401

(18 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Jonte skrev:

Ska använda mig av större jäskärl nästa gång. Är det nån fara med att snurra/skaka lätt på jäskärlet för att jästen inte ska flocka för tidigt?, förutom att det kan svämma över. Tänker mest smakmässigt sen när ölet ska drickas.

Med tanke på hur många klassiska brittiska bryggerier behandlar högflockullerande jäst i ölen är det nog ingen större panik (ex. "Dropping" genom luften från en tank på vinden till våningen under, "Yorkshire slates" där man pumpar runt ölet kontinuerligt från botten och plaskar ut den på ytan). Själv skakar jag alltid runt kärlet en gång per dag 2-3 dagar efter att den första jäsningen börjat lugna ner sig. Det brukar hålla utjäsningen igång till minst 70-75%. Tycker snarare att detta gett bättre smak än att inte göra det (definitivt bättre koll på att inte diacetylen sticker i höjden, vilket det gärna gör om jästen flockar för tidigt).

/Calle

Weinkeller skrev:

.... så krävs ca 100 satser a 200l med 100% försäljning för att betala av bara en investering på strax under 200000....

Enligt utredningens förslag är försäljningen dessutom begränsad till 10.000 liter per år...

/Calle

Raasken skrev:

Measured Final Gravity: 1,021 SG
Actual Alcohol by Volume: 2,21 %

Tackar!! Då blir det ca 2.6 % med de 8 grammen primingsocker inräknat.
(rent juridiskt "folk-dricka" men va fan....)

/Calle

404

(6 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Angående muterande jäst så är två av de vanligaste mutationerna som stör vid bryggning (1) petite-mutanter och (2) flockuleringsmutanter. Petite-mutanter (som ger en massa konstiga bismaker) växer extremt dåligt i närvaro av syre (ger små, "petite" på franska, kolonier på platta) och i en optimal förkultur med kontinuerlig syretillförsel selekteras sådan bort mycket effektivt. Flockuleringsmutanter ger störningar i utjäsningsprofilen på ölet, och kan selekteras fram batch-till-batch om man bara tar jäst från ett visst stadium under jäsningen till nästa batch. I en förkultur tar man alla cellerna, och det finns ingen risk att celler med något särskild flockuleringsbeteende favoriseras. Detta tillsammans med kraftigt minskad stress gör att antalet generationer inte är så viktigt i en väl skött förkultur, och att man kan gå från platta till 100-tals liter jäst utan problem.
Det största problemet är nog annars som tidigare nämnts, att man kan sprida och föröka en "infektion" batch-till-batch.

/Calle

Raasken skrev:

Så här ser fyran ut:
.....
Recipe Specifications
--------------------------
Batch Size:                24,00 L     
Boil Size:                   28,65 L
Estimated OG:            1,038 SG
Estimated Color:         41,2 EBC
Estimated IBU:           25,5 IBU

..Omtappat och flaskat. Primat strösocker 8gr/liter. Eftersötat med Hermesetas 4st/liter..
.....

Ett OG på 1038 (och sedan 8g/l socker till priming) låter ju inte så "svagt" ??
Fast allt beror ju på utjäsningen. Vad fick du för FG med mäskningen på 73 grader.
(Funderar också på att prova att göra svag-dricka med varm mäskning, men vill inte få "folk-dricka" wink )

/Calle

406

(5 svar, postad i Utrustning)

Kollade runt lite. Verkar finnas tabeller/kalkyler för detta som du säger. Där lärde man sig något. Det fungerar ju antagligen genom att det finns ett låst samband mellan sockerminskning och alkolholökning som gör att man kan lösa ekvationen med dessa två värden kända (skulle dock som sagt inte fungera om man inte känner OG, eller för en godtycklig blanding av socker och alkohol som inte kommer via jäsning av den förra).

/Calle

407

(5 svar, postad i Utrustning)

Laboratorie-pipetter kan du köpa på t.ex. Sagitta (www. sagitta.se). Tror vissa apotek hade förr också, men där har det ju minst sagt skett en del förändringar senaste året....

Men kan du verklilgen mäta SG på öl med en refraktometer ?? Är det inte så att den endast fungerar för socker-vattenlösningar (ex. vört) som inte har alkohol i sig (alkohol stör brytningsindex kraftigt).

