"Hmmm.. då kanske jag missuppfattade dig. Isåfall är frågan om den verkligen har jäst klart. Har du smakat av den jäsande vörten? Eller har ölen klarnat?"

Ölen har klarnat, det bubblar sällan och smaken är osöt (iofs hur ofta uppfattar man alkoholfattiga öl som särskilt söta egentligen).

Ja det är klart att sötma är relativ. Jämfört med tex läsk så är öl överhuvudtaget ingen söt dryck och i många öl ligger sötman egentligen kring eller strax under tröskelvärdet för sötma. Men jämför med vatten. Eller kanske en osöt öl med en sötare så finns det skillnader.  En del öl upplever man som rejält söta. Men det är nog utan tvekan så att balansen, är viktigare än den absolta sötman. För att öka sötman kan man antingen minska beska eller syra, eller öka den faktiska sötman...

Men sötman balanserar mot beskan bland annat, och vissa öl som är mycket låga på beska, typ vissa veteöl... kan jag nästan uppfatta som lite på den söta sidan av balansen.. fast den i själva verket egentligen inte är söta från socker.

Förutom beskan, så kan även syra balansera sötman. Jämfört med vin är öl inte speciellt sur heller, men en viss syra finns även i öl, och den kan också variera mellna olika öl.

Ta extremfallet med en högbesk OCH syrlig öl... den skulle nog i min smak tarva en ganska hög sötma och fyllighet som motvikt.

Om ölen klarnat börjar den nog bli klar snart, det kan vara gas kvar i ölen som kommer ut. Men om du är osäker så låt den stå. Jag brukar också göra misstaget att vara otålig Smaken kan förändras en hel del just första veckorna. Så gör inget drastiskt innan du vet att ölen är klarnad och mognad.

Recept är knepiga... i mäskningen finns många parametrar som temp och tjocklek etc...  ibland är det inte lätt att få exakt samma vört som receptskrivaren avser... att förusäga FG exakt kräver ganska stor noggrannhet. Så det är inte säkert att du på första försöket pricker FG exakt.

Jo, beskan accentuerar torrheten i balansen men vad gäller typriktigheten har jag inga kommentarer. Om du tycker att det ska vara mer sötma (eller mindre beska) så ska det vara det... det är ju din öl... jag säger skit i stilarna Gör ölen som du vill ha den, det är ju ändå du och ingen annan som får dricka upp den sedan. Förutom möjligen dina polare då, men de får väl finnas sig i vad Maestro serverar ;-) Är man med i öltävlingar är det ju en anna sak såklart... men det finns det andra kloka bryggare som kan yttra sig om här. Jag har inte varit med om någon sådan.

Känns lite dumt att slänga ur sig siffror såhär, det beror på! Vad är det exakta receptet förresten? Och låg ölen blir klar innan du drar slutsatser. Har du tex humlerester kvar i ölen? det smakar redigt beskt och astringent... men det lägger sig också med tiden... så mitt tips är att avvakta med ev korrigeringar.

Maltodextrin innehåller ca 10% förjäsbart socker, så om du använder det så kan få en liten förnyad jäsning.

Spar din surt förvärvade öl, det brukar ju inte bli så många flaskor. Det är bara roligt om man kan ge tips till varandra. Jag har lärt mig massor av andra bryggre på olika forum, så det är inte mer än rätt att jag ger tips vidare till andra när jag äntligen lärt mig något själv Fast jag har bara bryggt öl sedan 2003, det finns många här som bryggt öl hur länge som helst, som fanns på forumet när jag kom hit och började ställa frågor i början.

/Fredrik

Ölen har klarnat, det bubblar sällan och smaken är osöt (iofs hur ofta uppfattar man alkoholfattiga öl som särskilt söta egentligen). Då receptet menar att FG ska vara nedåt 8-12Ö antog jag rakt av att en öl i sekundären kommer (iom att det blir lite omrörning och syresättning när ölen ska ned i sekundären) fortsätta jäsa ned några Ö. (Eller, egentligen MÅSTE det ju finnas socker i ölen nu eftersom den fortfarande jäser, dock långsamt, men min poäng är att ölen inte smakar sött så jag fattar inte varför FG inte är lägre redan nu, iofs har det ju bara gått 5 dagar sedan jässtart)

Ölen är förmodligen torr på det sätt du menar men jag tror att den lite påträngande beskan accentuerar torrheten. Hade detta varit en nordtysk Pilsner hade jag varit ganska nöjd men en Pale Ale tjänar väl på lite sötma och mindre beska??

