Jag skall berätta min historia om Westvletern. Vill inte "kapa" tråden, men jag väntar på att middagen skall bli klar och har några tiotals minuter att döda. Det blir "ribs" i kväll och då får det ta sin tid.
Jag har som sagt bott i Belgien, i två omgångar. Den första på 2,5 år och den andra på 2 år. I Bryssel. Första gången var jag inte särskilt bevandrad som öldrickare och tyckte mycket av det jag drack i Belgien sög. Men med tiden ändrade jag mig. Mitt besök på klostret Floreffe blev en ögonöppnare. När vi lämnade Belgien var jag lite ledsen att jag spenerat åtminstone 1,5 år på att klaga på Stella när jag kunde hållt käften och druckit Affligem.
Andra gången var jag mycket mer på'n. Jag var påläst och intresserad. 2 år av utforskande följde. Men ett öl var som en illusion. Westvletern. Gick inte att få tag på någonstans och av någon anledning blev det aldrig av att vi åkte till klostret, trots att Lille var något av en fast utflyktsort under åren i Bryssel - frugan gillar Gap!
Men det fanns en känd ölspecialistshop på Chausse de Namur, som jag försökt hitta urton gånger utan att lyckas. Till sist hittade jag den och om du gillar belgisk öl så var det förmodligen ett himmelskt gemak. Ungefär som Millroys är i Soho för Whiskyälskaren. Där fanns det Westvletern. Den hade precis kommit in och det var bara att slå till. Men ölen kostade (host) 6 till 10 euro flaskan, beroende på sort. Och jag har en princip: ingen öl är värd idiotpriser. Det är malt, vatten, humle och jäst vi pratat om, och lite socker i det belgiska fallet. Så det blev 2 med grön kapsyl (för jag gillar specielt blonds) och en av de två andra (gul och blå, tror jag).
Ingen av dom var inget vidare. Jo, jag drack dem i andakt. Det var tända stearinljus och soft bakgrunds musik. Men inget klick. Jag är ledsen. För mig är Westvletern allt för robust och osexig. Kanske skulle jag ha en annan uppfattning idag, jag har insett att smaken ändrar sig med åldern, men då tyckte jag att bristen på frukt och sötma plus den påtagliga bitterheten gav ett öl som bara munkar kunde tycka om. S.k. hype omgav ölet.
Jag tyckte inte särskilt mycket om Rochfort på den tiden heller, men nu njuter jag av denna dryck, så vem vet vad jag skulle tycka om en Westvletern dök upp i mitt kök. Men jag skulle nog inte pröjsa 8 euro för den och inte bry mig om några stearinljus med sakral bakgrundsmusik... 
Mina fem öre
/Pål
Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.