/Calle

408

(11 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Kort svar:
1) Det jäser oftast ut mycket fortare
..men..
2) Smaken ändras också (vanligtvis åt det sämre hållet). Lite beroende på vilken jästsort och ölsort det är kan detta leda till mer eller mindre problem. En måttlig ökning av jästen kan ge mindre smak, medan kraftig ökning  (typ 5-10 grr) kan leda till rejäla "felsmaker". Så länge man håller sig borta från mer en dubbel-dos är det dock mycket sällan problem.
Det vanligaste problemet är dock helt klart att folk tar för lite jäst. Detta kan även gälla när man doserar "enligt förpackning" då denna dos endast gäller för jäst i topp-form. När paketet åldras (det går fort) kan det t.o.m bli så att man fortfarande tar för lite, trots att man tror man tar för mycket. Så det bästa i hemmbryggarsammanhang är nog att hellre fela åt "för mycket" om man är osäker.

/Calle

409

(9 svar, postad i Utrustning)

belgaren skrev:

Desutom är skillnaden i densitet mellan kranvatten och destvatten försumbart.

Håller helt med. Mängden lösliga ämnen i Göteborgs kranvatten ligger sällan över 100mg/l vilket kan räknas om till ca 0.01 Plato. Lycka till med att hitta en refraktometer som kan mäta med den noggrannheten wink

/Calle

Thomas förslag på den Danska firman hade ju i alla fall Cascade när man kollar.
Sök även  efter nya-zeeländska firmor som säljer med intyg, dessa humlesorter kan ju också vara av intresse. De har  ju en ganska "amerikansk" smak.

/Calle

Thomas Fransson skrev:

Ett alternativ är att kontakta ngn vän eller bekant i staterna och be dem skicka dig ett "happy birthday uncle-paket" och hålla tummarna.

Tycker inte detta alls låter som en bra idé. Karantänen finns för att inte i onödan föra in amerikanska virus och andra humlesjukdomar hit. Det går att köpa från seriösa leverantörer som virustestar skotten innan leverans m.m.  Varför riskera att sprida sjukdommar till t.ex. äldre humlesorter som så smått börjat odlas här igen, och troligen inte alls är lika resistenta. Det här inte alls samma sak som att be folk skicka DVD-region-1 filmer eller skippa tullavgifter/skatt (vilket väl har hänt även mig... smile )

/Calle

412

(9 svar, postad i Utrustning)

Brukar finns 1-liters flaskor i livsmedelsaffärer (för strykjärn).

Ren vit snö är ganska nära destvatten, och för det här syftet säkerligen tillräckligt.
(och det råkar ju faktiskt vara "gratis" även här i Göteborg idag......  brrrr...)

/Calle

413

(29 svar, postad i Utrustning)

Chubb skrev:

Kan man köpa loss dem från systembolaget?

Japp, och även från livsmedelsbutiker. Ta bara med en tom back till kassan och betala panten (Blå=28 kr, Röd=22.40 kr). Står det inga tomma framme, så fråga på lagret (dit de tomma oftast ganska snabbt plockas ut).

Själv kör jag nästan enbart retur-33'or i röd back. Mycket smidigt, och glaset håller även för extremt hårt kolsyresatta belgare m.m. Brukar dock köpa backen fylld med lättöl, så får jag både back och flaskor på en gång (och lättöl är en underbar måltidsdryck). Ett tips är dock att i butiken sortera bort gröna och kantstötta flaskor först.

Har dock med tiden samlat på mig en hel del av de där tyska returglasen, så det blir väl till att snickra ihop lämpliga backar till dessa snart...

/Calle

peps skrev:

Det är inget snack om att oxidation är ett problem, det jag är skeptisk till är huruvuda det syre som tillförs vörten på den heta sidan skulle ratas av jästen och förbli i ölen även efter jäsning, till skillnad från syret man tillför efter kylning.

Problemet är att syre tillsatt under värme (även före koket) mycket snabbt skapar förstadier till de där oönskade smakerna som utvecklas över tid. Dessa förstadier försvinner inte vid kokningen, utan smyger fram senare som papp-smak i förtid.

För den som vil gräva ner sig i vetenskapliga artiklar i ämnet (jo, det finns, och har funnit länge, så det är långt från "kvasi") kan kanske nedanstående artikel-sammanfattning vara något att följa upp (hela rapporten finns dock inte online).
Annars kan man nöja sig med att läsa sista meningen med slutsatsen......

I slutändan är det dock såklart en "smaksak" om man bryr sig, samt effekter som hur väl det döljs i mörka humlebomber som inte långlagras m.m.


