Ett mycket bra inlägg Thomas.

Kan inte göra annat än att hålla med!

Jag tycker det är likadant med personnamn, bara för att man kommer till ett annat land så byter man (förhoppningsvis) inte namn för det.
Skall vi kalla vår BeerSweden-bloggare för Daaaaren kanske? Och hans kameraman för Treeev?
Nä jag lägger faktiskt ner tid på att försöka uttala namnen på människor jag möter, hur tungvrickande det än kan vara till en början. Jag tycker att det handlar om respekt för personen och dennes ursprung.

Nu kanske jag gled lite off topic. Sorry

Samtidigt som det är trevligt att ha svenska översättningar av termer så tycker jag att om det är ett namn på en öltyp så ser jag ingen direkt anledning att översätta dessa. Pizza heter ju pizza, cognac heter cognac..

Namnen på ex. en dryck eller maträtt bäddar ofta in dess historia och ursprung och kan stimulera nyfikenhet och konversationer. Har en maträtt eller ett tysk-klingande namn är risken stor att dess ursprung finns i tyskland, och kanske väcker namnet och produkten minnen hos konsumenten från någon gammal skolresa till tyskland och hur de smakade sin första hefe...

Idag när vi vill veta från vilken gård fläskkotletten på tallriken kommer känns det än mer i tiden att behålla ursprungsnamnen på ursprungsprodukterna?

Hej

Ett mycket bra inlägg Thomas.  Du räddar oss från att än en gång gå från att vi som brygger är nördiga överlag till att bli supernördiga med att hålla på och ändra vedertagna namn på öl till det ena mer fåniga namnet efter det andra. Är det Jimmy Å. vi skall försöka likna?

IPA = Indisk blek öl, det låter ju för djävligt rent ut sagt.

Gemene man har ju ändå ingen aning om dom olika sorterna, bortsett från stor stark, ok där har vi en ny sak till BJCP, SS, kan vi ju kalla den, kraftig kolsyra, mycket grönsaker,.

Bo

Thomas Fransson skrev:

CalleT - Har du något bra boktips där?

Classic beer style serien är bra bryggarböcker, men får ofta kritik för bristande bakgrundsforskning i "introduction/history" kapiteln som vanligen inleder böckerna.

Det varierar lite vilken bok man väljer ex. "Pale Ale" av Terry Foster hör väl till de sämre tycker jag (även recepten) men "Scotch Ale" av Gregory J. Noonan har en rätt så ingående historik mm.

Bra brittiska böcker och läsning:
------
Ren ölhistoria (mycket bra!):
"Amber, Gold & Black; the history of Britain's great beers", Martyn Cornell 2010, The History Press, ISBN 978 0 7524 5567 9
Utmärkt genomgång av brittisk ölhistoria i ett stycke, vilket gör att alla stilar sätts i relation till varandra, och i ett historiskt perspektiv (från då till nu). Detta gör det lättare att väga fakta mot myter och antaganden, och förklarar varför ölen utvecklats som de gjort.
Martyn har även en utmärkt blog:
http://zythophile.wordpress.com/

kanontips!
kollade in bloggen, fastnade i en intressant artikel om Burton Pale Ale - så intressant att jag beställde ovanstående bok,
blev dessutom grymt sugen på Burton Pale Ale

men med tanke på tråden så säger vi Butt Pale Ale och suget försvinner

CalleT - Har du något bra boktips där?

Classic beer style serien är bra bryggarböcker, men får ofta kritik för bristande bakgrundsforskning i "introduction/history" kapiteln som vanligen inleder böckerna. Jag gillar ändå böckerna för att de presenterar utprövade och bra sätt att med dagens råvaror brygga exempel på moderna varianter av stilarna (sådana man hittar på krogen och affären), så de är utmärkta för att komma igåg och brygga varianter av sådana öl man smakat och gillar. De historiska recept som är med är återigen troligen lite vanskliga då de ofta bygger på antaganden från den ofta tvivelaktiga historiedelen, eller är recept tagna ur sitt sammanhang (d.v.s ej kompenserade för dåtida råvaror och tekniker). Så fortsätt gärna med denna serie, men ta böckerna med en stor nypa salt.

