Väl i Vilamoura, Algarve, Portugal, hade jag och min trevlige svåger, Ricardo, ansvar för matlagningen. Totalt var vi 14 munnar att mätta (när vi inte åt på restaurang) och det betydde svettiga arbetsuppgifter. Min svåger var därför mycket glad över att jag kunde bjuda på lite Biere de garde när vi lagade mat. Av den anledningen kan jag inte säga att jag noterade mina smakupplevelser av de öl jag köpt, det som kommer här är minna bleknande minnen från de olika ölen. Någon ölsmakare med gyllene smallökar är jag heller inte. 
Ch´ti Blonde:
Lättdrucken ljus sak. Mycket god och fräsh smak. Inte mycket annat än pilsnermalt i den här. Beskedlig beska. Läste i Farmhouse Ale boken att Castelain som brygger Ch´ti använder lagerjäst i bryggningen. Det tror jag också. Men den var mycket god och förtjänar en 4 av 5 i betyg. Ch´ti betyder f.ö. gryvarbetare, enligt Farmahouse Ale boken.
Ch´ti Ambrée:
Väldigt lik den blonda brorsan, lättdrucken och förmodligen inte mycket annat än pilsnermalt och lite svartmalt. Kanske lite munchenermalt också. 4 av 5, den med.
Ch´ti Brune:
Oj, vilken skillnad mot de två andra brorsorna. Här har både karamellmalt och lite chokladmalt fått komma med och ölet blev väldigt gott med det. Färgen var mörkbrun och kändes som ett kalasöl vid jul eller på vintern. På Algarve, vid 30 grader på kvällen, var det ett malplacerat öl men mycket gott. 5 av 5.
La Choulette Blonde:
Efter att ha besökt bryggeriet hade jag stora förväntningar, men La Choulettes blonda var betydligt mer beskedlig i smaken än Ch´ti. Detta är en ale och det märktes, för jästen kunde märkas i smaken. Det är dock ett törstsläckande öl som var fräscht och gott. 3 av 5.
La Choulette Ambrée:
Här hade jag nog mina största förväntningar utav de öl jag köpt, men de infriades inte. Till skillnad från den ljusa brorsan var Ambrée inte alls lika fräsch och törstsläckande. Färgen var vacker och måste ha åstadkommits med en viss mängd ambermalt, för den smaken kände jag igen, och jag gillar den helt enkelt inte (ambermalten alltså). Det var lite av ett anti-klimax. Ingen vidare beska heller. 2 av 5.
La Choulette Brune
Helt klart det besta ölet från La Choulette i min smak. Ingen ambermalt här inte utan den ljust bruna, lätt röda, färgen har åstadkommits genom tillsats av chokladmalt, vilket gav ölet mer bitterhet och kärvighet. Hade jag druckit ölet utan att veta vad det var hade jag nog trott det var en dubbel faktiskt. La Choulettes jäst har definitivt smak. 4 av 5.
3 Monts:
Från St.Sylvestre. En smakligare och lättare blond BdG än La Choulettes variant. Lite mera bitterhet tror jag också. En god öl, utan att gööra sig märvärdig på något sett. 4 av 5.
Jenlain Blonde:
Förmodligen den mest producerade BdG? Lättdrucken och väldigt ljus i färgen. Bara pilsnermalt här, tror jag. Precis som med La Choulette kommer jästen fram i Jenlains öl. Mer karaktär och godare än La Choulette, dock. 3 av 5.
Ja, ni får ursäkta att det blev lite ovetenskapligt, men min erfarenhet är att de större bryggerierna Castelain, St.Sylvestre och Jenlain gör öl som är mer jämn och lättdrucken, medans La Choulette är mer personlig och inte lika mainstream. Men den föll mig inte lika väl i smaken som de övriga. Dessutom önskar jag att jag köpte fler av de mörka (bruna) varianterna, men det var nog för varmt för det på Algarve...
Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.
