E-ale,
kan du förklara varför kalibreringen ska ske med bryggvatten isf destvatten?
Ska bryggvattnet mätas efter det har kokats? Tänkte att bryggvattnet kanske blir något högre i densiteten iom att syremolekyler kokar ur?
Sedan ändrade jag mig efter denna tankegång:
[om vatten till huvudel består av H20 och syrgas av O2 samt att syre kokas ur vattnet torde vattnet bestå av fler väteatomer i förhållande till syreatomer jft med ursprungsförhållandet. Iom att syreatomen väger mer än väteatomen torde alltså det kokade vattnet väga mindre efter koket]
Stämmer detta?

Iofs mäts OG i en syrerik vört och FG i en syrefattig varför kalibreringen kanske borde ske i vatten med lagom mycket syre i?

Om hydrometer sedan visar 5 punkter för mkt är det då bara att dra av de på värdet man får för OG och FG (låter rimligt)?

Jag bryggde inte men bjöd vänner på paleale (det är väl nästan godkänt). De var tydligen törstiga för corneliusfatet tömdes snabbare än jag kunde förklara hur man brygger öl. Det är nästan festligt vad intresserade alla blev av börja brygga hemma när det stod klart att det både var hemgjort, smakade gott och man inte blev blind ;P
Det hade ju passat bra med sådana där protestlappar mot allt krångel med att ha ölprovningar iom att alla blev sagolikt välvilliga inför öl och i synnerlighet om det är hemgjort och utbjudes i frikostiga mängder....

Spännande med "nya" humlesorter. Jag har ingen aning hur varken P-gem, Simcoe, Amarillo osv smakar. Ska bli sjukt roligt att testa.

Kenneth)
"Kan du inte filtrera sörjan i melitta filter?"
Jo det brukar jag göra

"Klart att det smakar gräs, det gör ju även stamvörten."
Hmm vet fasen om jag tycker stamvörten smakar gräs

"Troligtvis måste man "lagra" humle-te någon vecka för att dämpa grässmaken."
Bra tips, ska testa! Så du sjuder humlet i 60,20 och 5 min och lagrar sedan kallt i en vecka?

Systembolaget har ju en artikel om humlesmaker, undrar om de lagrade humletet?

JJ)
Om jag tex vill få ut bra resultat där verkligen humlesorterna kommer till sin rätt och bidrar med det som är speciellt för just dem kan du ge nåt tips på proportioner och mängder till en IPA tex?

Vad sägs om:
--------------------
OG 1055
Palealemalt å karamellmalt, kanske lite vetemalt för skummet

Beska: Pacific Gem och Target 50/50
Smak: Pacific Gem,Cascade och Amarillo
Arom: Amarillo
Torrhumla: Amarillo?
---------------------------

Skulle det passa finfint?
Simcoe känns lite spännande oxå, kanske man kan ta i en giva med den oxå.

JJ)
Hur smakar då pacific gem? Med vilka andra humlesorter samverkar den bra och i vilka öltyper?
16% alfasyra gör väl att den endast ger beska eller?
I vilka öler finns P-gem?

"Varför inte koka de olika humlesorterna i lite vatten?"
Jo därför att jag inte alls tycker det fungerar. Kokar jag humle i 20 min får jag en grönaktig soppa som smakar gräs tycker jag. I teorin är det ju iofs en finfin idé.

De märken du rekommenderar ska jag dock kika närmare på.

Finns det ännu något märke på bolaget med tydligt inslag av Amarillo?

Jag vill få en förståelse för hur olika humlesorter ger sin prägel på ölsmaken och undrar om det eventuellt finns ett bättre sätt än att bara brygga 20 olika batcher....

Kanske finns det bra kommersiella öl som endast är humlade med en sorts humle. Vilka öl kan ni rekommendera för detta expriment? Jag hade alltså tänkt att då inhandla kanske 5-10 olika öl och humlesorter för att sedan ha en öl- humleprovning.

Självklart kan jag ju läsa bak på etiketten vilken humle som har använts men det säger ju mig inte om ölet ger en god representation av humlesorten.

Hur såg ditt recept ut? Det vore kul att brygga den men som partiell mäskning. Intressant se hur stor skillnaden blir.

Tack Kjell!
Jag ska glutta på ditt recept och om det räckte för guld torde det vara ganska drickbart;)

"Avhärdat vatten (salt avhärdning) rekommenderas inte"
Hur går en sådan till, alltså saltavhärdning? Jag hade iofs bara tänkt låta vatten stå ett tag för att få barbonaterna att fälla ut.