OK, jag tror jag väntar lite till efter sekundärjäsningen är klar och sedan kokar jag lite maltdextrin (eller laktos) och sätter det till corneliusfatet. Om man inte ska vara alltför petig utan köra lite på känsla, hur mycket maltdextrin/laktos torde vara lagom om ett öl känns för torrt?(jag vet att man vanligtvis mäter hur låg FG blev om man tycker den blev för låg och sedan tillsätter så mkt maltdextrin, men min FG kommer ju inte vara för låg)

Eftersom vi tre bor i U-a antar jag att det inte är mer än rätt att jag tappar 4 flaskor (2 med tillsats och 2 utan) och ger 1 av varje till er så får ni sas skörda framgången av era råd.

"har du ett extremt lågt fg också eller bara smak?"
FGn är inte låg 1017 (från OG 1043, iofs kommer ölen få jäsa klart i sekundären till kanske 1008-1012) men ölen känns väldigt utjäst.

Hmmm.. då kanske jag missuppfattade dig. Isåfall är frågan om den verkligen har jäst klart. Har du smakat av den jäsande vörten? Eller har ölen klarnat?

Hehe.. det låter misstänkt.

Jag har märkt att olika begrepp används på olika sätt, men med torr i det här fallet menar jag "osöt". Dvs motsatsen till söt. En torr utjäsning. Är din öl inte utjäst nu, dvs du förväntar dig att den ska sjunka ytterligare så borde den rimligen vara söt nu. Men är det beskt och kärvt så kan det ta över ändå.

Om du tror att ölen ska sjunka mer så föreslår jag att du låter den jäsa klart och *klarna* innan du mixtrar mer. Ibland kan själva diset ge en viss astringens också.

Om ölen blir kristallklart och ändå smakar obalanserad kan du ju då överväga åtgärder.

Förutom att sackaros är sötare än glukos, så ger sackaros i mitt tycke en lite "vassare" sötma, glukos ger en lite mjukare sötma utan kant. Ibland när man sötar man sackaros kan man nästan känna att den är sötad. Glukos däremot smälter in mer, utan kant. Det är min åsikt. Fruktos är också lite vassare.

Ett annat alternativ är ju artificiella sötningsmedel, såsom aspartam eller sackarin etc. Jag tror det är personligt. Jag känner ofta när det använts och gillar det inte. Det ger en väldig skarp bismak, nästan metallisk. Visst blir det sött, men man får denna lustiga kant på köpet. Prova var du tycker själv. Själv tycker jag inte att denna artificiella sötma matchar den naturliga sötman som riktigt socker ger.

Ta tex artificiellt sötat julmust vs den med socker i, så smakar det faktiskt inget vidare tycker jag. Nyttigare för visso, så det är ju en smaksak. Fast å andra sidan om du tillhör de som gillar dessa light julmuster så kanske du inte reagerar på bismaken och då kan artificiell sötma vara värt ett försök.

Jaa det är klart att det ser lite oproffsigt ut att sitta och mixtra i glaset när man har gäster. Jag brukar i dessa fall blanda socker och öl i en flaska, vid diskbänken eller så. Men behöver ju inte söta precis vid bordet.

Men sackaros, glukos och fruktos är alla förjäsbara sockerartre, så de kan starta ny jäsning om du tillsätter det under lagring.

Ej förjäsbart socker som tex laktos går ju, men det är bara en del så sött som annat socker. Men det är ju bara att prova. Experimentera i ett glas först så du får rätt dos, innan du går loss på hela satsen.

Pratar vi typriktiga öl så ska du inte fråga mig Det är inte min avdelning för fem öre. Jag brukar aldrig reflektera över typriktighet när jag brygger, så jag passar.

Kenneth, Kjell eller någon annan rutinerad bryggare kan säkert svara.

