För det första finns det två typer av extrakt, först de som används för att ge beska - de är oftast isomeriserade d.v.s. den process som brukar ta en timme vid kokning av vanlig bitterhumle för att alfasyran ska bli vattenlöslig. Sedan de som används för att ge smak och arom. Kallas ofta humleoljor men finns också i fast form.
Även om extraktet för beska är isomeriserat bör man låta det koka för att få bort eventuella löslingsmedel. Smak- och aromextraktet kokar man inte då förvinner ju det som man valt extrakt för. Humleoljorna och det fasta används med fördel vid torrhumling.
När man kokar vanlig humle kanske man tillgodogör sig c:a 30 procent av den alfasyra som anges i specifikationen. När det gäller isomeriserat extrakt så kan detta istället bli 100 procent. På en gammal flaska jag har hemma står det att det är 6 procent isomeriserad alfasyra. Jag har bara använt det en gång när jag bättrade på beskan lite i en scottish export som jag fick fram genom att späda en en strong scotch ale. Jag kokade inte i det här fallet så det här extraktet verkade inte innehålla några lösningsmedel. Det är troligen samma extrakt som länkas till ovan.
Humletabletter för smak och arom har jag - enligt min uppfattning - med gott resultat använt som torrhumling.