Vilken pH kan rekommenderas? Finns det några pHnivåer som det kan sägas nåt generellt om så att det går att dra några slutsatser om pH och smak i förväg?

"Stora delar av Uppsala får mjukt vatten om någon månad, då slipper vi det problemet."

Jo jag läste det men det kliar litet i fingrarna....."Någon månad" är en lååång tid.

"Om du kan hålla dig några veckor så kan du få kika på det receptet och smaka ölet.
Det är ofta lättare att ha en smak o recept att utgå ifrån när man ska designa recept."

Inget hindrar att jag provar wit flera gånger. Kan ju vara kul att ha en pre- och en postWit. Vore intressant att smaka skillnaden.

Och ja, jag avsmakar gärna din brygd (i rent forskningssyfte alltså:D)

MVH
Magnus

Vill någon som har bryggt belgisk veteöl komma med synpunkter vore jag tacksam, jag vet inte hur receptet ska se ut alls så jag börjar med lite allmänna frågor/funderingar!

Jag ämnar alltså brygga en belgisk wit men vill att den smakar "mer" Wit än vad de wit man kan köpa på systemet gör. Alltså: de smaker som oftast förknippas med en wit vill jag ha i större koncentration än vad som är brukligt.

OG kanske 1050-1060
FG 1020-1025
Jag ser alltså gärna att ölkroppen är fylligare än vanlig wit med mer restsötma.

Humlesorterna Amarillo och cascade är jag nyfiken på och tänkte prova dem. Skulle deras smakprofil passa i en wit? Funkar dessa sorter både som besk-, smak- och aromhumle? Finns det något man bör tänka på när dessa sorter används, jag tänkte främst på hur det blir med de intensiva citrustonerna?

Om jag kör med en partiell mäskning hur mkt pilsnermalt (skulle PaleAle malt fungera?) måste jag använda i relation till vetemalten/andra extraktgivare (vete -havregryn)
[Alltså för att erhålla tillräckligt med encymer från pilsner- Pale alemalten]

Jag funderar på att sedan bara använda vetemaltextrakt för att få tillräcklig kvantitet vört.

Vilka specialmaltsorter kan(bör) man blanda för gott resultat i en wit?
Funderar på omältat vete och havre, bör de vara i flingform? Om omätat vete används utesluter det användning av vetemalt?

Mäskningen undrar jag lite om också. Fungerar det att bara ha en rast eller måste stegmäskning användas? Varför isf? Förklistring antar jag måste göras innan.

Slutligen, eftersom jag bor i Uppsala funderar jag på om avhärdning är ett måste i en Wit; vad tror ni?

Många frågor, men kanske några kan bli besvarade.

Det skulle vara intressant att prova att brygga några olika ölsorter både som helmalt och extrakt och sedan jämföra resultaten.

Det är rimligt att anta att helmalt ger minst lika bra resultat (till billigare penning) men om man väger med tidsåtgången kanske extrakt är en bättre metod enl nån slags formel
(kvalitet*mängd/(tid*kostnad))
Har man mkt ont om utrymme vill man ju gärna tro det;)


Om jämförelsen ska var något sånär rättvis måste man väl försöka göra minimash till extrakten. Vilka råvaror lämpar sig till det?

Vad jag förstår fungerar mörka maltsorter som karamell, svartmalt osv bra men hur är det med puffat vete, råg, rostat korn osv
Vissa recept anger ju att det fungerar http://brewbaron.wordpress.com/2006/08/ … st-5-2006/

Frågan är alltså: var går gränsen för extraktbrygder?

"Hmmm.. då kanske jag missuppfattade dig. Isåfall är frågan om den verkligen har jäst klart. Har du smakat av den jäsande vörten? Eller har ölen klarnat?"

Ölen har klarnat, det bubblar sällan och smaken är osöt (iofs hur ofta uppfattar man alkoholfattiga öl som särskilt söta egentligen). Då receptet menar att FG ska vara nedåt 8-12Ö antog jag rakt av att en öl i sekundären kommer (iom att det blir lite omrörning och syresättning när ölen ska ned i sekundären) fortsätta jäsa ned några Ö. (Eller, egentligen MÅSTE det ju finnas socker i ölen nu eftersom den fortfarande jäser, dock långsamt, men min poäng är att ölen inte smakar sött så jag fattar inte varför FG inte är lägre redan nu, iofs har det ju bara gått 5 dagar sedan jässtart)

Ölen är förmodligen torr på det sätt du menar men jag tror att den lite påträngande beskan accentuerar torrheten. Hade detta varit en nordtysk Pilsner hade jag varit ganska nöjd men en Pale Ale tjänar väl på lite sötma och mindre beska??

