Portugisen, bra fråga.
Carafoam/Carapils har jag faktiskt inte använt, men vad jag hört så ska det vara en dextrinmalt med en ?-glukanrast gjord "innan" kölningen.
I vart fall är det vad jag hört om Biess Carapils och får för mig att de sade att Weyermanns Carafoam var liknande.

Först och främst är den kanske till för att ge kropp åt öl utan färgbidrag, i synnerhet om man använder sig av/låst till enkelinfusion vid en viss temp... Men det är bara en gissning, har inte tittat på specarna på den maltsorten.

Receptet blev så här:

Recipe Overview

Wort Volume Before Boil: 23.00 l
Wort Volume After Boil: 19.50 l
Volume Transferred: 19.50 l
Water Added: 0.00 l
Volume At Pitching: 19.50 l
Final Batch Volume: 19.00 l
Expected Pre-Boil Gravity: 1.059 SG
Expected OG: 1.070 SG
Expected FG: 1.017 SG
Expected ABV: 7.1 %
Expected ABW: 5.6 %
Expected IBU (using Rager): 63.6
Expected Color: 23.1 EBC
Apparent Attenuation: 75.0 %
Mash Efficiency: 80.0 %
Boil Duration: 60.0 mins
Fermentation Temperature: 20 degC

Fermentables
Vikingmalt Pale Ale 4.547 kg (82.3 %) In Mash/Steeped
Vikingmalt Crystal 100 0.315 kg (5.7 %) In Mash/Steeped
UK Dark Crystal (Crystal 80) 0.260 kg (4.7 %) In Mash/Steeped
Wheat Malt (W) 0.204 kg (3.7 %) In Mash/Steeped
Biscuit Malt (Dingemans) 0.199 kg (3.6 %) In Mash/Steeped

Hops
US Chinook (13.6 % alpha) 20 g Bagged Whole Hops used 60 Min From End
US Centennial (11.0 % alpha) 15 g Bagged Whole Hops used 15 Min From End
US Chinook (13.6 % alpha) 15 g Bagged Whole Hops used 10 Min From End
US Centennial (11.0 % alpha) 20 g Bagged Whole Hops used 1 Min From End
US Amarillo (10.7 % alpha) 20 g Bagged Whole Hops used 1 Min From End
US Chinook (13.6 % alpha) 15 g Bagged Whole Hops used 1 Min From End
US Centennial (11.0 % alpha) 40 g Bagged Whole Hops used Dry-Hopped
US Amarillo (10.7 % alpha) 40 g Bagged Whole Hops used Dry-Hopped

Other Ingredients
Yeast Nutrient
Protafloc

Yeast: DCL US-05 (formerly US-56) SafAle

Mash Schedule
Mash Type: Full Mash
Schedule Name:Single Step Infusion (67C/152F)
Step: Rest at 67 degC for 60 mins

Jag har flera kommentarer och synpunkter, de flesta helt i din linje, men då kapar jag tråden och det var inte mitt syfte.  Det som jag ville dryfta med dig dock var din syn på användningen av karamellmalt för att balansera utjäsningen med sötma och fyllighet.  Det är ju en rätt traditionell amerikansk bryggarprincip och vi ser det i många amerikanska öl. 

Nu skönjer jag viserligen en ny generation i staterna som är mer försiktig med crystal malt/karamellmalt, och som hävdar att man strävar efter utjästa torra öl och justerar sötma med mäsktemperaturen.  Hur ser du på Carafoam/Carapils?  I en annan tråd diskuterade vi om Carapils tillför något som man ändå inte kunde ta fram genom att justera med en högre mäskningstemp eller stegmäska längre tid vid högre temp. Självklart ser ju jag skillnaden mellan att använda en crystal malt på 100 EBC och en ljus karamellmalt på 8 EBC, men om målet handlar om få rest- och maltsötma blir det lite samma sak.

Mvh
Pål

Vad tror mentor Fransson om att brygga en "Brew in a bag" efter detta recept rakt av?
Funkar det, eller behöver det modifieras?

Kör hårt! Krossa malten ganska fint så ska det inte vara något problem att komma upp i 80 % utbyte som du räknat med i receptet.

Har faktiskt aldrig testat brew in a bag metoden själv.
Men å andra sidan är det inte mycket som skiljer den från vanlig mäskning bortsett från lakningen.

Det enda jag hör om BIAB är att folk verkar få väldigt olika effektivitet, förmodligen på hur stor påse i förhållande till mängd malt
samt om de lakar ur maltpåsen med resterande mängd vatten för att uppnå kokvolym eller inte.

Många verkar använda BIAB till att brygga bla. 100% veteöl vilket jag tycker låter spännande.

Tacksam & Hop full...
(utan detta forum skulle jag näppeligen sekundärjäsa min 11:e brygd just nu;
en Lefthand-klon-råg-dubbel IPA på DME & stöpning!