/Calle  - slanglakare


TI  Flavour stability of packaged beer in relation to the oxidation of wort.
DA  01 Jan 1987
DT  Journal Article
AU  Ohtsu, K.; Hashimoto, N.; Innoue, K.; Miyaki, S.
PY  1986
AD  Res. Lab., Kirin Brewery Co., Tokyo, Japan
SO  Brewers' Digest 61 (6) 18-21
RF  14 ref.
LA  English
SN  0006-971X
AB  Effects of O2 absorption by mash and wort during mashing and kettle boiling, in relation to flavour stability of finished beer, were investigated using laboratory scale mashing and kettle boiling procedures. O2 content in gas samples (extracted during sedimentation) was determined by GC. O2 absorption was calculated as mg O2 consumed by wort corresponding to 1 l of beer, (11°P). 20 mg O2 were absorbed during mashing, 32 mg during boiling, and 18 mg in the sedimentation process by 1 l mash or wort. Wort components which absorbed O2 during mashing were malt polyphenols in the presence of tyrosinase (enzymic oxidation of polyphenols), and melanoidins and polyphenols of malt and hops (non-enzymic oxidation of melanoidins and polyphenols). Effects of enzymic O2 absorption of polyphenols during mashing were examined in a model system of a mixture of wort plus (i) malt polyphenols or (ii) oxidized malt polyphenols. (i) showed stronger reducing activity, weaker alcohol oxidizing activity and smaller degradation of isohumulones than (ii), the latter having been reduced when CO2 gas was bubbled through the system. Inhibition of O2 absorption during mashing caused restrained polymerization of polyphenols, but levels of catechin and proanthocyanidins remained high. Thus, oxidation of alcohol by malanoidin radicals was limited during storage of this brew. Organoleptic evaluation of beers brewed under various conditions (aeration and CO2, applied/removed during mashing, filtration or boiling) showed that flavour stability was markedly improved by limiting the contact of mash and wort with air, thus restricting O2 absorption of the wort.

Låter som en smaskig öl !
Enligt folk med "insider-information" på forumet på Burgundian Babblebelt (utmärkt ställe att leta information om suröl på), så lär det vara Brettanmyces bruxellensis i Old Ale blandingen från Wyeast.
http://www.babblebelt.com/newboard/thre … 1235317175

/Calle

Den mörka färgen i mörka belgare kommer främst från mörk karamelliserad sockersirap och/eller mörk karamellmalt. Finns dock en del "moderna" exempel på från de yngre lite mer experimentlystna belgiska bryggerierna, som gör "belgisk stout" m.m.
Angående jäsning med Brettanomyces närvarande, så är det egentligen ingen särskild skillnad, det är bara att den sekundära jäsningsfasen tar lite längre tid då Brettanomyces tenderar att jäsa ut mer än Saccharomyces på slutet. Exakt hur lång tid det tar beror på mängden kolhydrater som Saccharomyces lämnar efter sig (beror mest på stamvörtstyrka och mäskschema), samt hur mycket Brettanomyces lyckas växa till sig i början. Enklast är väl att hålla koll på kolsyrabildningen. Var även extra snål med sockertillsats vid flaskningen, då en viss extra efterjäsning säkerligen ändå kommer ske även efter att ha kört med en lång sekundär.

/Calle

Jag tror en mycket viktig faktor är att "Old Ale" blandningen som såldes av Wyeast innehåller Brettanomyces. Detta kommer leda till hög utjäsning, och det är viktigt med en längre tids sekundär jäsning för att försäkra dig om att det verkligen jäst ut hela vägen för att undvika "flaskfontäner" (något som tycks ha drabbat en del som provade denna jäst och flaskade för tidigt).
Personligen har jag även lite svårt för smaken som blir när man blandar mycket rostad malt och belgisk jäst (kanske därför denna kombination är ovanlig?), men jag vet att mång andra tycker det är helt okej. Prova!

/Calle

Jag har kolsyrejäst på ekfat, men endast vid ett mycket svagt övertryck m.h.a. en kork  nedkörd i sprundhålet, där det värsta trycket pyser vid sidan av (= den kan inte hålla kolsyran över tid). Detta var förvisso mer som en "real-ale" d.v.s mycket litet övertryck, men vid låg temp och sedan servering strax innan produktionen av kolsyra avtar och överskottet försvunnit ut. Reducerventil borde fungera utmärkt för att hålla ett högre övertryck över längre tid.
MEN...!!!... ni måste absolut vänta till jäsningen lugnat ner sig ordentligt, annars finns stor risk att "löddret" från jäsningen stiger upp och kommer in i ventilen och i värsta fall blockerara denna = sprucket fat !!
Observera även att träfat i sin natur är dåliga på att hålla gasen kvar över tid, vilket kan vara ett problem om ni tänker lagra (vilket ju är en del i definitionen på "lageröl" i synnerhet pilsner), men ni kan ju såklart lagra i flaskorna efteråt istället.