OK, jag tror jag väntar lite till efter sekundärjäsningen är klar och sedan kokar jag lite maltdextrin (eller laktos) och sätter det till corneliusfatet. Om man inte ska vara alltför petig utan köra lite på känsla, hur mycket maltdextrin/laktos torde vara lagom om ett öl känns för torrt?(jag vet att man vanligtvis mäter hur låg FG blev om man tycker den blev för låg och sedan tillsätter så mkt maltdextrin, men min FG kommer ju inte vara för låg)

Eftersom vi tre bor i U-a antar jag att det inte är mer än rätt att jag tappar 4 flaskor (2 med tillsats och 2 utan) och ger 1 av varje till er så får ni sas skörda framgången av era råd.

"har du ett extremt lågt fg också eller bara smak?"
FGn är inte låg 1017 (från OG 1043, iofs kommer ölen få jäsa klart i sekundären till kanske 1008-1012) men ölen känns väldigt utjäst. 

"Tror du inte att problemet är att din beska är för hög."
Jo!:) Jag uppfattar torrheten som delvis beroende av humlet (U-a vattet bidrar till beskan iom vattnets påverkan på utbytet, fast det kanske är fel att säga att ett öl är torrt delvis beroende på humlet) men jag antog att andra saker spelade in också tex vattnets hårdhet på jäsningen. Är inte U-a Sveriges version av Burton upon Trent? Receptet (Pale ale, Papazian, The Homebrewer's Companion) föreslår kalciumsulfat och då antog jag att u-a vattnet passade bra utan behandling.

"Uppsalavattnet kräver vattenjustering om man gör beskt öl, annars blir det kärvt."
Ok, det var någonting som inte stämde med ölen och det kanske kan beskrivas som "kärvt", jag hade iaf kvar en distinkt humlesmak i munnen en halvtimme efter att jag smuttade på ölet.... Om ni har varit och provat olika Real Ales på Akkurat så skulle jag våga påstå att några av deras mer välhumlade och alkoholsvaga ales påminner om det jag åstakommit. Fast om inte humlen trubbas av ganska betydande har jag svårt att se att det kommer gå att hinka min öl i någon större mängd;-)

“Sötning i glaset fungerar med glukos eller sackaros rätt bra.”
Strösocker (sackaros) består väl av fruktos och glukos? Vad är fördelen med ren glukos jämfört med sackaros? Om jag väljer att söta ölen, vad är fördelen med att göra det i glaset jämfört med att hälla det i hela ölen? (förutsatt att jag väljer sockerart som inte jäser ut av jästen) Det känns lite fult att sitta å sockra ölen i glaset OCH jag kommer bli tråkad av mina kompisar när jag bjuder på ölen big_smile

” Annars ökar du fylligheten och lite grand restsötman genom maltodextrin” och  ” Det innebär att om du vill ha en hög sötma, så får du antagligen ha i så mycket laktos att den också blir fylligare och mer viskos”
Ok, vad rekommenderar du? Jag kan tänka mig både lite mer kropp och något mer sötma. Ölen ska fortfarande vara någorlunda typriktig.
   Så som den är nu är den ganska tunn (dock inte alltför störande) med torr och uttalad beska (alltför). Stor insats av smakhumle men ganska diskret aromhumle (kommer torrhumla). Bra och hållbart skum.
Sammanfattning: Torr, saknas lite ”mouthfeel” och sötma men för mkt beska.

” Sen provade jag att sänka pH med mjölksyra innan koket, och det blev avsevärt mycket "renare" i smaken.”
Mkt bra råd! Hur mkt mjölksyra pratar vi om egentligen? Vilken typ av pHmätare bör man skaffa?
Föresten, har du data om Upsalavattnet? Ger de olika vattentornen  någon intressant skillnad i vattnet?

Jag kommer inte prima i flaska utan tänker prova i fat (kanske även med jäsning i fatet och uppumpning utan kolsyra.(hur pumpen ska konstrueras har jag inte listat ut ännu)) Det känns som det mest naturliga med en pale ale att göra det i en cask isf keg och då det hela ska serveras till ett gäng törstiga ölentusiaster(nja) tömmer vi förhoppningsvis fatet samma kväll det öppnas.

