Jag står för mina åsikter tidigare i tråden, men jag tycker OP har en viktig poäng.

Vörten jästes sedan på tre jäster

French saison från wyeast
Dupont, uppodlat från flaska
Och saflager w34/74
Om vi börjar med siffrorna så var OG 1056 och med lagerjästen landa fg på 1013. Dupont landade på 1007 och french saison landade på 1000. Smakskillnaden är extremt stor måste jag säga. Båda saison jästerna har likheter helt klart. Men jag skulle aldrig ha gissat att lager ariant kunde vart samma vört.

Jag fick även smaka på en splitbatch av en vete ock varav ena blev jäst med s04 och den andra med saflager w72/34. Det var också en slående skillnad.

Ni förstår säkert att jag inter skriver under på det ovan gjorda antagandet. Men och andra sidan bryggde jag en gång en amber ale som delades på us05 och t58. Det blev ingen jätteskillnad på de. MEN ändå en sån skillnad att jag skulle kunna särskillja de vilken dag i veckan som helst.

Ursäkta mig om min framtoning verkar hård, det är inte min mening utan jag vill bara dela med mig av en annan sida på samma mynt.

Martin

Men det är i stort sett samma smakkomponenter som produceras av alla jäststammar,  eller hur? Det är balansen dem emellan som förskjuts.

I stort sett ja (men det kan ju bli stora skillnader ändå). Det finns dock ett undantag och det är de kryddiga s.k. fenoliska smakerna (kryddnejlika, peppar m.m.) vars bildning styrs av en uppsättning gener. De stammar som har dessa gener  i funktion benämns "POF+  genotyp" (Phenolic Off Flavour). Dessa gener är inte oväntat "originaltillståndet", men de har av någon anledning stängts ner eller förstörts i vissa stammar, t.ex. brittiska och vissa tyska överjäster, samt hos lagerjäst. Dessa stammar bildar därför inga märkbara mängder kryddtoner och de som är POF+ kan aldrig fås att jäsa helt utan en liten kryddighet.

/CalleT

Jag säger varken eller, men jäst producerar upp till 700 olika smakkomponenter.

Men det är i stort sett samma smakkomponenter som produceras av alla jäststammar,  eller hur? Det är balansen dem emellan som förskjuts.

@Martin: Kan det vara någon mening att ödsla fin-öl på ett
"Grov-gommat Gastronomiskt Vildsvin" som knappt märker skillnad på Lager och Ale?        
Men du är alltid välkommen att prova!

Mvh Raasken

PS. Övriga får lämna sitt mob-nr till Aj-fånen så SMS-ar jag vidare prover till de fem första som anmäler sig.

Du kan få göra ett stortest till helgen, när(om) jag kommer förbi i vecka tar jag med två öl som är bryggda med W34/70. Vore kul om det gick att hitta någon röt tråd med hjälp av dessa.

Martin

Ingen kan någonsin säga att det man upplever är felaktigt om man utgår från som uppleves just då.

Precis som du säger Raasken så kan man i dessa lägen endast utgå från sina egna observationer.
Det finns dem som inte känner skillnad på Felix och Heinz ketchup eller korv med 18% kött vs. 81% kött. Smak är så individuell. 
När det handlar om öl så blir vi bryggare så klart nyfikna på varför man inte upplever någon eller minimal skillnad. Samt vad den eventuella skillnaden är.

Jag som gjort liknande tester med US-05, WLP 001 och 1056 och upplevt skillnader blir så klart nyfiken och vill ha mer info om dina upplevelser.
Samtidigt vill jag absolut inte ta på mig en t-shirt med texten "Jästfinsmakare" Det finns bara ett par få jästsorter jag är tämligen bekant med på samma sätt som jag är uppväxt med Felix ketchup

Trevligt att så många tycker till i frågan och att de flesta gör det med både respekt och nyans.

Som ganska nybliven BM-50-ägare har jag fått en ny unik möjlighet
att börja splitta batcher utan att det blir för småplottrigt.
Nu är snart min tredje splittade bryggning färdigjäst.