Fast saknas det mouthfeel och du har FG 1.017 låter det som att den är åt skogen för besk eller kärv. 1.017 borde annars rimligen vara relativt fyllig på så sätt.

Man brukar ofta balansera beska och fyllighet och sötma. Det som "borde" vara tillräckligt fyllighet och sötma kanske inte alls räcker om du fått till en tokbesk öl.

Vet inte vad som skiljer tornen men nog kan det skilja lite.

Mängden möjlksyra beror på hur mycket till tillsätter i mäsken och även på receptet. Mörk malt sänker pH mer än ljus malt.

Man kan teoretiskt uppskatta utifrån vattnets alkalinitet, hårdhet samt % av det olika maltsorterna men bäst är att dubbelkolla med mätare, iallafall i början. Ser man sedan att det blir lika varje gång behöver man ju inte hålla på opch mäta. Men jag tycker det är lärorikt att mäta saker.

I 20 liter öl(eller i mäsken, och en del i koket har jag för mig) hade jag i ett antal ml mjölksyra sist, 5 ml tror jag något i den stilen. Men som sagt, det beror på malten. Jag har en enkel pH mätare från clahsohlsson.

Har för mig pH vid rumstemp låg kring 5.4 före koket, efter justering, det motsvarar 5.0-5.1 vid mäsktemp. När man mäter pH måste man tänka på att pH är högre vid högre temp. Ofta mäter man pH på den kylda provet. Såvida man inte har en bra tempkompenserad mätare, vilket jag inte har. Ibland anges pH värde lite slarvigt. ibland avser de mäsktemp, och ibland rumstemp.

pH 5.2-5.4 eller så brukar anses som riktvärde till mäsken avser mäsktemp. Kyler man och mäter vid rumstemp ligger det ca 0.35 högre.

Värden som jag använder är
hårdhet 15 dH
Alkalinitet 270 ppm (som HCO3)

"Residual alkalinity" ca 3 mEq/l - det är det här som är det mest intressanta för pH

Se även

http://www.uppsala.se/uppsala/templates … 16632.aspx

Problemet är egentligen inte hårdheten, utan alkaliniteten. Men normalt är det så att hårt vatten, dvs det som innehåller mycket kalcium och magensium också innehåller mycket karbonater (vilket ger alkaliniteten).

Själva pH på vattnet är inte lika intressant, eftersom det bör vara inräknat i alkalinitetsbegreppet. Ökar pH så ökar också alkaliniteten.

Så för pH är det enda paramterar man behöver kalcium, magnesium (hårdhet) samt alkalinitet.

sen kan det vara kul att veta hur mycket annat man har i också, klorider och sulfater.

/Fredrik

"Tror du inte att problemet är att din beska är för hög."
Jo!:) Jag uppfattar torrheten som delvis beroende av humlet (U-a vattet bidrar till beskan iom vattnets påverkan på utbytet, fast det kanske är fel att säga att ett öl är torrt delvis beroende på humlet) men jag antog att andra saker spelade in också tex vattnets hårdhet på jäsningen. Är inte U-a Sveriges version av Burton upon Trent? Receptet (Pale ale, Papazian, The Homebrewer's Companion) föreslår kalciumsulfat och då antog jag att u-a vattnet passade bra utan behandling.

"Uppsalavattnet kräver vattenjustering om man gör beskt öl, annars blir det kärvt."
Ok, det var någonting som inte stämde med ölen och det kanske kan beskrivas som "kärvt", jag hade iaf kvar en distinkt humlesmak i munnen en halvtimme efter att jag smuttade på ölet.... Om ni har varit och provat olika Real Ales på Akkurat så skulle jag våga påstå att några av deras mer välhumlade och alkoholsvaga ales påminner om det jag åstakommit. Fast om inte humlen trubbas av ganska betydande har jag svårt att se att det kommer gå att hinka min öl i någon större mängd;-)

“Sötning i glaset fungerar med glukos eller sackaros rätt bra.”
Strösocker (sackaros) består väl av fruktos och glukos? Vad är fördelen med ren glukos jämfört med sackaros? Om jag väljer att söta ölen, vad är fördelen med att göra det i glaset jämfört med att hälla det i hela ölen? (förutsatt att jag väljer sockerart som inte jäser ut av jästen) Det känns lite fult att sitta å sockra ölen i glaset OCH jag kommer bli tråkad av mina kompisar när jag bjuder på ölen

