Det är stor skillnad på syre i varm/het vört och syre i kall vört. Det varma vörten är oerhört reaktiv, och det syre som kommer i förbrukas antagligen omedelbart, och oxiderar ett och annat. Syre i kall vört förbrukas också (även utan jäst) men det avsevärt mycket längre tid.
Jag har inte försökt lära så mig så mycket om just den biten än så länge men vad jag förstår såhär långt så brukar syresättning av den heta vörten, kanske inte ge några omedelbara smakeffekter, men det brukar anses påverkar hållbarheten på ölen. Dvs tiden den kan lagras innan oxideringssmaker som tex pappkartong och liknande dyker upp. Det här men hållbarhet på öl tycks inte vara så enkelt ändpå. Öl innehåller naturliga antioxidantoer bla i mörk malt, men hållbarheten verkar ändå rätt komplicerat, för när alla antioxidanter är förbrukade kan de möjligen i ett sekundärt skede förvärra saken. Så hållbarheten verkar kunna indelas i olika skeden. På kort sikt brukar mörka öl hålla sig längre vad jag förstår, men på längre sikt verkar det bli det lite mer komplicerat.
Ang att syret "kokar bort" så tror jag problemet är att det heta vörten är så reaktiv att syret redan är förbrukat innan det kommit halvvägs att koka bort.
Jag brukar vidta nomala försiktighetsåtgärder och undvika att syresätta den heta vörten.
Men en viss syresättning är omöjligt att komma ifrån.
Men jag tror det här betraktas som finlir och inget man behöver ligga sömnlös för. Det är nog viktigare för kommersiella bryggerier som har långa transportkedjor.
Jag har hittils aldrig känt någon pappkartong i mina egna öl, men det har känner jag i många kommersiella billiga burköl. Så jag skulle tro att detta är ett större problem för stora bryggerier.
Men för all del, om du kan låta blir att "plaska" i onödan, så är det nog bättre.
JAg kör med slangar, och så går slanden ändå ned till botten, så plasket minskar.
/Fredrik