OK!
Min Pale Ale (som jag minusiöst syresatte både förkulturen och vörten) är efter 4 dagar extremt torr. Eftersom jag bor i Uppsala antar jag vattnet här är en bidragande bov men nästa gång kommer jag ha klart mindre batchrate och syresätta mindre. Jag funderar t o m på att söta ölen (beskan har ingenting att balansera i mot) med nåt som inte jästen jäser, kanske laktos. Eftersom jag provade ur primären fanns ingen kolsyra men jag skummande upp med mixer och skummet var otroligt gräddigt och stabilt så förutom avsaknad av tillstymmelse till sötma och lite väl välhumlad känns det som en lyckad pale ale.

Tack!
Jag har inte tidningen (kanske dags skaffa den;), men försöker läsa/lyssna allt jag kommer över.

1*10^6/mL var absoluta nedre gränsen enl en kvinnlig professionell bryggare (kommer ej ihåg avsnitt)

Jah hörde att David Logsdon från Wyeast menade att skakning (4-8 min tror jag han sa var ok) var det bästa sätt en hembryggare kan syresätta vörten (om man inte använder syretank), gör du på detta sätt? Vore inte en mjölkskummare/mixer ultimat för en förkultur?

Min senaste bryggd (25L pale ale) skakade jag som attan och använde 2 fat med hälften av brygden i varje. Resultatet efter 5 minuter blev att det var så mycket skum att det inte gick att få igen locken och skummet såg ut som gamla bilder från Pilsner urquellbryggeriernas öppna jäsfat (tjockt och krämigt som tusan!!). Kan man ta extrem skumbildning som intäckt för tillräcklig syresättning? Till de 23L (43Ö) sattes 2.3L förkultur (40Ö) och jäsningen var våldsam efter 8 timmar.

Fredrik, lyssnade nyss på basicbrewingradio där det hävdades att absoluta minimum för batchrate var 1*10^6 jästceller /mL vilket är en ganska stor skillnad mot huvudregeln 1*10^9*P*L celler. Gäller HR bara om man inte vet skicket hos gästen?

Det ska tydligen inte vara bra att överdriva pitchrate, vad är nackdelen förutom ett mycket torrt öl utan estersmak? Var går övre gränsen för pitchrate? Hur vet när man överskridit övre gränsen om man inte har mikroskop.

Hur räknar man ut hur många gånger en viss mängd jäst kan dela sig i en viss mängd vörtlösning av säg 40Ö? Till exempel: hur många gånger delar sig jästen (säg ett 25*10^9 jästpaket) om man sätter den i 1 liter vört (1040) och syresätter vörten mycket noga med 10 min skakning eller liknande.

Jag primade med ungefär en tesked strösocker per liter, eventuellt ska jag prova att kröjsa om ölen inte visat ta sig inom några veckor (jo jag tror jag förstått skillnaden på prima/kröjsa nu:D).

Jag har försökt googla upp några riktlinjer för hur förkulturer ska se ut.

Följande huvudregler verkar finnas:
1 stressa inte jästen i onödan e.g. drag, snabba temperatur- eller OGskillnader
2 ska 10L öl bryggas bör förkulturen vara på minst 1L
3 försök ha samma OG i förkulturen som primärjäsningen
4 det går knappt att syresätta förkulturen nog
5 förkulturen ska föras i primären antingen först när fk:s jäsning nått sitt krön eller precis när den börjar jäsa. Krönet avgörs (i tid) när jäsningens "andraderivata" avtar och den torde sammanfalla med skumbildningen. När accelerationen avtar, avtar också skumbildningen?
6 Den förkultur som ska hamna i primären ska vara befriad från onödig jästfri vätska och sovande eller död jäst varför bara delar av förkulturen ska användas, förslagsvis genom sedimentering. 
7 För mycket förkultur är inte bra
8 Mängden jäst som ska i brygden bör vara minst 1*10^9/P/L (fast å andra sidan vet man ju aldrig hur ofta jästen känner för att dela sig. Det enda som går att veta är ju hur söt kulturen är och när jästen slutar jäsa)
9 Stor mängd jäst ger torrare öl som jäser ut snabbare men i o m större värmeutveckling fler bismaker
10 Mindre mängd jäst ger sötare öl i o m restsötman och ölen jäser ut långsammare och får renare smakbild

Det flesta av punkterna verkar rimliga fast det här med sedimentering har jag inte klart för mig. När förkulturen nått sitt krön ska det då gå att se tre skikt? Om ja, ska man då hälla av det översta (som är ett slags jästfattigt öl) och spara det mellersta eftersom bottenskiktet består av död eller stressad jäst som därför sedimenterat? Fast vid en förkultur blir det väl knappt någon sedimentering alls föresten? Kanske gäller detta bara när man utgår från slurryn som kommer ha tid på sig i kylskåpet för att sedimentera.