” Annars ökar du fylligheten och lite grand restsötman genom maltodextrin” och  ” Det innebär att om du vill ha en hög sötma, så får du antagligen ha i så mycket laktos att den också blir fylligare och mer viskos”
Ok, vad rekommenderar du? Jag kan tänka mig både lite mer kropp och något mer sötma. Ölen ska fortfarande vara någorlunda typriktig.
   Så som den är nu är den ganska tunn (dock inte alltför störande) med torr och uttalad beska (alltför). Stor insats av smakhumle men ganska diskret aromhumle (kommer torrhumla). Bra och hållbart skum.
Sammanfattning: Torr, saknas lite ”mouthfeel” och sötma men för mkt beska.

” Sen provade jag att sänka pH med mjölksyra innan koket, och det blev avsevärt mycket "renare" i smaken.”
Mkt bra råd! Hur mkt mjölksyra pratar vi om egentligen? Vilken typ av pHmätare bör man skaffa?
Föresten, har du data om Upsalavattnet? Ger de olika vattentornen  någon intressant skillnad i vattnet?

Jag kommer inte prima i flaska utan tänker prova i fat (kanske även med jäsning i fatet och uppumpning utan kolsyra.(hur pumpen ska konstrueras har jag inte listat ut ännu)) Det känns som det mest naturliga med en pale ale att göra det i en cask isf keg och då det hela ska serveras till ett gäng törstiga ölentusiaster(nja) tömmer vi förhoppningsvis fatet samma kväll det öppnas.

Flera även erfarna bryggare sa att om man brygger med extrakt så kan man använda vilket vatten som helst. Men det verkar inte vara så enkelt. Sen provade jag att sänka pH med mjölksyra innan koket, och det blev avsevärt mycket "renare" i smaken.

/Fredrik

"jag bor i Uppsala antar jag vattnet här är en bidragande bov "
"beskan har ingenting att balansera i mot"

Tror du inte att problemet är att din beska är för hög.
Jag bor också i Uppsala och tycker alltid att ölen blir beskare än motsvarande beräknad IBU.
Troligen ger Uppsalavattnet en ovanligt bra utbyte på beska vilket ger beskare öl än man tänkt med "vanligt utbyte"
Uppsalavattnet kräver vattenjustering om man gör beskt öl, annars blir det kärvt.

/Kjell

Det innebär att om du vill ha en hög sötma, så får du antagligen ha i så mycket laktos att den också blir fylligare och mer viskos.

Vilket OG och FG har du?

Annan sak som rent teoretiskt skulle kunna fungera, men som jag inte provat är om du primar... att använda extremt lite jäst... och framförallt LITE luft flaskorna... så kan man få jästen att hänga sig så att säag... och lämna lite av primingsockret kvar... vissa labtester visar att ibland kan de finnas förhöjda rester av socker, speciellt i primade öl av denna anledning... men då kommer å andra sidan kolsyrning att ta väldans lång tid... men det skulle nog kräva övning för att veta exakt jästmängdo ch syresättning... man kan bara gissa annars...

/Fredrik

Många av mina har också varit kruttorra. Sötning i glaset fungerar med glukos eller sackaros rätt bra.

De gånger jag fått sötare öl har jag haft mycket mindre jäst, eller använt lågutjäsare (annan jäst). Det är stor skillnade mellan olika jäststammar också. En del jäster jäser lätt torrt.. speciellt om man har mycket jäst... en del andra stammar lämnar ofta en del restsötma såvida i normalfallet.

För att öka resttöman, men inte kroppen/viskositeten kan du bla

1) test en annan jäststam (med låga utjäsningstal)
2) minska på jästen och syresättningen

Annars ökar du fylligheten och lite grand restsötman genom maltodextrin, eller mäska annorlunda.

