Bryggaren anropar maltsmaken, kom...

Åtminstone tyskarna hävdar att dekoktionsmäskning ger en en bättre maltkaraktär. Påståendet ger dock ständigt upphov till diskussioner. De lageröl jag lyckats bäst med har i och för sig varit dekoktionsmäskade, bla. en dortmunder. Maltskompositionerna  som jag använt då har inte innehållit någon mörkare karamellmalt eller specialmalt  samt nästan enbart Weyermanns basmalt.

Vill man inte ge sig på en flerstegs dekoktionsmäskning kan man åtminstone mäska ut med en dekoktion, något som jag gör rätt så ofta oavsett vilken öltyp det gäller. Det kanske dock inte påverkar maltkaraktären så mycket om man gör på det vanligaste sättet vid utmäskning, d.v.s, kokar i huvudsak den tunnare delen av mäsken.

Njasch tycker det händer lite då och då, men nu senast med WL833 German Bock som skall ge en utpräglat maltig profil, men istället så smakar det så rent så rent. I sanningens namn skall sägas att jag dömt ut ölet innan lagringen är avslutad vilket inte är helt sjysst förstås, men frustrationen väcktes väl av tidigare erfarenheter.

Jo, jag dekoktionsmäskar i princip alltid, åtminstone till utmäskning. Men då är det en tunn dekoktion som inte skiljer sig nämnvärt från vanligt vörtkok. Jag har gjort wieneröl både med proteinrast -> dekoktion -> försockring -> dekoktion -> utmäskning och med vanlig infusion -> dekoktion -> utmäskning men smakskillnaden är liten.

Så visst spelar det roll hur man mäskar, men det är jästen som bestämmer spelplanen för maltsmakerna, så att säga.

Jag har just bryggt 2 st exakt lika  25 liters batcher Tjeckisk pilsner. Enda skillnaden är att en är dekoktionsmäskad & den andra infusionsmäskad. Ska bli spännande att se hur skillnaden blir. Verkningsgraden blev iallafall lägre med infusionsmäskningen.
/Kenneth

Min ovannämnda dortmunder trippeldekoktionsmäskades med raster vid 57C, 66C, 70C och utmäskning vid 77C och flödeslakning vid 77C. 100% Weyermanns pilsnermalt och jästen Wyeast BC 2308 Munich Lager. Northern Brewer till beskan och Spalter Select vid 15 och 5 minuter. Mitt mjuka vatten "dortmunderiserades" med kalciumsulfat, kalciumkarbonat, magnesiumsulfat, kalciumklorid och natriumbikarbonat.  Dessutom mjölksyra i mäsk/lakvattnet.

Jästes vid 10C i tre veckor, sedan succesiv sänkning till 2C under fyra dagar där det sedan hölls i 8 dagar och därefter sänkning 0C och omtappning till fat. Lagring där i sju veckor vid 0C. OG 1055, FG 1012, BU 26.

Inget problem med skummet. SM-domarna sa: " Ett vackert öl med en klar halmgul färg. Torr, ren och maltig med en diskret humleton. En exportöl som skulle sälja bra i Dortmund."

Jag upplever också att jag inte fått den maltighet jag önskat i vissa öl. Typ som den har blivit lite utspädd.

Märkt att det blir bättre med tiden ibland, precis som det har med att mer jäst måste lägga sig för att den inte skall "ta bort maltigheten", kan detta stämma ?
Men även ifall det ovanämnda stämmer så kan jag tyckas vilja fått ut mer då ölet är 1.5 månad gammal.
Har inte så många maltiga varianter under bältet än, men det kommer bli ett par projekt framöver för att just ta kontroll över detta.

Kan man få en maltig öl på Chico Strain e.g WLP001?

Någon som kan rekommendera en jäst som skulle funka bra för att göra något i still med Hibernation Ale eller Stone Arrogant Bastard?

En annan sak som jag upplever har påverkan på upplevelsen av "maltighet" är kolsyrenivån. Innan ölen fått rätt kolsyrehalt (med allt vad det innebär för munkänsla och pH) smakar den ofta rätt platt, men när halten börjar närma sig rätt nivå är det som att alla smaker liksom blommar fram.

Tackar för bra tips.
Tänkte att jag vid tillfälle skall pröva med en större del munich för att lyfta upp maltigheten.

Yes! Då skall jag fortsätta dekoktionsmäska mina pilsners, bockar, rauchbier mm. Tar tid men är nog värt mödan.