Val av bitterhumle
Både Chinook och Amarillo är två relativt nya humlesorter som båda är framtagna med låg kohumulon-halt i åtanke.
Det finns en teori om att humlesorter med hög kohumulonhalt är en av orsaken till obehaglig beska.
Vem som ligger bakom teorin vet jag inte, men de flesta kommersiella bryggerier verkar ta det säkra före det osäkra och
köper därför sorter med lägre kohumulon. Humleodlarna har detta i åtanke när de tar fram nya sorter.

Utöver kohumulon finns det så klart en rad andra faktorer som spelar in bla. betasyra-halt osv. men jag tycker det blir lite överkurs där...
Bättre att fokusera på humlesorternas karaktär istället.

Även om man ofta hör/ser/läser att bitterhumlens aromatiska egenskaper är av låg vikt i sammanhanget så måste man ta det med en gnutta salt.
Humlesorten Northern Brewer är ett bra exempel, älskas och hatas av lika många. Trots att du bara använder den som en del i bittergivan så slår
den igenom i det färdiga ölet med sina mintiga svartvinbärs-toner...

I ditt fall så tror jag att du ska brygga ölet och sedan lagra det en längre period innan du dricker det, då tror jag du får den typ av humlebeska
och maltkaraktär du är ute efter.

Chinook
Som jag skrev så är det en högst personlig åsikt. Det finns många öl med chinook som jag verkligen gillar ex. Arrogant bastard.
Trixet med Chinook för min del är nog att inte använda den i stora mängder som bitterhumle etc. Då brukar jag ofta uppfatta dess
smakbidrag som en blandning mellan nyhuggd julgran och bränd/vissen ruccola. Det är nog främst ruccola-biten som stör mig.
Men som torrhumle kan den absolut ge en fantastisk "komplexitet" med sin "piney/tall-arom".

I mörka amerikanska ales ex. porter och stout kan chinooken dock ha sin plats.
Men någon annan kan så klart ha en helt annan uppfattning än min...

Overall så tycker jag att Magnum är en riktigt bra all-round bitterhumle. Tror att det var Kenneth här på forumet som tipsade om den
för länge sedan. Testade den och blev hooked.

BJCP
Så klart att man brygger det man själv tycker om att dricka om det inte finns andra orsaker till att man brygger.
En stilguide kan dock vara ett väldigt användbart referensverk, du kanske ex. kommer underfund med att du eg. siktar på en
Imperial/dubbel Red Ale utan att veta om det... Då kan det ju vara kul att snabbt kunna läsa lite fakta om ex. jäst, humle och maltsorter andra använder till just den sortens öl och får fram trevliga öl. Lite som Ray Daniels bok "Designing Great Beer"

Man kan så klart se på stilguider på olika sätt, vissa ser dem som begränsningar och tror att man inte får brygga öl på andra sätt än så som guiden beskriver ett specifikt öl. Andra väljer att se stilguider som ett verktyg för att kommunicera och hitta hjälpsam info om man behöver den.
Tänk om du ska brygga ett öl åt en god vän eller någon i familjen som älskar en viss typ av öl som du aldrig själv dricker eller brygger?
Visst hade det varit bra att kunna läsa en tydlig beskrivning av den öltypen innan du beställer råvarorna osv...

Mäsktemp och en liten sockerskola
Som redan nämnts här i tråden så är det där med att mäska vid hög temperatur inte alltid nyckeln till restsötma.
Temperaturen avgör vilket enzym du vill skall arbeta mest i mäsken.

Grovt förenklat:

Beta-amylas -
Bryter ner kolhydrater (stärkelse) till enklare sockerarter som jästen äter. (Dessa sockerarter smakar även i regel sött)

Alfa-amylas -
Bryter ner kolhydraterna till längre och mer komplexa sockerarter som inte alla är speciellt söta och som jästen inte kan spjälka och sedan äta.

Detta ger ett tjockare öl. Ett exempel på detta är sk. milkstout. Där tillsätter man så klart inte mjölk, utan mjölksocker (laktos) laktos som är
ett socker (slutar på "os" ex. glukos, fruktos, sackaros, maltos osv..) smakar inte alls sött utan ger ett väldigt fylligt öl utan att påverka smaken.
Jästen kan eller har väldigt svårt att äta upp denna typ av socker pga. dess bindning (trots att det är en disackarid = två pluppar O-O)

Men normalt sett får jag för mig att det till stor del är enzymet Invertas  som de vanliga ale-jästerna jobbar med.
Jästens Invertas jobbar mest med att bryta diskackarider ex. sackaros (Glukos+Fruktos), maltos (Glukos+Glukos) etc. till en molekyl
så att jästen sedan kan äta upp sockret.
(Maarten eller ngn annan får hoppa in här och korrigera om det är tokigt)

Så vad får vi ut av detta?
Både alfa och Beta-amylas är begränsade i hur dom kan klippa upp kolhydatkedjorna från första början i mäsken.
Beta-amylas klipper upp kedjorna till förjäsbart. Alfa-amylas klipper lite mer "hösomflös" och bildar både förjäsbart socker och icke förjäsbart socker. Båda har i sin tur även begränsningar till var dom kan klippa i en kolhydratkedja. Dvs. dom behöver ett visst antal sammanlänkade
molekyler för att kunna klippa en bit. ex. så blir en kedja med fem ploppar (O-O-O-O-O-O) inte fem enkelploppar, inte heller två dubbelploppar
och en enkelplopp, utan O-O + O-O-O varav O-O är förjäsbar och O-O-O inte är det (av alejäst).