De träfat som användes förr för pilsner (och fortfarande på en del ställen i Tyskland och Tjeckien) är INTE samma som vinfat/whiskyfat (eller belgiska ölfat). De gamla lageröls-faten hade tätning på insidan av vax eller harts (vilken förnyades mellan lagringarna). Detta medgav att kolsyran stannade kvar, samt stoppade infektionerna av mikroorganismer som gärna bor i träet. Om ert fat saknar vax/harts så tror jag inte det är lämpligt för väldigt lång lagring (om den inte sker iskallt). Risken är annars stor att det slutar med ett icke kolsyrat syrligt belgisk suröl istället (vilket förvisso är en öl jag själv med flera gillar, och använder just obehandlade träfat för att uppnå smile

/Calle

@Megen.

(nu börjar vi förvisso bli lite väl off-topic...)
Kollade sidan som Gilgrim angav ovan och den är bra. Tror du hittar den mesta informationen där. En skillnad mot hur jag gör är dock att jag inte har klorin i vattnet (låter väldigt tokigt, större mälterier sätt t.o.m till laktobaciller snarare än försöker ta kål på dem, men det nämns att vattnet som användes i denna sida var "odrickbart" så det kanske innehöll något annant..). Den andra är att jag kör med luftning i vatten med hjälp av en akvariesten på max pump i botten (under kornet) och vid ca 10-15 C. Vatten byter jag två ggr om dagen, och kör tills man ser rot-knodden (se chit-malt bilden på sidan). Tiden varierar med temp, ålder på kornet vattenhalt m.m. så fortsätt tills du är där, ca 2-3 dagar. Jag häller sedan av vattnet och kör "golvmältning" i en balja (obs! mörkt, men med fri lufttillgång). Ju lägre temp desto bättre resultat, men desto längre tid. Återigen är 10-15 C lagom om man inte har bråttom. Räkna med ett par dagar till en vecka. Grodda tills du uppnått lagom modifiering (groddens läng innaför skalet. Den syns igenom). Se sidan ovan. Kör man överkurs kan man "kväva" malten här genom att strypa syret ett dygn först, ger ytterligare modifiering. Torkning har jag gjort i torkskåp vid 40 grader tills malten blir smulig när man krossar den, och sedan höjt sakta upp till 70-80 grader tills den är lika "torr" som köpe-malt. Sedan får man putsa(gnugga) bort rotresterna. Man har nu "lager-malt". Vill man ha mörkare får man flytta över till ugnen och köra vidare ännu varmare. Vill man köra karamellmalt går man direkt från grodd-malten (grön-malten) till ugnen. Kornet mäskar då sig själv inne i skalet, och bildar karamell när det rostas (kan dock börja poppa som pop-corn, så det kan bli lite rörigt i ugnen).
Har även prövat med vete, och det går fortare i alla steg, men verkar lite svårare att få jämn groddning på. Inköpt korn skall förvaras svalt, men inte iskallt, och torrt, samt med tillgång till syre, annars minskar grobarheten fort. Det är en levande varelse i vila.

/Calle

420

(7 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Jag håller med Thomas. Jag har alltid kört med förkulturer på 1/10 av brygden, och har aldrig haft problem med jäsningar. Då är detta förkulturer med luftning och omrörning. Starta från mer än en påse är helt onödigt. Jag startar vanligtvis från ett par tusen celler från en odlingsplatta och skalar upp (har dock naturligtvis stenkoll på steriltet under processen). Jag har med utmärkt resultat startat upp jäsning av 60 liter från 6 liter förkultur, så att starta en 15-20 liters med hjälp av en påse borde göra susen.