När är förkulturen för stor i relation till brygden  och varför är det ett problem?

Tack för era insiktsfulla och omfattande svar!
Innan jag bombade iväg min första fråga var jag helt säker på att bristen på primning (kröjsning, är det synonymer?) skulle leda till katastrof. Ölen smakade ju helt obalanserat och ingen kolsyra. Lösningen verkade självklar och logisk, i med frisk jäst.
Nu när ni lyckats få mig att förstå att jag inte förstod så mycket öht är det bara att konstatera att jag nog får låta flaskorna vara ett bra tag till. Hur jag ska göra nästa gång jag provar W12, eller R10 (ang priming) har jag faktiskt inte blivit riktigt klok på, det verkar som man kan göra lite som man vill. Jag tror jag ska läsa igen allt det ni skrivit igen och prova sammanfatta det för att se om jag förstått det  hela.

Hej Fredrik.
Jag antog att det bara skulle vara en tidsfråga tills du dök upp iom att jag ställde en jäsfråga...;)

"För det första skulle jag inte rekommendera syresättning av gammal, svältande jäst. Den är så svag att den kanske inte kan "hantera" syret som den får. Isåfall är lösningen att ge den lite vört, och sedan syresätta igen."

OK; ditt svar applicerat på mitt problem (ingen kolsyra i flaskorna), är att jag inte bör öppna upp flaskorna och föra ned den jästslurry jag sparat? Eller menar du att det är ok bara jag odlar upp slurryn först?

Alltså: bör jag röra flaskorna eller är bästa medicinen att låta de stå länge?

Tills nästa gång jag sätter en stark öl, bör jag odla upp förkultur för att fylla i flaskorna vid tappning? Hur viktigt är det om ölen är säg runt 10% i alkohol?

Magnus

Hej.

Jag tror att "ölbryggning" är den bästa bok jag ägt, vilket inte säger så lite när bröderna K står i samma bokhylla!

Visst kan man hitta massor av saker att ändra på men om det nu är så att ngn av författarna läser detta kan ni ju glädja er åt att jag älskat boken. Min favoritpassage är filosoferandet kring vad "vardagsöl" egentligen är :-D (s 112 1a uppl 2a tryck 1994).

Att det är ett monumentalt arbeta att göra en lika bra bok (i relation till hembryggares nuvarande kunskapsnivå) är ju självklart och att det i ljuset av detta kanske inte blir någon ny bok är väl förståligt.

Jag har därför ett förslag:
skulle det möjligen gå att få kunniga hembryggare att ta på sig olika delar av boken som efter en viss i förväg bestämd tid publicerar ett råutkast på Humlebladet. Lite diskuterande senare kan då några betrodda själar få uppgiften att plocka ut det som får äran att slutredigeras av Heidrich, Högström och Co (staben).
   Jag ser öppen källkod som idealet här, är inte Linuxkoden tänkt att fungera på detta sätt också (på ett långt ungefääär). Innan folk tar på sig detta får förstås upphovsrätten regleras, men i o m att de som tar tag i detta avsäger sig sin upphovsrätt till staben torde det inte var ngt problem.

Det fina med denna tanke är att det skulle kunna gå att göra en rejäl bibel (inom ganska kort tid) utan att författarna sliter ihjäl sig.


Jaja, detta var mina 5 öre i a f.

MVH/
Magnus

Tack för snabbt svar Kenneth!

"1) Jag tycker du ska avvakta åtminstonde någon månad till."

Hm, jag hade för mig att jag läst ngstans på denna sida att öl som inte kolsyresätter sig själv i flaskan efter ett par veckor behöver uppmärksamhet. Kanske jag läst fel då.
Betyder det att det är onödigt och kanske t o m överdrivet riskabelt att öppna upp alla flaskor för att föra i pigg jäst? Jag anser det vara tråkigare att ölen blir skräp i jämförelse med det extrajobb att öppna upp alla flaskor i onödan.

