behöver bara hålla tempen uppe och ha krut nog att höja mäsktempen från mäsktemp till laktemp på en rimlig tid.

Jag har sett doppvärmaren. Min tanke är att ha elementet sitta under falskbotten och det blir lite lurigt med doppvärmaren. Annars vore det en bra lösning för jag vill att allt ska vara så enkelt att diska som möjligt. Alla eldelar monterade i kärlet försvårar ju det.

Jag får samma konstigheter. Det ser ibland ut som att jag är inloggad som andra användare. Har också fått skumma utseenden på forumet.

En fråga till er som är insatta... vad är det egentligen man behöver för att köra en såndäringa PID i sitt bryggverk? En kontrollmodul, en sensor och ett relä? Vilka ska man ha? Kan någon som inte är tekniker plocka ihop något sånt där? Vilka är vinsterna, gentemot att köra en universaltermostat?

Ja, vi vill ha löpande info samt rapporter om bryggningen med din malt sedan.

Man brukar säga att klorid till sulfatration påverkar upplevelsen av balansen mellan malt och humle. Sök så hittar du säkert massor om detta.

Jag tror att anledningen till att du läst att man inte behöver tillsätta salter med kalcium om man har en syrarst är på grund av PH:t i mäsken. Men jag menar att du bör ha mer kalcium i ditt vatten eftersom jästen behöver detta under jäsningen. Det kommer nog bli öl, men din jäst kommer nog prestera bättre om den får de näringsämnen den behöver. Så det är mer än fråga om jäsningen och jästen än om mäskningen.

Att jag skrev att mäskschemat känns krångligt är eftersom att jag själv skulle göra en rast på 67grader eller så och sen värma till laktemp. Det spar tid och energi. Att göra typ fem raster som du nämner är isf något för väldigt speciella öl, alls inte nödvändigt i en APA. Enstegsmäskning är nästan en del av den stilen för mig. Men Du gör såklart som du vill.

Tycker absolut du kan köra vilken som av de jästerna. Eller så splittar du batchen och ser vilken du gillar bäst. Tycker du inte att du får en tillräckligt klart öl med wlp001 så kan du enkelt klarna den med lite gelatin. Då blir den blank på nolltid, speciellt eftersom du har möjlighet att kallkrascha.

Ja, det är verkligen guld att ha maltmagnus nära. Speciellt eftersom han dessutom tar hem hela humles sortiment till samma pris utan frakt.

Vårt vatten ser ut så här, enligt min senaste rapport:
Calcium: 21,0 ppm
Sulfate: 10,0 ppm
Magnesium: 2,2 ppm
Chloride: 20,0 ppm
Sodium: 6,9 ppm
Bicarbonate: 47,0 ppm
PH: 8,1 

Enligt killen jag hade kontakt med är värdena stabila och jag tror knappt att de avviker mer än någon ppm från en äldre rapport jag hade sedan tidigare.

Jag brukar tänka så här kring vattnet, utan att på något vis utge mig för att vara ngn expert:

Det är väldigt låga värden rakt över. Det är bra för då blir det ju lätttare att justera till önskat värde.

Kalcium är väldigt lågt. Kan vara bra att justera till minimum 50ppm eftersom jästen behöver detta under jäsning.

Sulfat/klorid = 1:2. Om jag gör en humlig öl (vilket de flesta jag gör brukar vara) så använder jag lite kalciumsulfat. På så vis får jag ju med lite kalcium också. Dubbelt så mkt sulfat som klorid kan vara ett riktmärke. Vill man hellre ha den där runda maltigheten kan man låta det vara. Men om du ändå ska tillsätta kalcium så kommer du förmodligen vilja använda kalciumsulfat eller kaciumklorid iaf så då får du väl balansera där.

Ph och residual alkalinity (svensk term?): Här går jag oftast på känsla/erfarenhet. Om jag gör en kopparfärgad till röd öl brukar ph i mäsken hamna ganska rakt på. Om jag gör mkt ljusa öl behöver jag justera på något sätt annars hamnar det för högt. Man kan använda kalcium och magnesium för att justera detta. Det gör du ju kanske ändå för att framhäva humle eller malt i din öl. John Palmer har en mäsk-ph nomograf som illustrerar detta bra: http://www.howtobrew.com/section3/chapter15-3.html
Med det sagt så blir mötet mellan teori och verklighet inte alltid som man tänkt. Till det ska läggas att jag för min del mäter ph med pappstickor som är minst sagt svåra att läsa av.

Och till sist kan man skvätta i lite mjölksyra i både mäsk och lakvatten, om ph inte beter sig som man vill. Men var försiktig för det kan ge smak vid diser större än några ml.

Som sagt det här är bara hur jag gör och det finns säkert bättre sätt. Men tills jag lär mig något annat tänker jag ungefär som ovan om vårt vatten.

Använd någon programvara för att räkna på mineralerna. Jag använder beersmith. I och med att du alltid får med dig något på köpet kan det vara lite lurigt att få till det. Men det går att få till på ett ungefär iaf.

Ja och bra hjälp när jag ringde upp dom.

Hittade "Espressospecialisten" som tydligen saluför JG-kopplingar (bland annat en reducering som passar).

Men det verkar lite bökigt att handla därifrån (man är väl bortskämd med humle.se).

Jag har antingen kokat eller pasteuriserat musten. Jag har inte haft några problem med mjölksyrebakterier. En del gör tydligen allt kallt men då bör man ju vara beredd på att få med lite av varje, vildjäst också. Men pitchar man en tillräckligt stor mängd aktiv jäst kan man kanske komma runt det. För mig är riskerna lite för stora och det blir fin honungsarom och smak även om man pasteuriserar.

Den bästa sidan jag vet för mjöd är: http://www.gotmead.com/

Jag har också använt enris och enbär. Det blev smak av det, men troligen mest från enbären.

Ryggradsreflexen är som Chubb beskriver att behandla det som en smak eller aromgiva (så har jag för mig att jag gjorde). Men när det gäller granskott (som jag också använt) har jag fått lära mig att det är fel och att granskott ska koka minst 60 minuter för att få ur de sockerkedjor som är uppbundna i skotten (källa: how to brew, Gordon Strong). Möjligen är detsamma sant även för enris.

Nästa gång är det bättre att göra tvärt om. Kyl till 17-18, pitcha, ställ i det kalla rummet och flytta sedan till ett varmare rum.
Men det blir säkert god öl ändå.