1)
Ett typiskt karaktärsdrag på lageröl är att det inte bör/ska finnas några jäsbiprodukter. I princip ska man bara få smak från malt och humle.
Det är vad man brukar kalla en "ren" jäsning.
En ren jäsning åstadkommes lättast om man jäser vid lägre temperaturer med jäst som tål detta och som inte ger jäsbiprodukter. Detta är typiska drag för en god lagerjäst.
MEN det finns jäststammar som jäser mycket "rent" även vid rumstemp. Typexempel är Nottingham torrjäst och California Lager jäst (Brewer's Choice 2112) och American Ale jäst (Brewer's Choice 1056)
Så ett tips är att brygga på 100% pilsnermalt med en av ovan nämnda jäster.
Lägg bara humlebeska och en liten mängd smakhumle, ingen aromhumle att tala om.
Jäs i rumstemperatur och när du tappat på flaska och jäst klart där så kan du ställa dem kallt i några veckor i något kylskåp eller på balkongen denna årstid.
2) Misslyckade recept!?
Det som man i regel misslyckas med är att ha för mycket av specialmalter såsom karamellmalt, chokladmalt eller svartmalt.
För mycket karamell med låga beska ger ett jolmigt öl.
För mycket svartmalt kan ge ett riktigt räligt öl, med skarp otäck brändhet, dessutom blir det surt (lågt pH) som inte är kul.
För mycket chokladmalt är inte heller särskilt roligt.
Vissa humlesorter i kombination med vissa malter kan också vara illa.
Jag gillar inte Fuggle eller Williamette, det är inte så kul.
En del humlesorter ger en obehaglig, frän beska medans andra ger en frisk beska.
Fast smak är för det mesta bara en fråga om personliga preferenser.
Det en gillar tycker någon annan illa om.
3) mörka maltsorter innehåller inte några enzymer och inte heller så mycket stärkelse att omvandla till korta sockerkedjor. Karamellmalt är helt konverterat också.
Dvs tempen spelar inte någon roll.
Tiden har betydelse. Ju längre desto mer färg och smak får man.
Man mäskar i regel specialmalterna tillsammans med basmalten för att det är enklast så.
Vid delmäskning så gör man ju "te" på specialmalterna.
