Bronsåldersbryggning

Jag fattade inte vad som användes som jäst?

Teoretisk andrahandsinformation är inte så mycket att komma med, men i alla fall...

...Du kan hitta en del om det på hbd.org. "Steinbeer" och "steinbier" är bra sökord.
Granit är vad som gäller, tydligen. Det är annars väldigt riskfyllt med
stenar som kan sprängas i bitar av värmespänningen.
----

I filmen kokade de inte vörten. Så vitt jag vet gjordes (görs?) det inte heller
när man tillverkade svagdricka.

Lite humor i slutet av filmen med de två arkeologerna; brygden hade uppenbarligen en ej oansenlig kraft!

Här en av översättningarna, av Olaus Magnus recept, som jag hittat:

"Då nordborna vilja brygga öl se de sig om efter det mest utsökta korn och bereda det med största omsorg, väl vetande, att ju nogare råvaran väljes och ansas, desto sundare dryck får man ut därav. Tillredningen rättar sig efter det behov, som betingas av familjens storlek och hustes egenskap av offentligt eller enskilt, samt går sålunda till: Man väljer ett lämpligt brädgolv, långt och bredt. På detta lägges ett lager korn, som stänkes med vatten under idelig omrörning, varav förjden blir, att det på ett dygn mjuknar och börjar svälla. Efter en andra och tredje omrörnig skjuter det liksom rötter och tycks gro.Kornen klumpa härvid samman och visa benägenhet att genast växa samman. Då utbredes det på brädgolvet och lämnas att torka i tre dygn. När det befinnes torrt, lagas en ganska stor ugn i ordning. Över denna vida yta bredas nu tunna skynken, en svag eld göres upp under ugnen, varpå kornet bäres dit och utströs för att rostas. Därigenom antager det en förunderlig sötma, så att det bliver till smaken likt honung."

"Därefter grovkrossas det och tömmes under omrörnning ner i ett stort träkar med hett vatten. Där sväller och sötnar den ännu mera. Då den brusande sjudningen lägga sig, hälles den kraftigt kokande vätskan genom ett litet kärl med små hål i botten, liknande ett såll eller en sil, över ett nytt kar, varvid den sålunda renas. I detta tillblandas beskt humlesod, en tredjedel eller fjärdedel av satsen, allt som man vill hava beskare eller sötare smak på ölbrygden. Strax därpå ilägges litet drägg av gammalt öl som jäst, och denna giver den säregna beskaffenheten och slutgiltiga fulländningen åt det hela. Ty ur föreningen och sammansmältningen av dessa tre, det är kornets sötma, humlens beskhet och dräggens bindkraft, framgår nu under innelyckt sakta jästning ölet till mognad. Denna dryck kallas på götiska mål för buska , enär den liksom befriar människan från en hel skog av skrämsel och förstoppning."

Vissa saker verkar inte stämma, ta t.ex:
"tömmes under omrörnning ner i ett stort träkar med hett vatten/../Då den brusande sjudningen lägga sig, hälles den kraftigt kokande vätskan genom ett litet kärl"
Vadå? Kokades vörten i ett träkärl tillsammans med malten? Detta låter som en felöversättning av en person som antar att man bör koka vörten. Min gissning är det som är översatt till "den brusande sjudningen" syftar på grumligheten, som faktiskt lägger sig i mäskkärlet. Först blir ju mäsken vit som mjölk, men efter ett tag så klarnar den ju. Det är i alla fall något jag märkt när jag hällt på kokande vatten i mäskkärlet, för att höga tempraturen till ca 75c, och låtit det dra i 15-20 min.

"hälles den kraftigt kokande vätskan"
Vet jag inte vad det syftar på, men det kan rimligen inte stämma. Det måste en felöversättning. Kanske "kokande" igentligen ska vara mättade.

Eller det här:
"Strax därpå ilägges litet drägg av gammalt öl som jäst"
Jäst isolerades på 1800-talet och var inte ens nämnd i de tyska renhetslagarna ifrån 1600-talet. Man visste helt enkelt inte om att det fanns, det hade inget namn. Man förstod dock en hel del om jäsningsprocesser, men det är inte samma sak. Detta tyder på att översättningen är gjord av någon som vet hur man jäser drycker, men inte är bra på latin. Alternativt vill översättaren modernisera receptet.

I vissa översättningar så är "humlesod" översatt till humleavkok. Om man nu kokade vörten, varför hällde man då i humleavkok? Vore det då inte bättre att lägga humlen direkt i vörten, om den ändå skulle kokas.

Om nu vanligt folk drack den mängd öl som historieböckerna säger, ca 5-10 liter per dag, och att gårdarna bryggde all sin öl själv. Då är det ännu svårare att tro att de kokade allt. Det skulle betyda ett de måste koka en tunna(225 liter) per person varje månad. Till detta kommer mältningen och att odla och skörda korn.

Jag anser i alla fall att det är mycket troligt att riktigt gammalt öl inte kokades. Men som sagt, jag återkommer med reslutat.