Bra brittiska böcker och läsning:
------
Ren ölhistoria (mycket bra!):
"Amber, Gold & Black; the history of Britain's great beers", Martyn Cornell 2010, The History Press, ISBN 978 0 7524 5567 9
Utmärkt genomgång av brittisk ölhistoria i ett stycke, vilket gör att alla stilar sätts i relation till varandra, och i ett historiskt perspektiv (från då till nu). Detta gör det lättare att väga fakta mot myter och antaganden, och förklarar varför ölen utvecklats som de gjort.
Martyn har även en utmärkt blog:
http://zythophile.wordpress.com/
------
Ölhistoria+mycket siffror, fakta+recept från gamla bryggloggar:
"Ölhistorikern" Ronald Patinsson har en hel serie med "print-on-demand" och E-böcker, finns på hans blogsida. Det mesta av innehållet i böckerna finns som artiklar att läsa direkt på sidan, men kan vara lite rörigt. Om inte annat en rolig blog som updateras dagligen. Det är han som just nu gräver fram recepten till Fuller's "Past Masters" serie. Presenterar varje vecka ett nytt historiskt korrigerat och testat recept tillsammans med hembryggaren och education directorn på BJCP, Kristen England.
http://barclayperkins.blogspot.com/
-------
Bryggning:
Detaljerad bok om bryggning med djup genomgång av tekniska, biokemiska/biologiska steg i bryggprocessen med fokus på den brittiska bryggindustrin, från mikro till makro (ej hembryggning). För den som vill ha insikter i bryggkemin (från malt till humle till jäst). Dock ingen praktisk information om "hur man gör", utan bara hårdkokta fakta, men presenterat med ett trevligt språk och brittisk bildad finess, vilket gör den relativt lättläst.
"Brewing", Ian S Hornsey 1999, The Royal Society of Chemistry, ISBN 0 85404 568 6
Några brittiska böcker i hembryggning har jag ej läst.
------

Skulle jag välja en bok blir det Martyn Cornells bok

Ladda upp för lite läsning i höstrusket!
/Calle

"Kejserlig bastant" eller moderniserat "Kejsarfetto" låter väl bra istället för imperial stout.

De enda böckerna jag har om engelsk öl är från Classic beer style series, min samling innefattar -
* Porter
* Stout
* Barley Wines
* Pale Ale

Terry Foster är bra, men lite torr vill jag minnas att jag tyckte. Det var iofs ett bra tag sedan jag läste dem så det är kanske dags för en andra runda. Jag är alltid på jakt efter bra böcker om öl.

som det skrivits tidigare så sjunker idag de flesta jästerna till botten ("underjäst") även vid jäsning i rumstemp.
de jäster som alltid lägger sig på ytan är veteölsjästerna, både tyska och belgiska.
sedan finns det något enstaka "ale-jäst" som fortfarande beter sig som en överjäst.
kommer tyvärr inte ihåg vilken/vilka då jag slarvat lite med just den iakttagelsen i mina anteckningar.

Menar du att ale inte används med samma innebörd i brittisk engelska, eller att man skall skilja på ex. stout och ale?
(sorry, mosig i skallen efter en minst sagt annorlunda dag)
Fick för mig att ohumlad öl förr kallades ale och humlad öl kallades beer, men att man vid lagerölets intåg snattade ordet ale och använde det till öl där jästen ligger på ytan och humle slängts i grytan

När ale används i brittisk engelska så tänker folk där vanligen på en grupp av öl i stil likande pale ale, scottish, old ale och kanske ibland även mild och barleywine. Att benämna porter och stout som ale låter i de flestas öron helt knäppt och fånigt. Det hela beror på att de fortfarande använder ale som beteckning för en grupp av öl och inte som en ersättnig för "top fermented" (som väl inga normala människor känner till ändå). Historiskt sett har porter och stout alltid kallats "beer" (antagligen för att de som du säger varit välhumlade från start), och ale har levt kvar för annan öl fast humlemängden ökade med åren tills den var minst lika stor som i portern. Det hela var nog så enkelt att allt som inte var porter fortsatte heta ale. När lagerölet kom så blev det bara ett tillägg precis som portern d.v.s allt som inte var porter och lager var ale. Någonstans på vägen har dock "beer" kommit att användas som samlingsnamn på alltihop. Läs gärna lite brittisk öllitteratur så märker man det här ganska omgående.
Förvanskningen av "ale = top fermented" kommer troligen av en klassisk logisk vurpa.
1) All "ale" är överjäst öl
2) alltså: All överjäst öl är "ale"
Vilket ju blir heltokigt.
Jag har även försökt använda begreppet ale när jag talat med ölintresserade tyskar kring öl, och för dem är ale sådant där engelskt öl ("som inte är guiness"), punkt slut. Det fick mig att inse att jag höll på att bli hjärntvättad av allt mitt läsande av amerikanska bryggarböcker och forum, som använder ale för porter, stout, kölsch, altbier, all belgisk överjäst öl och ibland t.o.m. weissbier).

