Jag ser till att ölen blir kolsyrad så som jag vill ha det, låter sedan kolsyran sitta påkopplad konstant för att hålla det trycket, slangar m.m. till tappkranarna kapar jag av i en sådan längd att dom leverar ölen i lagom takt med lagom skum, skillnader i övrigt kan man justera med munstycken på kranarna och/eller höjd på glaset.
Mina fat står alltid i ett kylskåp och har sodastream-tuber påkopplade med regulator, låter dom i princip alltid vara på, justerar någon gång ibland kanske...
När en öl är slut brukar jag ändå vilja göra rent fatet, då passar jag på att trycka PBW genom alla ledningar och sköljer med star-san eller annat.
Jag inbillar mig att infektionsrisken är större när man kopplar av och på kranarna hela tiden, och har jag använt slangarna så dom levt länge alternativt haft många olika öler inkopplade så slänger jag dom, för så dyrt är det faktiskt inte med några meter slang/år. (Humlegården ska överleva dom också! 
)
Jag har haft öler påkopplade i över 1,5 år utan att få infektion eller syre-skadat öl (dom har åldrats med värdighet och blivit bättre och bättre, Imp Stout...), har man konstant kolsyretryck tror jag att det är svårt för elakheter att leta sig ner så länge man haft en lagom balans mellan ren paranoia och bacillskräck när man gjorde rent fatet innan ölen åkte på.
Ölbryggning får det gärna vara lite plock med, med njutandet av den ska vara smidigt! Så tycker jag i alla fall 
