Kenneth skrev:Om man genomgående spar jästen efter sekundärjäsningen så kommer man mycket snabbt att få den jäst som flockulerar minst.
Jo det stämmer ju. Håller med. Fast det framgick inte om Peps hade gjort det också, det var väl Pli som skrev det. Isåfall är det lite annorluna.
Kenneth skrev:Död jäst sjunker snabbast till botten. Jag tror inte på att död jäst leder till disighet. För det mesta beror disigheten på proteiner från malten.
Hmm..jag vet inte om jag ser logiken. Jag har åtskilliga gånger sett jästdis efter att jästen är utjäst, som lagt sig efter några veckors lagring, där jag *vet* att det är jäst eftersom jag kollat i mikroskop.
Jag har även haft sett protein likande dis, men det har tagit flera månader på sig att klarna och är ofta finare, och syns inte i mikroskop på samma sätt.
Sedimentationshastigheten beror på partikelstorleken. Ju mindra partiklar, desto långsammare sedimenterar det. Högflockulerande jäst, klumpar ihop sig och bildas större "partiklar" och sedimenterar därför snabbare. Död jäst flockulerar inte då flockuleringsmekaniskmerna förutsättar normal att cellen lever. Jag skulle därför förvänta mig en sedimentationsförmåga hos döda celler, motsvarande en lågflockulerande jäst.
Jag ser inte logiken i att död jäst i allmänhet sjunker snabbast till botten. Kanske möjligen i fall där jäststammen generellt flockulerar dåligt till att börja med. (En del klarningsmedel som bygger på cellens elektriska laddning fungerar inte heller så bra på död jäst eftersom en död celle inte har samma laddning då laddningen förutsätter en energiproduktion.). Däremot är det nog utan tvekan så att äldre celler, flockulerar snabbare. De tål inte stresa lika bra och ger upp tidigare under jäsningen, så den jäst som flockulerar först är troligen gamla celler, men väl levande.
Om man har jäst med bra flockulering, skulle jag tro att der första sedimentete är just druv, och ev annat skräp i vörten. Den första jästen som sedimenterar är sannolikt äldre celler, som ballar ur först. Men de lever. De yngre cellerna håller på lite längre. Och jag har mycket svårt att tro att död jäst (såvida den inte redan var flockulerad, ihopklumpad redan innan jäsningen började) skulle sedimentera så länge som det är stor rörelse i jäskärlet.
Jag har även läst rapporter där man testat torrjäst, och där man konstaderade att vissa torrjäster hade en svagt dis efter jäsningen, som jäst med mindre andel döda celler inte hade (samma stam).
Det kan nog bero lite på omständigheterna, men att död jäst sjunker till botten snabbast, tror jag är en tveksam förenkling i allmänhet. Gammal jäst / dvs äldre celler, sjunker dock snabbar till botten. Fast de äldre cellerna är också de som dör först i nästa jäsning, så mycket "äldre" celler, kan även leda till mer död jäst i ett andra skede.
Men jag kan såklart ha fel.
Kenneth skrev:Tar man jästen efter primärjäsningen får man mer död jäst. Då måste man "tvätta" den bättre.
Om man har bra jästrutiner så är ofta minst 95-100% av all jäst vid liv när vörten är utjäst. Vilket är bra. Fast det är klart att om den får stå länge så sjunker siffrorna. Vid starka öl, eller om man har för lite jäst/syre, eller alltför mycket så att den relativa tillväxten blir liten så kan dock siffran sjunka. Däremot är det väl druv och humlerester och annat krafs i botten på primärsedimentet.
/Fredrik