Om man fokuserar på lak/mäsk problemet tror jag att det kan finnas andra förklaringar än avsaknad av proteinrast, jag tror isåfall att peps idé om att förlänga den lägre temprasten har större betydelse.
Samt mäsktjockleken.
[tryckte på enter för tidigt 
- edit]
Några idéer...
Det som ofta påpekas med klarhet orsaka både laknings och utbytesproblem är ju beta-glucanase som gör att all rörlighet i mäsken minskar och det blir svårare att få ut stärkelsen ur maltkornen eftersom de hämmas av detta nätverk av beta-glucan. Den finns med i palmers diagaram som beta-glucanase rast.
Att avsaknad av proteinraste kan orsaka dis och grumligt öl, samt påverka skum och näringnivå i vörten har jag hört men jag kan inte minnas att det brukar anses vara någon huvudsaklig orsak till lakningsproblem i egentlig mening. Däremot brukar för mycket beta-glucan och avsaknad av denna rast kunna ge problem, vilket man läser ofta.
Fast Kenneth kanske har rätt ändå att i praktiken så kanske proteinraste hjälper till eftersom det förarbetar lite till förklistringen?
Den sk. syra rasten är ju egentligen phytase enzymer som bryter ned de organiska fosfaterna i malten och sänker pH. pH har ju en viss effekt, men syra rasten på det sättet har knappast någon avgörande betydelse, såvida du inte har alldeles fel pH från början. Men isåfall är det ju enklare att justera pH.
Ofta pratar man om "syra-rast" men jag tror det viktigaste i det temperaturområdet snarare är beta-glucanase aktiviteten som gör förklistringen effektivare.
Sen vet jag inte hur nätet på lakhäverten ser ut... om det kommer in grums i själva häverten låter det som om antingen nätet är för grovt eller kanske också att du lakar för fort? så att det blir för hårt "sug" i häverten? En idé är att kanske kan man minska nivåskillnaden så att det inte suger så hårt? så att det proppar igen?
/Fredrik