Det som har slagit mig med stor häpnad är vilken liten skillnad jästvalet ändå inneburit i dessa fallen.
Visst skiljer det, men åtminstone jag är förvånad över att skillnaden inte blev mera markant.
Det skall sägas att ännu har logistiken och sällskapet inte medgivit en riktig sida vid sida-test
med identiska glas och framför allt samtidigt. Men det skall genomföras vid lämpligt tillfälle.
Däremot så är ju alla färdiga öl provade under samma helg.

Vid varje splittning så har det endast skiljt i jästvalet och i jäsningstemp-intervallet.
Relevanta tips om hur man accentuerar en viss jästs egenskaper vore välkomna i tråden.
Som läget är just nu så verkar receptkompositionen ha minst lika stor betydelse som jästen,
eller varför inte utrustningen och bryggprocessen?
Eller är man fortfarande alltför grön efter ca 80 bokförda bryggningar?

Förutsatt är förstås att envar har oinskränkt rätt till sin egen smak och doft-upplevelse
och ges möjlighet att redovisa densamma utan att bli totalt sågad,
annars är vi ju inne och tassar nära "Kejsarens nya kläder"  ;-))

Första bryggningen såg ut så här:
85%  Pale Ale
12%  Crystal 130
3%    Amber

Pacific Gem [15,00 %] för beskan
Goldings, East Kent [4,80 %] smak och arom

Vörten gick i tre spannar som jäste i tre olika temp-Zoner

Yorkshire Square Ale Yeast (White Labs #WLP037)    19°
San Francisco Lager (White Labs #WLP810)              15°
Saflager Lager (DCL Yeast #W-34/70)                     7-9°

Andra bryggningen:
Pale Malt                    85 %
Caramel/Crystal Malt  9 %
Carared                     4 %
Amber                       2 %

Pacific Gem
Hallertau Pearle
East Kent Goldings

Vörten gick i tre spannar som jäste i tre olika temp-Zoner

Yorkshire Square Ale Yeast (White Labs #WLP037)    18°
San Francisco Lager (White Labs #WLP810)              13°
Saflager Lager (DCL Yeast #W-34/70)                     7-9°

Tredje bryggningen:
Basmalt.          70%
Munchen II.     10%
Ljus karamell.  20%

First Gold
Bramling Cross

Vörten gick i två spannar som jäser i två olika temp-Zoner

Yorkshire Square Ale Yeast (White Labs #WLP037)    15°
Saflager Lager (DCL Yeast #W-34/70)                      10°

Mvh Raasken

/CalleT

Till exempel -  Hur många är det inte som skriver att de får en mindre önskvärd syrlighet med US-05?
Har man druckit sin egen öl med den syran så bör man kunna känna igen den om man stöter på den i ett annat öl.

Organiska syror, olika andra biprodukter i olika koncentration, olika egenskaper påverkar kropp, munkänsla, maltighet eftersmak, och helhetsupplevelser.
Viss alejäst är känd för att "äta upp" humlearom och där igenom lyfta fram malt. Annan jäst lyfter fram humle vilket gör att
malten hamnar i baksätet.

Det handlar så klart om erfarenhet, något man måste skaffa sig. Genom att smaka på ingredienserna, vörten genom hela bryggningen,
under jäsning osv. Många väljer en eller ett par husjäster som de bekantar sig med och lär sig få fram bäst resultat med.
Det är också ett sätt att lära känna jästen och ev. kunna känna igen den i andras öl. Kanske inte alltid, men förvånansvärt ofta.

En kul grej kan vara att brygga ett öl med Chimay-jästen Wyeast 1214 och sedan smaka sin hembryggda öl sida vid sida med en köpt flaska
blå Chimay. Denna jästen har en stor personlighet och bör vara lätt att känna igen. Vill man så kan man så klart splitta sin batch och pitcha  olika jästtyper i vardera jäskärl.

Veteölsjäst är ett annat bra exempel, veteölsjäst har "extra" egenskaper till skillnad från vanlig alejäst. Vissa producerar mer fenoler, andra mer estrar. Den vanliga alejästen saknar oftast helt den gen som producerar smakämnen typiska för veteöl.

Disclaimer:
Alla upplever inte att US-05 ger en speciell syra i avslutningen.