"2) Det viktigaste med förkulturen är att syresätta ordentligt.."

Jag har förstått det men har aldrig fattat riktigt hur man egentligen ska gå tillväga. Ekelin/Lundgren hävdar i "Ölbryggning" att man ska syresätta medelst "kraftig omrörning" (s 125) men jag brukar hälla ölen fram och tillbaka i två 25L kärl (verkar rimligare att detta syresätter bättre). Vissa verkar t o m hävda att man ska skaka jäshinken så länge man orkar och återuppta det flera gånger de närmaste timmarna/dagarna. Att syresättningen är enkel (i teorin) innan primärjäsningen förstår jag men hur gör man mellan primär- och sekundärjäsningen för att inte oxidera i onödan??

Föresten, vad är skillnaden (om nu någon sådan finns) mellan att syresätta vörten  och att binda syret till vörten (salterna??). Jag har hört det sägas att man ska akta sig för att oxidera vörten ÄVEN innan jäsningen påbörjas. Hur går det ihop med att man ska syresätta vörten?
Är det viktigt att sätta locket på jäshinken och syresätta med den begränsade mängd luft som finns mellan ölen och locket eller går det lika bra att hälla ölet fram och tillbaka mellan olika kärl?

Många frågor blev det igen
/Magnus

Hej bryggare, jag har några frågor till er.

1)
Min belgiska öl smakar vid uppkorkandet inte som den ska. Kroppen är tunn, smaken väldigt söt och det finns knappt någon kolsyra. Den luktar dock mycket gott och är härligt eldig i eftersmaken men det går inte att avgöra om ölen är stark förrän man ställer sig upp.

Ölen hade en OG på runt 1000 till 1100 och FG 1015. Jag har inte receptet framför mig men det var en helmaltsbrygd och råvarorna bestod huvudsakligen av Pale ale malt, karamelliserat socker och Belgian Abbay ale jäst. Det var ingen extrem mängd socker men uppgick till ungefär 15%. (ja just det, ölen skulle föreställa en W12 clone)

Primärjäsningen fick god fart i början för att efter några veckor avstanna totalt( vid ungefär 1040). Några veckor senare (utan vidare resultat) beslöts att Scottish ale jäst skulle föras i och den jäste ned ölen till 1015.

Jag gissar alltså att jästen är så utmattat att den inte orkar jobba vidare.
Förmodligen skulle ny pigg jäst ha förkultiverats för att sedan sättas i flaskorna men nu blev det inte så.

Till frågan: hur gör jag nu?

Jag sparade jästkakan (1,5L) i PETflaska vilken av någon märklig anledning ställdes i rumstemperatur och inte kylskåpet (buteljering skedde för ung 3 veckor sedan). Skulle det räcka att sätta en ny förkultur på kakan som sedan portioneras i flaskorna?
De buteljerade flaskorna klarnade ovanligt snabbt (om det inte skedde någon jäsning däri kanske det inte är så konstigt) för att nu vara absolut kristallklara (3 v lagring)

2)
Om man ser på detta med förkultur lite generellt, hur bör man gå tillväga för att säkerställa att det finns en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ förkultur?

Jag brukar sterilisera lite maltextrakt och vatten (kanske 1-1.5L) för att sedan föra i en pigg påse på sin jästopp. Denna mängd brukar jag vara nöjd med (oavsett ölmängd eller OG) filosoferande att det inte kan göra någon skillnad om förkulturen sätts direkt i ölen eller får kultiveras vidare i en större förkultur. Jag brukar ju tycka det inte kan spela ngn roll om maltosen finns i ölen eller i förkulturen. Detta verkar dock inte stämma. Varför?

3)
Om man t e x känner sig nödgad att sätta en större förkultur, vad är då huvudregeln? Räcker det att hämta två petflaskor och dela jäspåsen i bägge eller måste man göra en tvåstegsraket och föra över den första förkulturen i en större när den är klar? Det låter rimligt att den senare metoden inte är sämre men varför skulle den nödvändigtvis vara bättre? (om bättre är skillnaden då stor?)
  Hur stor ska förkulturen vara om man har säg 1250Öl? I mitt fall var det ungefär frågan om 2300Öl (100Ö, 23L), hade det räckt med en förkultur på 10% eller 2.3L; eller måste man också kompensera för mkt höga Öchslevärden?

Om någon känner sig manad att bidraga med insiktsfulla iakttagelser eller tips vore jag mycket tacksam!
Vänligen/
Magnus