Lakning - Utrustning

Jag kör med lakning genom dubbla jäshinkar där den inre är full av 2,5mm hål över hela botten. Sedan recirkulerar jag mellan tre och fem liter av vörten innan jag börjar laka ur, detta ger mig en tillräckligt ren vört och jag har bara haft problem med igensättning en gång hittills. Ofta låter jag även vörten passera en bommulsduk typ bärsil för att få bort extra mycket/fina particklar, detta gör att jag kan öka genomströmningen och korta ner laktiden lite.

edit:
Om du är ute efter ett tunt aluminiumnät som är väldigt mjukt och finmaskigt så finns det där plastik padding säljs, de används som extra armering när man tätar hål.

Mycket av smakämnen och sockerarter stannar kvar i mäsken om man enbart silar av, därav användningen av massa lakvatten. Beror väl mest av att det är svårt att få allt vatten att rinna ur mäsken antar jag.
Är det någon som kollat hur det blir om man mekaniskt pressar ur all vätska ur mäsken istället för att laka? Kan vara ett intressant experiment om man orkar

Istället för lakning så kan man använda sig av "batch-sparging" (har inte något bra svenskt namn vad jag vet)
Det går ut på att tillsätta en massa vatten på en gång och sila ifrån malten.
Det krävs ett rätt stort lakkärl. Man kan tänka sig att ta en 30 liters jäshink.
4 kg malt tar ungefär 8-10 liter. Resten är vatten. Malten suger dock upp mycket vatten så säg att malten tar 15 liter. Då kan man hälla på 15 liter lakvatten direkt.
Röra om och låta stå en stund. Sedan kan man ta sila av malten.

Man bör nog återupprepa det två gånger för att att få med allt det goda.

Med lite träning går det säkert bra.

Enligt vad jag läst på HBD listan så blir det lite lägre utbyte men det spelar ganska liten roll för oss hembryggare.

PS
Språkpolisen griper in
Ju stavas ju och inte på något annat vis.
DS

Hej
Kan man inte använda termerna flödeslakning respektive satslakning?
I den vanliga metoden låter man rent vatten flöda genom maltbädden, därav termen flödeslakning. Det ger i princip det bästa utbytet.
I den andra metoden tillsätter man vatten till hela satsen, därav termen satslakning. Den kan teoretiskt inte ge samma utbyte som flödeslakning men det är en stabil förutsägbar process vilket inte flödeslakningen alltid är.
Vid satslakning brukar man dela upp processen så att man får halva vörten från mäskningen och halva från lakningen.
Mäsk- resp lakkärlsvolymen blir då:
halva vörtvolymen + 1,5 * maltgivan i kg
(1 kg malt har volymen 1/2 liter och den binder ca 1 liter vatten)
Själv använder jag satslakning men brukar inte laka mer än en omgång. Det finns de som provat två omgångar men de säger att lakresultatet blir "strävt", troligen pga att tanniner börjar lösa sig.
Skalfaktorn, dvs den ökning du behöver göra av maltgivan beror av det OG du vill ha och ökar med större OG. Vid OG= 50 till 60 rör det sig om ca 10%.

Nu blir jag lite fundersam, satt och kollade på http://cruisenews.net/brewing/infusion/page1.php han har intressanta bilder och beskrivningar av hela hans brygg process. Iaf jag såg att han kokade vörten med humle pellets och strutnade helt i att sila av humlen. Han kylde det bara, kastade i jästen och lät det stå 2 veckor. Har jag missuppfattat ölbryggandet eller ska man låta bli att sila av humlen? Jag har alltid silat bort så mycket humle som möjligt när jag kört med pellets, kottar och puckar får man juh bort 100% av lätt.