Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Mera mäsk
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Som vanligt så börjar hjärnan arbeta när man sitter på muggen 
Den här gången så formulerades sig frågan;
Om man har ett tillräckligt stort mäskkärl som tillåter att man har malt + hela den mängd vatten som kommer att ge motsvarande vörtens volym efter lakning, hur påverkar det mäskningen? Det skulle ju innebära att man inte behövde laka, men finns det nackdelar med detta förfarande? Tex 6kg malt och 35 liter vatten på en gång för en 20-25 liters batch...
Lakningen är ju en process där du 'sköljer bort' sockerarterna från mäsken och samlar upp dem i ett annat kärl. Om du skulle brygga med totala mängden vatten från början och enbart förlita dig på avrinning efter själva bryggningen skulle du nog få ett OG långt under det planerade och massor av trevliga sockerarter skulle följa med ner i soporna.
Tunnare mäsk gör att de proteinnedbrytande enzymerna förstörs snabbare. Så ibland gör man proteinrasten tjockare. Så mäsktjockleken torde ha en betydande roll även under proteinrasten. Tunnare mäsk -> sämre protein nedbrytning under mäskningen.
Beta-amylaset stabiliseras också av stärkelse, så om man har en extremt tunnt mäsk så är det sannolikt så att man kan få sämre förjäsbarhet pga minskad enzymstabilitet. Båda mäsktjocklek och temperatur påverkar enzymstabiliteten. Därför ju tjockare mäsk man har desto högre mäsktemp kan man "kosta på sig". Jag har inte sett så mycket data på detta dock. Men de här effekterna med enzym stabilitet i förhållande till vattenhalt och temperatur är kända, även om de exakta siffrorna kan hänga lite i luften.
Å andra sidan kan för tjock mäsk ge problem, då för mycket socker minskar enzym aktiviteten. Dessutom så krävs en viss rörlighet i mäsken för nedbrytningen och förklistringen av stärkelsen. Är det alltför tjockt så får man nog allvarliga problem av olika slag både för utbyte och förjäsbarhet.
Rent teoretiskt brukar det finnas någon sorts optimal tjocklek för givna temperaturer. Extremer åt olika håll, antingen på tok för tjock, eller på tok för tunn kan nog ge problem båda två.
/Fredrik
Hej,
Det finns ju de som gör som du tänkt, dvs de lakar inte (No Sparge). Precis som Jörgen skriver ger det ett lågt OG vilket måste kompenseras med mer malt. Beroende på det OG du vill uppnå kan det röra sig om 20-50% mer malt jämfört med perfekt flödeslakning. Fördelen är ju enkelheten och det finns ju alltid möjligheten att laka ur det som är kvar och göra en lättare brygd av det. En annan aspekt är att man måste ha större mäskkärl än vid flödeslakning.
Nästa nivå är det man kallar satslakning (Batch Sparging), dvs man mäskar först, tömmer ur vörten och sedan lakar man hela satsen i ett sammanhang. Den processen blir optimal om den volym man får från mäskningen är densamma som den man får från lakningen. Även här måste man betala något jämfört med perfekt flödeslakning, men det rör sig om lite mindre, säg 5-20% beroende på det OG man vill ha. Man behöver också här större mäskkärl men inte så mycket som vi icke-lakning.
Flödeslakning, dvs när man låter rent vatten flöda ner genom lakbädden, ger det bästa utbytet, men det är samtidigt det tekniskt svåraste sättet att laka och jag tror att få hembryggare genomgående når ett perfekt resultat.
Jag har runt 75%-80% relativ effektivitet med batch sparging. Vilket i mitt tycke är fullt tillräkligt.
Skulle vara intresant att göra en partigyle(sp?) någon gång. Att först göra ett stort öl med den första avrinningen och ett mindre öl med den andra. Som en batch sparge fast man gör en egen öl av lakningen.
Rent teoretiskt brukar det finnas någon sorts optimal tjocklek för givna temperaturer. Extremer åt olika håll, antingen på tok för tjock, eller på tok för tunn kan nog ge problem båda två.
Tack för alla svar! Då behöver jag inte fundera mer, jag misstänkte att metoden inte var optimal, eftersom jag aldrig sett den nämnas någon gång. Däremot är det ju intressant det Fredrik säger, att det finns en optimal tjocklek. Idag mäskar jag med ungefär 2 liter strike water per kg malt (och det verkar ju även vara defaultvärdet i ProMash). Är det någon som redan testat och har empirisk erfarenhet av det mest effektiva utbytet strike water:malt?
Jag brukar ligga på ca 3 liter/kg vid försockringen, mest eftersom jag tycker det blir en rörlig och lättjobbad mäsk, däremot mäskar jag in tjockare, speciellt om jag rastar lägre.
Jag har läst om några begränsade tester bara, men de tester jag sett har varit lite sisådär ofullständigt rapporterade. Kross och mäsktider har inte framgått, så det blir ganska flummigt då det är klart att alla dessa faktorer spelar in.
Speciellt om man försockrar lågt, kring 65C, då har jag sett en rapport som hävdar att 2 liter/kg är gränsen där man börjar få ofullständig förklistring och därmed risk får både drastiska förjäsbarhetsproblem och utbytesproblem. Mindre än 2 liter/kg så kan man nästa räkna med lägre utbyte enligt den rapporten.
Jag har inte hunnit få in så många datapunkter själv, det tar ju en sån förbaskad tid att brygga så de få datapunkter man får är ju surt förvärvade 
sen får man dryga ut sina begränsade erfarenheter med andras kunskaper och erfarenheter.
/Fredrik
Skulle vara intresant att göra en partigyle(sp?)
Går i samma tankar. När jag får tummen ur och gör den där batchen Barley Wine jag har på ritbordet kommer jag kanske prova. Å andra sidan har jag på sistone blivit väldigt förtjust i långa kok, så kanske lakar jag som vanligt och kokar ner det i stället.
P.S. Gjorde svagdricka med en tredje sats (jfr två satser för vanlig satslakning), och det blev astringent som attan. Jättebra törstsläckare dock! D.S.
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Mera mäsk