/Fredrik

jo, jag ruskar. det fungerar utmärkt, om man KAN ruska alltså. Att ruska upp till en 5 liters dunk går lysande. Det är extremt effektivt. Men att ruska en stor hink som är nästan full är väl lite sisådär tveksamt. Jag ruskar jästen i en PET flaska med mycket luft, upprepade gånger med jämna mellanrun nder någar timmar. Jag tror skakning är bättre än mjölkskummare. Har man rätt mängd luft i förhållande till vört går det snabbt att få ned syre. Låte sedan jästen ta upp det... vänta en halvtimme och syresätt igen, några gånger. så gör jag.

När du fått inte rutinen, så kan man dra ned på jästgivan iofs. Jag har märkt att riktvärdet kan ge kraftig jäsning om jästen är perfekt förberedd. Syftet med riktvärdet är mest en utgångspunkt. Anamma en metod och ser vilka typiska jästider du får. Sen kan du avgöra om du vill ha snabbare eller långsammare jäsning.

Du får smaka sedan och avgöra av smaken. Vill du ha en sötare öl kan du dra ned på jästen. Den total jästiden och utjäsningen brukar jag använda som mått. Jästgivan och syresättning påverkar jästide och utjäsningen.

/Fredrik

1*10^6/mL var absoluta nedre gränsen enl en kvinnlig professionell bryggare (kommer ej ihåg avsnitt)

Jah hörde att David Logsdon från Wyeast menade att skakning (4-8 min tror jag han sa var ok) var det bästa sätt en hembryggare kan syresätta vörten (om man inte använder syretank), gör du på detta sätt? Vore inte en mjölkskummare/mixer ultimat för en förkultur?

Min senaste bryggd (25L pale ale) skakade jag som attan och använde 2 fat med hälften av brygden i varje. Resultatet efter 5 minuter blev att det var så mycket skum att det inte gick att få igen locken och skummet såg ut som gamla bilder från Pilsner urquellbryggeriernas öppna jäsfat (tjockt och krämigt som tusan!!). Kan man ta extrem skumbildning som intäckt för tillräcklig syresättning? Till de 23L (43Ö) sattes 2.3L förkultur (40Ö) och jäsningen var våldsam efter 8 timmar.

Som oftast kan man börja med att påpeka att det inte är lätt att förutsäga exakt, eftersom antalet variabler är många och inte alltid kända... men låt oss först på samma sätt som tidigare betrakta standardregeln...

När man bygger hus så behöver man dels byggmaterial, men även pengar så att man kan betala byggarna.

När jästen växer så behöver den dels byggstenar för att tillverka nya celler, men också energi för att "driva tillverkningen". Byggstenarna är främst dels socker, men även aminosyror, fosfater och mineraler. Energi får jästen också från socker. Genom att förjäsa socker till etanol och koldioxid får jästen energi till att driva tillverkningen.

Alltså, det uppstår en konkurrenssituation om sockret. Socker behövs både till energiproduktion, och till byggstenar.

I en normal öljäsning brukar standardregeln vara att i snitt så använder jästen ca 95% av sockret i vörten till ren energiproduktion, och resterande 5% går till byggstenar i ny jäst. Så DYRT är det alltså att tillverka ny jäst.

Det innebär grovt sett att när jästen förjäser 1 gram socker, så bildas 0.05 gram ny jäst (torrvikt).

1 gram jäst är ca 20 miljarder celler.

Man brukar säga att biomassutbytet är 5%. Dvs den nya jästmassan uppgår till 5% av vikten av det konsumerade sockret.

Men detta är under förutsättning att man har normal jästgiva, och normala näringsnivåer i normal vört. Det gäller INTE om man tex odlar jäst i en sockerlösning utan annan näring! Och siffran kan omvänt också bli *mycket* högre om man har extra näring, omrörning och extra syre.

Såhär kan man uppskatta det, enligt tumregeln.

1. Räkna ut hur mycket socker(mat) vi har

  1 liter 1.040 vört innehåller på ett ungefär 104 gram extrakt.
  Av detta kanske 65% är förjäsbart socker. Dvs 68g.
  Alltså vi har 68 g socker.

2. Biomassutbytet är 5%.
 
  Beräknat jästmassa är alltså 68*0.05 = 3.4 gram jäst (torrvikt).
  antal celler ~ 3.4 gram * 20 miljarder/gram = 68 miljarder celler. 

