Rapport från mitt bröllop
Jag gifte mig förra helgen så nu kan jag avlägga rapport från bröllopsfestens öldrickande.
Jag (och frugan) hade gjort en american pale ale (ca 40l), en dry stout (ca 20l), en english brown ale (ca 15l), en scottish strong ale med THA som förebild (ca 15l) och en rökt ale utan någon särskilt förebild (möjligtvis viss likhet med det som ibland kallas "svensköl" men med engelsk humle och malt förutom rökmalten som var gotländsk, ca 10l).
Övriga jästa drycker var cider (20l) och mjöd (10l), som vi såklart också hade gjort själva.
Det hela var mycket populärt, ölen var ett stort samtalsämne, många ville veta mer och flera sa att de själva ville börja brygga. Problemet med jästfällning, hantering av flaskor och risken med jäst i glaset löste jag helt enkelt genom att instruera de som hanterade ölen samt alla gäster hur de skulle gå till väga. Självklart fick en eller annan jäst i glaset men lika glada verkade de för det. Självklart hade det varit smidigare med fat, men jag hade inget. Å andra sidan gjorde vi fina etiketter till varje flaska som också de förhöjde känslan av drycken.
De öler som fick flest kommentarer var APA:n (som många gillade) samt min scottish strong ale och "svenskölen", som också de var populära trots att de är lite mer utmanande för gommen. APA:n hade en beska på runt 35 enligt beersmith och jag hörde ingen säga att den var för besk, snarare blommig, fruktig och frisk. APA:n gick det åt mest av, men den var ju också min "grundöl". Den öl som det gick åt minst av var stouten. Flera verkade gilla den men troligtvis tyckte de flesta inte att den passade så bra till maten. Själv drack jag den till tårtan, då passade den utmärkt, även fast det inte var chokladtårta. Men de flesta tycker nog att det ska vara kaffe till tårtan och tänker inte på att en stout kan passa bra.
Slutsatsen är att hembryggning är hippt och inne. Folk gillar det hemgjorda och nära och man ska inte vara rädd för att utmana folk med smaker som de kanske inte så ofta finner i sin massproducerade lager.