mw skrev:"har du ett extremt lågt fg också eller bara smak?"
FGn är inte låg 1017 (från OG 1043, iofs kommer ölen få jäsa klart i sekundären till kanske 1008-1012) men ölen känns väldigt utjäst.
Hmmm.. då kanske jag missuppfattade dig. Isåfall är frågan om den verkligen har jäst klart. Har du smakat av den jäsande vörten? Eller har ölen klarnat?
mw skrev:Ok, det var någonting som inte stämde med ölen och det kanske kan beskrivas som "kärvt", jag hade iaf kvar en distinkt humlesmak i munnen en halvtimme efter att jag smuttade på ölet....
Hehe.. det låter misstänkt.
Jag har märkt att olika begrepp används på olika sätt, men med torr i det här fallet menar jag "osöt". Dvs motsatsen till söt. En torr utjäsning. Är din öl inte utjäst nu, dvs du förväntar dig att den ska sjunka ytterligare så borde den rimligen vara söt nu. Men är det beskt och kärvt så kan det ta över ändå.
Om du tror att ölen ska sjunka mer så föreslår jag att du låter den jäsa klart och *klarna* innan du mixtrar mer. Ibland kan själva diset ge en viss astringens också.
Om ölen blir kristallklart och ändå smakar obalanserad kan du ju då överväga åtgärder.
mw skrev:“Sötning i glaset fungerar med glukos eller sackaros rätt bra.”
Strösocker (sackaros) består väl av fruktos och glukos? Vad är fördelen med ren glukos jämfört med sackaros?
Förutom att sackaros är sötare än glukos, så ger sackaros i mitt tycke en lite "vassare" sötma, glukos ger en lite mjukare sötma utan kant. Ibland när man sötar man sackaros kan man nästan känna att den är sötad. Glukos däremot smälter in mer, utan kant. Det är min åsikt. Fruktos är också lite vassare.
Ett annat alternativ är ju artificiella sötningsmedel, såsom aspartam eller sackarin etc. Jag tror det är personligt. Jag känner ofta när det använts och gillar det inte. Det ger en väldig skarp bismak, nästan metallisk. Visst blir det sött, men man får denna lustiga kant på köpet. Prova var du tycker själv. Själv tycker jag inte att denna artificiella sötma matchar den naturliga sötman som riktigt socker ger.
Ta tex artificiellt sötat julmust vs den med socker i, så smakar det faktiskt inget vidare tycker jag. Nyttigare för visso, så det är ju en smaksak. Fast å andra sidan om du tillhör de som gillar dessa light julmuster så kanske du inte reagerar på bismaken och då kan artificiell sötma vara värt ett försök.
mw skrev:Om jag väljer att söta ölen, vad är fördelen med att göra det i glaset jämfört med att hälla det i hela ölen? (förutsatt att jag väljer sockerart som inte jäser ut av jästen) Det känns lite fult att sitta å sockra ölen i glaset OCH jag kommer bli tråkad av mina kompisar när jag bjuder på ölen 
Jaa det är klart att det ser lite oproffsigt ut att sitta och mixtra i glaset när man har gäster. Jag brukar i dessa fall blanda socker och öl i en flaska, vid diskbänken eller så. Men behöver ju inte söta precis vid bordet.
Men sackaros, glukos och fruktos är alla förjäsbara sockerartre, så de kan starta ny jäsning om du tillsätter det under lagring.
Ej förjäsbart socker som tex laktos går ju, men det är bara en del så sött som annat socker. Men det är ju bara att prova. Experimentera i ett glas först så du får rätt dos, innan du går loss på hela satsen.
mw skrev:” Annars ökar du fylligheten och lite grand restsötman genom maltodextrin” och ” Det innebär att om du vill ha en hög sötma, så får du antagligen ha i så mycket laktos att den också blir fylligare och mer viskos”
Ok, vad rekommenderar du? Jag kan tänka mig både lite mer kropp och något mer sötma. Ölen ska fortfarande vara någorlunda typriktig.
Så som den är nu är den ganska tunn (dock inte alltför störande) med torr och uttalad beska (alltför). Stor insats av smakhumle men ganska diskret aromhumle (kommer torrhumla). Bra och hållbart skum.
Sammanfattning: Torr, saknas lite ”mouthfeel” och sötma men för mkt beska.
Pratar vi typriktiga öl så ska du inte fråga mig
Det är inte min avdelning för fem öre. Jag brukar aldrig reflektera över typriktighet när jag brygger, så jag passar.
Kenneth, Kjell eller någon annan rutinerad bryggare kan säkert svara.
Fast saknas det mouthfeel och du har FG 1.017 låter det som att den är åt skogen för besk eller kärv. 1.017 borde annars rimligen vara relativt fyllig på så sätt.
Man brukar ofta balansera beska och fyllighet och sötma. Det som "borde" vara tillräckligt fyllighet och sötma kanske inte alls räcker om du fått till en tokbesk öl.
mw skrev:” Sen provade jag att sänka pH med mjölksyra innan koket, och det blev avsevärt mycket "renare" i smaken.”
Mkt bra råd! Hur mkt mjölksyra pratar vi om egentligen? Vilken typ av pHmätare bör man skaffa?
Föresten, har du data om Upsalavattnet? Ger de olika vattentornen någon intressant skillnad i vattnet?
Vet inte vad som skiljer tornen men nog kan det skilja lite.
Mängden möjlksyra beror på hur mycket till tillsätter i mäsken och även på receptet. Mörk malt sänker pH mer än ljus malt.
Man kan teoretiskt uppskatta utifrån vattnets alkalinitet, hårdhet samt % av det olika maltsorterna men bäst är att dubbelkolla med mätare, iallafall i början. Ser man sedan att det blir lika varje gång behöver man ju inte hålla på opch mäta. Men jag tycker det är lärorikt att mäta saker.
I 20 liter öl(eller i mäsken, och en del i koket har jag för mig) hade jag i ett antal ml mjölksyra sist, 5 ml tror jag något i den stilen. Men som sagt, det beror på malten. Jag har en enkel pH mätare från clahsohlsson.
Har för mig pH vid rumstemp låg kring 5.4 före koket, efter justering, det motsvarar 5.0-5.1 vid mäsktemp. När man mäter pH måste man tänka på att pH är högre vid högre temp. Ofta mäter man pH på den kylda provet. Såvida man inte har en bra tempkompenserad mätare, vilket jag inte har. Ibland anges pH värde lite slarvigt. ibland avser de mäsktemp, och ibland rumstemp.
pH 5.2-5.4 eller så brukar anses som riktvärde till mäsken avser mäsktemp. Kyler man och mäter vid rumstemp ligger det ca 0.35 högre.
Värden som jag använder är
hårdhet 15 dH
Alkalinitet 270 ppm (som HCO3)
"Residual alkalinity" ca 3 mEq/l - det är det här som är det mest intressanta för pH
Se även
http://www.uppsala.se/uppsala/templates … 16632.aspx
Problemet är egentligen inte hårdheten, utan alkaliniteten. Men normalt är det så att hårt vatten, dvs det som innehåller mycket kalcium och magensium också innehåller mycket karbonater (vilket ger alkaliniteten).
Själva pH på vattnet är inte lika intressant, eftersom det bör vara inräknat i alkalinitetsbegreppet. Ökar pH så ökar också alkaliniteten.
Så för pH är det enda paramterar man behöver kalcium, magnesium (hårdhet) samt alkalinitet.
sen kan det vara kul att veta hur mycket annat man har i också, klorider och sulfater.
/Fredrik