Hoppar också på denna tråd.
Jag började brygga tillsammans med en polare i våras och har nu 3 brygder under bältet, varav den sista, en saison faktiskt blev riktigt hyfsad. Känns som det största problemet med de tidigare brygderna, vilket varit pale ale/IPA har varit att vi jäst i okontrollerad rumstemperatur vilket jag misstänker har gett lite för mycket estrar som döljt humlen. Har haft cirka 21 grader i lägenheten vilket väl inneburit uppemot 25 grader i hinken som värst.
För att komma tillrätta med det tänkte vi inför nästa bryggning köra på snikvarianten av jäskyl, d v s frigolitlåda med kylklampar som byts ut åtminstone två gånger per dygn under den första veckan av jäsningen. Vi brygger i min lilla etta där jag inte gärna offrar utrymme till en jäskyl, vilket gör att detta är den enda vettiga lösningen för oss.
I o m detta började jag fundera på om man även kan åstadkomma en form av kallkrasch för att förbättra klarheten lite grann. Givetvis kommer vi inte med hjälp av kylklampar komma ner runt nollan direkt... Frågan är därmed om det är någon idé att lyfta ur humlepåsarna efter torrhumlingen och försöka maxa antalet kylklampar några dygn för att få ner tempen så lågt det går, eller om det är bortkastat och bara ökar risken för infektion? Logiskt känns det ju som att partiklarna borde sjunka snabbare än vid rumstemperatur iaf, vilket bör göra viss skillnad.
Någon som har några erfarenheter av en varmare kallkrasch?