Exakt inverkan av ruskning etc är svårt. Dels pga att det är svårt att förutsäga effekten av alla variabler, och dels pga att man givetvis måste kvantifiera ruskningen. Dvs ruskar man mycket ellre lite.

Men om jag ska dra till med något så tror jag att kanske kan man få dubbelt så mycket jäst (dvs 10% biomassutbyte) genom omrörning.

Om man däremot syresätter jästen kontinuerligt (dvs inte barai början), OCH tillsätter extra näring, som kväve och mineraler och vitaminer kanske man kan komma upp i 50% biomasstubyte.

Räknar man lite grovt på teoretiska maximala utbyten, så ligger den maximala möjliga syrefria tillväxten på 10-15% biomassutbyte.

Med syre kan man rent teoretiskt komma upp i 70%, men då snackar vi teori. I praktiken tror jag inte ens jästtillverkarna kommer så högt.

För övrigt kan tillägas att alla de formler vi alla använder för att räkna ut alkoholhalter från OG och FG faktiskt innehåller ett gömt antagande! Den förutsätter ca 5% biomassutbyte. Skulle vi ha tex 15% biomassutbyte så stämmer inte alls formlerna.

Man kan härleda dessa formler teoretiskt om man vill, och då snubblar man just över detta. Det är ett oundvikligt antagande som  måste göras för att räkna ut alkoholhalten från FG och OG.

Om man tittar på cellens energibalans så visar det sig, att drygt 20% går åt till transport av socker. Detta är olika  för oliak sockerarter också. Man får tex mer jäst per mängd socke på glukos, jämfört med maltos eftersom maltos för med sig högre omkostngar i form av frakt in till cellen. Ca 55% går ut till diverse underhåll av cellen. Endast 25% av utbytet uppskattas till *direkt* biosyntes i en normal öljäsning. Men olika faktorer, bland annat omrörning kan reducera underhållaskostnaden, och därigenom öka biomassutbytet.

Många asker påverkar biomassutbytet:

tex. pH, CO2 koncentration, sockerhalt, FAN nivå, mineral och vitaminer, syre!

Faktum är att en del av konseveringsmekanism när man har sura sockerlösningar, är att syran gör att kostnaden för cellen att upprätthålla pH balansen inuti cellen går i taket och det blir ingen energi över till att växa, och till slut så ger cellen upp pga energibrist.
Det brukar kallas syrastress av svaga syror. Den ökar med lägre pH.

Den konserverande effekten hos tex bensoesyra minskar drastiskt om pH ökar! Därför behöver pH också vara tillräckligt lågt för att säkerställa konserveringseffekten.

Det går att skriva hur mycket som helst om det här. Till saken hör också att jästen inte kan föröka sig hur mycket som helst om den inte får syre. Gränsen till kring 4-6 generationer. Det beror på sterolero ch omättade fetter i membranen som minskar i takt med syrefri tillväxt.

Om du har hembryggaren tidning så skrev jag lite om dettta i förra årets temanummer.

/Fredrik

1 miljon per ml per Plato = 10^6 / ml / P = 10^9/ L / P är det vanliga standardriktvärdet.

Ibland förenklar man det och tar bort Plato enheten, men då räknar man på en standardöl, dvs 10-15 Plato och hamnar då på 10-15 miljoner/ml = 10-15 * 10^6 / ml = 10-15 * 10^9 / L

Som referens, 1 XL pack i 20 liter 10P öl motsvarar ca 5*10^6/ml, dvs halva riktvärdet.

Men man ska komma ihåg att det är ett riktvärde, ingenting annat. Dvs en utgångspunkt så att man hamnar på mattan, sen kan man höja eller sänka utifrån utgångspunkten.

1 miljon/ml är dock väldigt lite jäst! Det är inte att rekommendera utom möjligen i specialfall där man vet vad man gör. Det är alldeles för lågt som standardregel!

Egentligen finns väl inte direkt gränser, men personligen tycker jag iallafall att man kan experimentera med mellan 25% - 400% av riktvärdet. Sen är det upp till en själv hur mycket man vill experimentera. Bara man vet vad man gör... tex. om man tar 10% av riktvärdet och får högt FG eller väldigt lång jästid... så ska man inte vara förvånad, det är helt normalt i det läget. Men det kan finnas fall när det kan ha poänger, men då är vi långt utanför riktvärden och "standardrekommendationer". Det är en helt separat diskussion tycker jag.