/Calle

Gilgrim skrev:

Lite off-topic, jag har mältat själv och det är ganska tidskrävande så jag hoppas du slipper odla kornet själv i alla fall CalleT! smile

Mältningen är redan gjord (har kört ett par ggr), och jag måste medge att kölningen är en ganska bökig process, men det har fungerat bra i torkskåpet med efterföljande slutkölning i ugnen. Kan dock verkligen rekomendera att göra egen crystal/karamell från grönmalt, det blir ofta mycket bra!. Odling av korn står dock kvar på överkurslistan, men vem vet.... smile

/Calle

Förutom att svälla det i vatten först, så har jag även likt Peps ca 1/2 kryddmått per 20 liter. Om ni som får klumpar har mer än detta kan det ju vara förklaringen? Fast det kanske är olika dosering för olika sorter? Kör man med riktig "irish moss" så är det ju betydligt större mängder man har i, men det är ju i princip bara de torkade tångruskorna, till skillnad från protafloc som verkar vara ett koncentrat.
Den händige kan även plocka sin egen "irish moss" längs västkusten, det växer rikligt vid klipporna. Jag har plockat i år för en sats där allt skall vara "hemgjort" (malt,humle e.t.c.).

/Calle

vet inte riktigt hur man skulle kunna bromsa syret i hinken mer än att ha locket på, så det får nog vara som det är. Problemet är väl snarare det att om man planerar att följa utvecklingen "=smaka" så måste man få ut vätska, utan att få in syre. Att lyfta av locket, leder ju till att du släpper in flera månadsransoner av syre skulle jag tro. När det smakas av ur tunnor, så brukar det tappas ur några centiliter, någonstans i mitten av tunnan. Man kan naturligtvis ha en kran, men jag har hört om de som borrar ett smalt hål, som hålls blockerat med en passande grov rostfri spik, som man drar ur när man vill ta ett prov. En annan variant är att bara sluta bry sig, vänta ett år och sedan smaka. Doften är inte någon bra mätare, då ättikan troligen kommer vara för mycket innan det börjar dofta ordentligt.
Thomas, några idéer?

/Calle

Intressant!
Det rekomenderas dock att man låter protafloc svälla i kalt vatten en längre stund och sedan röra om innan man häller i det för att undvika klumpar (samma som rekomenderas när man smälter gelatin i matlagning). Kan detta vara orsaken ? Jag brukar inte heller koka med den särskilt länge (typ 5 min), men jag har alltid låtit det svälla länge först, och då verkar det lösas upp ögonblickligen.

/Calle

Den där balansen i syretillförseln verkar vara en av de där "magiska" detaljerna vid surölsbryggning, och något som även bidrar till att de klassiska belgiska bryggerierna har stora variationer i produkten (därför blandar man från flera tunnor för att få rätt balans). Det gäller nog helt enkelt att få erfarenhet från det system man jobbar med. Ett tips lär vara att dela upp satsen på två kärl, ett som man misstänker är mycket tätt, och ett som möjligen kan vara lite för genomsläppligt. Märker man att den genomsläppliga får ättika för fort stryper man mer, och slutligen blandar man slutprodukt från de olika kärlen och hoppas på det bästa. En del amerikanska surölsbryggerier har en särskild "surtunna" som man vet (och uppmuntrar) att bli odrickbart sur, medan man håller de andra under hårdare kontroll. Surtunnan används sedan för reglera sluthalten i slutprodukten. Man får dock inte göra det för extremt (typ 1 fat 100% syretätt och 1 fat helt öppet) då många av smakämnena ändras för mycket i extremområdet.
Det klassiska materialet för "balanserad" syretillförsel är ju trä, men plast HDPE och PP kan också fungera bra, fast naturligtvis lite beroende på tjocklek i väggarna och kärlets totalvolym. Jag har noterat att HDPE 25 liters dunkar läcker en del, men inte galet fort, och det är det jag experimenterar med just nu, men dessa är inte "spontan infekterade" så det är möjligt att det är fritt från acetobacter. Många kör även i glas, och kontrollerar via korken.
Brettanomyces kan du ha i precis när du vill (folk kör med alla varianter) påverkan på smaken lär inte vara så stor, och vissa gillar den tidigt och andra sent. Jag skulle sätta till den nu. Levande saccharomyces skyddar dock också lika bra genom att sno syre innan acteobakter tar det, men när de lagt sig på botten, och acteobakter sätter sig på väggar och ytor så minskar skyddet. Det är därför som Brettanomyces är bättre, då den själv gärna vill växa i samma miljö som acetobacter och därför ger större konkurrens. Man bör dock notera att även Brettanomyces gör ättiksyra, särskilt om syretillförseln blir för hög, så nummer-ett är att ha kontroll på denna.

/Calle