Nygamla frågor

Sekundär är i min åsikt (och många andras) bara nödvändigt om du ska göra något speciellt med ölen. Torrhumla kan vara lämpligt i sekundär (även om även det går att köra i samma hink/damejeanne  om du inte ska skörda jästen sen). Eller om du ska långlagra i bulk kan det vara bra att få ölen av jästkakan.

Jag brukar bara låta ölen stå en vecka extra eller så efter att jäsningen börjar bli klar. Så kanske 4-5 dagar i ex 19 grader därefter när jäsningen saktar ner ytterligare några dagar till en vecka i sisådär 20-22.

Jag försöker att göra så få överföringar jag bara kan, eftersom det i princip alltid innebär att man får med oänskade organismer och syre.

När jag kallkraschar drar jag ner tempen så nära noll jag kan. Ibland använder jag även gelatin i kombination med det. Då blir ölen ofast blank på nolltid. Men om du ska kallkrascha så se till att jästen hunnit göra klart allt det den ska, vad avser diacetyl och andra restprodukter.

För lager är det ju en lite annan procedur. Utgick från att du tänker ale.

Själv är jag från Örebro btw.

Ja, det är verkligen guld att ha maltmagnus nära. Speciellt eftersom han dessutom tar hem hela humles sortiment till samma pris utan frakt.

Vårt vatten ser ut så här, enligt min senaste rapport:
Calcium: 21,0 ppm
Sulfate: 10,0 ppm
Magnesium: 2,2 ppm
Chloride: 20,0 ppm
Sodium: 6,9 ppm
Bicarbonate: 47,0 ppm
PH: 8,1 

Enligt killen jag hade kontakt med är värdena stabila och jag tror knappt att de avviker mer än någon ppm från en äldre rapport jag hade sedan tidigare.

Jag brukar tänka så här kring vattnet, utan att på något vis utge mig för att vara ngn expert:

Det är väldigt låga värden rakt över. Det är bra för då blir det ju lätttare att justera till önskat värde.

Kalcium är väldigt lågt. Kan vara bra att justera till minimum 50ppm eftersom jästen behöver detta under jäsning.

Sulfat/klorid = 1:2. Om jag gör en humlig öl (vilket de flesta jag gör brukar vara) så använder jag lite kalciumsulfat. På så vis får jag ju med lite kalcium också. Dubbelt så mkt sulfat som klorid kan vara ett riktmärke. Vill man hellre ha den där runda maltigheten kan man låta det vara. Men om du ändå ska tillsätta kalcium så kommer du förmodligen vilja använda kalciumsulfat eller kaciumklorid iaf så då får du väl balansera där.

Ph och residual alkalinity (svensk term?): Här går jag oftast på känsla/erfarenhet. Om jag gör en kopparfärgad till röd öl brukar ph i mäsken hamna ganska rakt på. Om jag gör mkt ljusa öl behöver jag justera på något sätt annars hamnar det för högt. Man kan använda kalcium och magnesium för att justera detta. Det gör du ju kanske ändå för att framhäva humle eller malt i din öl. John Palmer har en mäsk-ph nomograf som illustrerar detta bra: http://www.howtobrew.com/section3/chapter15-3.html
Med det sagt så blir mötet mellan teori och verklighet inte alltid som man tänkt. Till det ska läggas att jag för min del mäter ph med pappstickor som är minst sagt svåra att läsa av.

Och till sist kan man skvätta i lite mjölksyra i både mäsk och lakvatten, om ph inte beter sig som man vill. Men var försiktig för det kan ge smak vid diser större än några ml.

Som sagt det här är bara hur jag gör och det finns säkert bättre sätt. Men tills jag lär mig något annat tänker jag ungefär som ovan om vårt vatten.

Använd någon programvara för att räkna på mineralerna. Jag använder beersmith. I och med att du alltid får med dig något på köpet kan det vara lite lurigt att få till det. Men det går att få till på ett ungefär iaf.