Vargen kommer?

skulle tippat på att ha i humlet från koket ner i primären och mäsktemperaturen. suga igång hävert med munnen brukar inte vara några problem gjort det ett antal gånger utan problem. aromhumle som bittergiva är inga problem, kolla tex challenger, amarillo eller summit duger till allt möjligt .

1. Jag håller med till stor del. Man kan lätt skrämmas bort av alla måsten och varningar när man är ny. Själv har jag tex aldrig desinficerat mina flaskor och klarat mig från infektioner. Härom veckan drack jag upp några av mina sista flaskor från bryggningar som är 1,5 år gamla. Sköljer alltid ur dem ordentligt direkt efter användning (rent, torrt glas är ingen vidare miljö för bakterier) och innan tappning är det hett hett vatten från kranen som gäller. En vis man har sagt nåt i stil med att "kan man baka bullar kan man brygga öl". (förlåt Kenneth om jag felciterar dig nu ). Det ligger mycket i det.

2. Jag gissar också på mäsktemperaturen. Att FG blev högre än du hade tänkt -> för sött öl.

Öl är väldigt stryktåligt genom att öljästen och humle fungerar som skydd mot infektioner.
Tyvärr så tål det dock inte alltid ett angrepp av bakterier och då står man där med ett antal liter snuskigt öl och en väldigt stor mängd bortkastat arbete.

Har man tur så klarar man sig från infektioner trots mindre bra/dåliga rutiner.

Hållbarheten påverkas av HSA, jag är själv känslig för "pappig" smak och brukar märka direkt sådana defekter framförallt om ölet inte är färskt.
Sönderlakade öl märker jag också tydligt med de kärva tanniner som uppstår.
Framförallt om man lakar för länge, men även lakar för varmt.

Men det är så med smaker, vissa är mer känsliga än andra ("super-tasters" kontra "non-tasters").

Jag hittade ett hårstrå i vörten en gång när jag tappade om från primären. Det hade dock inte hänt någonting men historien har nog inte fått mig att bli mer nonchalant utan jag är fortfarande så petig som det går.

En annan gång gick en 1-liters flaska sönder och då tappade jag om den i all hast till tre 33cl som jag inte hunnit desinficera. Samtliga tre blev infekterade. All sötma försvann.

Något annat som jag däremot upplever lite som ett vargen-kommer-syndrom är det här med oxidering. Har förståss tappat om med hävert efter konstens alla regler men ibland har det inte jäst i
totalt mörker eller skumpat runt lite när jag flyttar på brygder men tycker aldrig jag upplevt den där pappsmaken.

Kommer annars ihåg när jag började brygga att alla måsten fick en att bli rejält nervös med tillhörande ångest.

Hej!

Man kan ju se det såhär också: vörten vill bli öl. Det är snarare svårt att förhindra detta från att ske. Det vi gör med vår temperaturreglering, mikrobakteriella kontroll, pH-mätning etc är snarast att betrakta som optimeringar av en från början väldigt naturlig process.

Man kan kika på hur öl bryggdes i det gamla bondesverige (Linné skrev en del om saken); en modern handboksslav som jag själv tappar fullständigt hakan när man ser vilka processer man använde: kall mäskning, stenar upphettade i brasan islängda i vörten i stället för kokning. Men det blev öl av det med. (Charlie von L tyckte väl att just de avvikelserna inte var helt lyckade, men han tyckte ju å andra sidan att kolsyrad öl också var en styggelse, med tanke på "gaserna" som bildades i tarmsystemet vid konsumtion...)

Men till sist, själv kör jag alltid med hängsle och livrem. Jag är livrädd för att behöva slänga bort en hel dags arbete bara på grund av något litet onödigt slarvmoment. Särskilt som småbarnsfar är de timmarna det tar att brygga ett öl väldigt, väldigt dyrköpta.