Processstegen: mäskning, avsilning, eventuell lakning, dravhantering, kokning och så vidare är svåra att komma ifrån. En del system är lättskötta, andra kräver mer handpåläggning. Det är i princip samma moment som skall utföras oavsett hur kärlen är konstruerade.
Den kanske största begränsningen, som gäller alla system av RIMStyp och liknande, är att man har en begränsad volym för malten i förhållande till vätskan.
I ett traditionellt mäskkärl kan man mäska till en oerhört tjock mäsk där vätskan i princip bara räcker till att blöta malten. Ett cirkulerande system har med nödvändighet mer eller mindre utrymmen som måste vara fyllda med vätska utanför maltpipan/-insatsen/-säcken för att kunna pumpa runt vörten utan att få med sig för mycket drav.
Detta leder till att man får en relativt tunnare mäsk och det är därför svårt att nå mycket högt OG utan handpåläggning. För mer "normal" vört är skillnaden relativt liten.
En BM skiljer sig mycket från ett mäskfilter. Mäskfiltret är en helt annan princip för krossning, mäskning och utvinnande av vört som exempelvis Chimay använt i över ett sekel. Det har en del fördelar jämfört med ett traditionellt silkar. Se exempelvis www.ibd.org.uk/cms/file/316.
Urban