claussenii (eller anomalus som den numera heter) är det klassiska valet för fatlagrad engelsk öl (och enligt Claussens originalrapport från förra sekelskiftet helt nödvändig för den "rätta" smaken). Någon snällare variant av Bruxellensis kan nog gå bra den med.
Mycket av karaktären beror dock på hur mycket syre brettarna får tillgång till. Kör man helt lufttätt t.ex. fat/flaska eller i viss mån damejeanne blir smaken subtilare och utan syrlighet. Med försiktig syretillförsel som i träfat eller jäshink (HDPE och PP plast är inte särskilt syretätt) får man en kraftigare (och ofta fruktigare) effekt, men även en viss syrlighet (ättiksyra) som kan vara fint i lagom mängd, men inte får bli för mycket då det lätt skär sig med humlen och sticker i näsan. Mitt tips är att börja i hink några veckor/månad och smaka av. Lyft inte av hela locket utan stick ner en slang el. dyl. i hålet för jäsröret och sug upp ett prov (annars kommer det in för mycket luft). När lagom syra uppnåtts, så flyttas ölet sedan till fat/flaska för längre lagring. Detta förhindrar också risken att man tappar på flaska för tidigt och får huvuddelen av brett-jäsningen i flaskan vilket lätt kan ge fontän-öl och flaskbomber.
Gör gärna en förkultur på brettarna också innna du häller i dem. De kan vara väldigt trötta i paketet och gillar inte att hoppa ner i en stark IPA sådär pang-bom.
Själv skall jag i veckan tappa över 70 liter "Stock-ale" till ekfat och "brettjäsning" ett år. För min del blir det två stammar isolerade från Prize-Old-Ale (sista batchen på träfat från Gales innan de lade ner). Har inte artbestämt dem än, men det verkar vara anomalus/claussenii. Förkulturen doftar övermogen ananas och en gnutta vinäger just nu 
/CalleT