Håller som sagt med om att "överjäst" nog spelat ut sin roll (och fick mig att tänka "jäst för mycket" när man i ungdomen läste i systembolagets katologer där ölet förut delades in på detta sätt).
Begreppet "varmjäst öl" (som funnits länge) är nog faktiskt mycket bättre.

/Calle

Om jag missuppfattat så ber jag om ursäkt.

För min del känns ale som ett ganska bra klump-ord att använda sig av. Många oinvigda verkar numera veta eller i vart fall använda ordet ale, har tom. hört min mor prata om ale och hon är inte direkt ölintresserad Kanske associerar många ordet ale med brittisk öl och vet att det är "någon slags" skillnad på dem och lageröl som många i vårt land växt upp med.

Är överjäst resp. underjäst luddiga beskrivningar?
Kan de tolkas som att ölen skulle vara mer eller mindre jästa, att ett underjäst öl rent av inte skulle vara färdigjäst
(och därför föra tankarna till ett annat ord jag har en oplockad gås med - "Färsköl") medan ett överjäst öl har jäst alldeles för mycket.
När vi bryggare pratar om jäst, vilket verkar vara en av de faktorer som styr vilken "kategori" ett öl tillhör.
Då pratar vi oftast om lagerjäst eller alejäst, oavsett om ex. alejästen hamnar i en porter, ipa eller trippel och för att göra det hela än mer förvirrande så bryggs ju ex. portrar, ipa'er och barley wines med lagerjäst i vissa bryggerier.

Det är en intressant tråd och svårt att hitta universalregler då ölvärlden tack och lov är full av undantag, gamla normer håller kanske inte måttet längre eller deras innebörd förändras. Fanns exempelvis begreppet hybridöl för 100 år sedan?

Jag håller med dig fullständigt angående "belgisk ale", alla bryggare och många ölnördar vet ju att i princip all belgisk öl är överjäst inkl. spontanjäst öl. Visst finns det belgiska bryggerier som brygger lager och pilsneröl, men det är ju som bekant rent tekniskt sett inga belgiska öl, utan ex. tyska och tjeckiska öltyper bryggda i Belgien. Det kanske är ett tecken på att vi bryggare och ölfolk i allmänhet skall förbättra vårt sätt att beskriva öl. För vad säger "belgisk ale" om vad det är för slags öl och hur det smakar.

Samtidigt som det är trevligt att ha svenska översättningar av termer så tycker jag att om det är ett namn på en öltyp så ser jag ingen direkt anledning att översätta dessa. Pizza heter ju pizza, cognac heter cognac..

Håller med, självklart är det helt naturligt att språk berikas med låneord på det sätt du skriver ovan, men ibland måste man bara reagera på vad det blir för pannkaka ibland.
Att låna in ord soms pale ale, porter, IPA m.m. för dessa drycker är ju inget konstigt, det är ju deras ursprungsnamn, men  "Belgisk Ale" vad är det för beteckning egentligen??  det är ju bara onödig "svengelska" direkt från amerikanska hembryggarböcker. De böckerna kan ju ursäktas, då det för en amerikan numera betyder "belgiskt överjäst öl"*, vilket är exakt det uttryck jag tycker vi på samma sätt (fast på svenska) borde använda. Ja, eller kanske "belgiskt varmjäst öl" om man skall fortsätta den debatten

/Calle

*) förutsatt att man accepterar att ordet "ale" i hembryggar-amerikanska (inte i engelskan) numera används i betydelsen överjäst.

Bra poäng. Sen har vi ju motsatt trend också, man sätter exotiska namn på gamla maträtter för att de ska sälja bättre. Senapkålen som blev ruccola är ett exempel på det.

Jupp den brukar jag tjata om