Som referens motsvarar en hel jästkaka kanske ca 800% av jästgivan, MEN i praktiken tror jag den ofta inte blir förberedd rätt. En så stor mängd jäst, behöver mycket mer syre!! 8 gånger mer syre närmare bestämt. Därför ser man ibland blygsamma prestanda trots den enorma jästmassan. Det tror jag beror på att man har en STOR mängd, mindre pigg jäst... istället för en mer normal mängd bra jäst...

Tar man de gamla jästpaketen med mindre jsäst i och gör en halv lite förkultur, motsvarar det antagligen på ett ungefär 25%-50% av riktvärdet lite beroende på hur mycket man ruskar.

Ju mer, och ju piggare jäst du har, desto snabbar jäsning får du. En snabb jäsning av normal vört kan vara över på 1-2 dygn. Men då får man också en högre värmeutveckling i vörten. En långsam jäsning kan ta en vecka eller mer. Med bra jäst kring riktvärdet skulle jag säga att 3-5 dagar för en normal vört är normalt.

Men som sagt, det är smaken som avgör. Jästiden påverkar smaken, men det är väldig komplex och där finns inga riktigt lika enkla generella tumregler även om det finns några.

Har man för mycket jäst, och återanvände den upprepage gånger i för hög dos, så ökar andelen döda och skadade jästceller. Vilket är en möjlighet till diverse felsmaker. Möjligheten till dålig utjäsning finns också med ALLT för mycket jäst i dåligt skick efterosom jästen snabbt konsumerar en massa näring... och sedan så ballar en stor % av populationen ur pga sin dåliga hälsa... det innebär relativt sett mindre näring till de få som orkar jobba.

/Fredrik

Det ska tydligen inte vara bra att överdriva pitchrate, vad är nackdelen förutom ett mycket torrt öl utan estersmak? Var går övre gränsen för pitchrate? Hur vet när man överskridit övre gränsen om man inte har mikroskop.

Hur räknar man ut hur många gånger en viss mängd jäst kan dela sig i en viss mängd vörtlösning av säg 40Ö? Till exempel: hur många gånger delar sig jästen (säg ett 25*10^9 jästpaket) om man sätter den i 1 liter vört (1040) och syresätter vörten mycket noga med 10 min skakning eller liknande.

Fredrik: Du primar aldrig. Hur gör du? Ja ok, sorry, du kanske har fat? I så fall så förstår jag

Typ. Jag har en kolsyreanläggning, fast inte "fat" till ölen, utan PET flaskor. Hade tänkt skaffa ett FAT och göra en jämförelse främst med tanke på ev syregenomsläpp, men har inte kommit till skott med det heller än, men det kommer. Jag har dock ingen kyl att ha ölfat i, men det har ingen betydelse för själva experimentet.

Jag har gjort några tester förut med PET vs champagneflaskor som då var primade utan stor skillnad. Eller snarar så var variansen flaska till flaska, större än skillnaden mellan PET och glas. Men jag ska göra fler experiment framöver, det kan säkert bero på ölen. De gånger jag primat har det gått relativt snabbt. Jag har aldrig hunnit reflektera över om det ska kolsyras eller inte innan det var klarto och jag tillsatt nog ingen extra jäst. Men då tappade jag om medans det var precis lagom mängd jästdis kvar. Men helt klar är kolsyrningshastightene en funktion av mängd jäst, samt hur pigg jästen är, samt stressfaktorer som hög alkohol, temp etc.

Du har fått ett svar av Kenneth, men jag skulle nog tro att kanske även 1 gram jäst per 20-25 liter räcker om du tillsätter NY pigg jäst, vilket bör motsvara ett knappt synbart jästdis på ca 1 miljon celler/ml. Ett helt paket torrjäst tycker jag iallafall låter onödigt mycket, med tanke på bottensedimentet och så. men är ölen starkare så är kanske några gram är lagom, det borde rimligen räcka.

Som referens: vid 7 miljoner/ml är det ordentligt disigit.

Se en gammal bild jag tagit.

/Fredrik