Sökalternativ (Sida 10 av 26)

Det fanns även en artikel för ett antal år sedan i Hembryggaren där man jämförde öl med och utan Protafloc. Det var ingen dramatisk men ändå en märkbar visuell skillnad.

Proteinrast är helt meningslöst eller t.o.m. negativt för modern välmodifierad malt, undantaget om du har mycket vete (men då anses det ofta vara okej med en vis grumlighet).

Druv är inte heller något man behöver bekymra sig om vad klarheten anbelangar i alla fall, det lägger sig snabbt på botten.

Det är bara du själv som kan veta exakt hur mycket bortkok just du har i ditt bryggverk, och samma sak med lakvatten. Men i allmäna ordalag så är det samma som gäller oavsett om satsstorleken är 23 liter eller hälften av detta. Det går alltså bra att halvera alla siffror rakt av som en första approximation. Sedan måste du ha koll på ditt eget system för att få till det perfekt, men det gäller även om du tar ett recept för 11,5 l.

Det är viktigt att ha ett lämpligt kokkärl så att du med ett rullande kok kokar bort ungefär 10-15 % vätska per timma. I ett exempel i den andra tråden här så kokade personen i fråga 5 liter i samma gryta som för 10 l med samma effekt, vilket naturligtvis är en dålig metod. I ditt fall ska du kanske använda en gryta på drygt 15 l.

Inte för att det har någon betydelse, men ja. Flera gånger.

Och detta är alltså fel, det går alldeles utmärkt att halvera rakt av utan att ta några speciella hänsyn.

Tror man lugnt kan utgå från att TS ville anpassa ett recept till en lämplig storlek för sitt tilltänkta bryggverk. Ditt exempel med halverad satsstorlek i samma kokkärl var helt malplacerat.

Bryggtekniska aspekter utgör inte större delen av ett recept. Ett och samma recept kan bryggas med många olika bryggtekniska lösningar och lakmetoder. Naturligtvis finns det vissa bryggverkstekniska aspekter man alltid måste ta hänsyn till, som mäskutbyte till exempel. Men det måste man alltid göra när man använder någon annans recept och är inget unikt för när man halverar ett recept.

Så att halvera ett recept är alltså inga problem, inte mer problematiskt att använda ett recept som redan har rätt satsstorlek.

Det finns mycket missförstånd och okunskap kring hur DMS uppstår i öl, här försöker jag reda ut saken:
http://fabrikorekstedt.blogspot.se/2015/10/om-dms.html

DMS är dock inget som man behöver vara särskilt oroad över som hembryggare, såvida man inte samtidigt har klent och kort kok, långsam kylning och jäser kallt. Bra ventilation och större yta i förhållande till volym ger oss en fördel jämfört med kommersiella bryggare.

En ny missuppfattning som verkar ha spridits i kölvattnet på Brülosphys experiment är att det skulle bero på den moderna malten, och i synnerhet på att den är välmodifierad. Men modifiering handlar om proteiner och har inget med DMS att göra. Det enda som spelar någon roll för malten är kornets innehåll av SMM, samt kölningstemperaturen.

Att DMS-nivån inte skulle bli högre av ett kortare kok är också fel. Däremot spelar det inte någon roll så länge man ändå hamnar under detekteringströskeln på 30 ppb.

Själv har jag gått ner till 60-minuterskok för alla mina öl numera.

Vad gäller maltnotan tror jag 100 % pilsnermalt är en bra utgångspunkt, jag skulle inte hysta i något socker så länge du inte vill gå upp mot 8 % eller över. Eventuellt kan du ha i lite münchnermalt eller aromatisk malt eller liknande.

Du kan knappast jäsa kallare än vad du gjorde, vill du ha mindre jästkaraktär får du som sagt byta sort, Achouffe-jästen exempelvis. De Ranke kör tydligen med Safbrew T 58 som de jäser ganska svalt.

Att göra två identiska SG-mätningar innan tappning står sällan i recept av det enkla skälet att det är en allmän bryggteknisk metod och inget som är specifikt för något recept.

Personligen gör jag aldrig så utan förlitar mig på jäsningens beteende för när det är dags att tappa på flaska. Undantaget är vissa luriga jäster som är kända för att stå och sakta tugga i sig SG-pinnar under lång tid; Dupont-jästen, Unibroue-jästen mfl. Men normalt är ölet redo att tappas efter två veckor.

För att vara på den säkra sidan är det dock aldrig fel med extra SG-prov.

Det går bra. Att skala med en faktor 100 kan ge vissa skevheter, men halvering är inga problem.

Jag ser öl och humle.

För att spinna vidare på detta med IBU-skattningar så är det generellt så att hembryggare kraftigt överskattar sina IBU-värden. Detta av flera skäl varav ett par redan har dykt upp, men låt mig ändå sammanfatta de jag känner till:

1. De olika formlernas parametervärden är kalibrerade för professionella bryggverk vilka har ett högre utbyte.
2. Formlerna skattar vörtens och inte ölets IBU, c:a 20 % försvinner under jäsningen med variation mellan jäststammar.
3. Vid höga IBU-värden fås en mättnadseffekt som kraftigt sänker extraktionen av iso-alfasyror. I princip är det svårt att få mycket mer än 100 IBU ur ett vanligt vörtkok.
4. Det finns ytterligare felaktigheter hos oilka formler, exempelvis är det bara Tinseth som mig veterligen har en vettig korrigering för vörtstyrkans effekt på utbytet.

1-2 innebär att de flesta hembryggare överskattar sina IBU-värden med kanske 25-30 % i snitt vid måttliga IBU-värden. Detta innebär att man har en "alternativ-skala" vilket kan fungera alldeles utmärkt så länge man bara jämför sina egna öl, och även vissa andra hembryggares. Däremot blir det fel om man jämför med ett kommersiellt öl med känt (och korrekt) IBU-värde.

Vid riktigt höga IBU-värden blir det ändå större fel, vill man de facto ha ett öl på 100 IBU ska man sikta på kanske 200 skattade IBU.