Min teori är att försöka få en så förjäsbar vört som möjligt och tillsätta restsötma och knäck/toffe/karamell-toner i form av generösare
givor av karamellmalt. De innehåller både smak och oförjäsbara sockerarter. Detta tycker jag känns som en en bättre metod att använda sig
av för att kunna påverka maltprofilen i sitt öl mer.

Att kombinera denna metoden med en jäst som attenuerar "lagom" känns i mina öron som en logisk metod.
Med attenuering menas att olika typer av jäst klarar av att käka olika mycket socker och lämnar följaktligen olika mängder socker efter
sig i vörten när de har jobbat klart. En jäst som attenuerar 75-80% lämnar mindre socker kvar i vörten än en som attenuerar 65-72% osv.

Allt handlar om att använda rätt verktyg till varje moment
Gillar man att läsa så är det ett bra sätt att lära sig förstå hur olika saker påverkar ens öl och kanske lättare kunna felsöka sina öl
om dom blev för torra eller för söta osv.

Sedan är det så klart trevlig att bara skita i allt sådant och experimentera och testa olika humlesorter och maltsorter som man känner för.
Den andra kunskapen är mer nyttig när man sedan sätter sig ner med sitt öl och smakar på det för första gången och inte känner sig riktigt nöjd.

Håller med dig, grabbarna på Djaevlebrygg vet vad som sysslar med.

Min senaste som nu ligger på torrhumling, hade OG 1070 och stannade på 1017 (såsom trådskaparens planering).

Jag vill gärna ha med förutom humlen en balanserande maltighet, karamell och fruktestrar från jästen. Vid den här alkoholhalten kan det nog komma lite sötma därifrån. Det blir väl då gärna engelsk jäst.

Här har jag använt två jäster, British Cask från Wyeast och Burton Ale från White Labs. Jämfört med trådskaparen har jag proportionellt tre gånger så mycket smak- och aromhumle i givor vid 10 min, 5 min och 0 min. Torrhumlingen ligger (f.n.) på c:a 4 g per liter.

Vad gäller malten är det 92% Viking Pale Ale, 5,25% Crystal fr Thomas Fawcett och 2,75% Bisquit fr Dingemanns. Jag har sällan haft mer än 10% specialmalt till IPA men det har ändå räckt till balansen. Mäskningen vid c:a 66-68C.

+1, 10-15 % räcker långt, jag mäskade in fel en gång 69-70 C och fick riktigt dålig utjäsning och tung kropp som följd, hade också drygt 10 % karamalt, riktigt så "maltigt och sött" vill du inte ha det...

Sorry är skittrött efter två hårda arbetsdagar har inte riktigt energi att skriva ett bra svar nu.

1. Amarillo är prisad och eftersökt pga sin härliga arom, alfasyra finns det defenitivt enklare och minst lika bra alternativ till.

Menar du att val av bitter humle skulle ha lite påverkan, i form av sort man väljer?
Ifall den ger en mjukare beska som flasktömmaren säger så har det ganska stor betydelse.

Kan inte säga att jag vet mycket om den själv (men ser fram emot att pröva den), av ren nyfikenhet, vad är det som du inte tycker om med den ?

Är medveten om detta, men är inte direkt ute efter en traditionell AIPA enligt BJCP, sen så tycker jag det handlar mer om vad man själv vill att det skall smaka snarare hur den lever upp till stil definitionen. Man kan säga att i det här fallet vill ha AIPA humle karaktär med en EIPA malt bas

Det låter vettigt, tack för tipset.

Detta pratar emot allt jag lärt och läst till mig.
Lägre mäsktemp = vattnigare och mer utjäst öl (mindre söt)
Högre mäsk temp är motsatt.
Sen vet jag att US-05 är en väldigt ren och krispig arbetshäst, men det blir den av bekvämlighet just nu.
Jag kan nog tänka mig att en annan jäst skulle vara bättre för mitt mål här, men det får bli att labba på ifall jag tycker att den första har en bra utgångspunkt.

Hehe, jo lite rörde du till det, men det uppskattas, är bara tacksam för all feedback och hjälp. Det är också delvis det som verkar så kul med hembryggningen att "community'n" är så hjälpsam.

Appropå färsk öl, drack en Eklipse Pale Ale från Djaevlebrygg häromdan, vilken arom o smak.. mums!

det är EBC.

Bra poänger där Thomas. Det där med hur olika öl-typer missförstås över havets vidder skulle förtjäna en egen tråd.

Men här är ett par av mina funderingar, bitvis går dom stick i stäv med andra råd här i tråden, men det handlar ju så mycket om tycke och smak...
Jag skriver dem i punkt/nummerformat så är det lättare att referera

1. Amarillo är prisad och eftersökt pga sin härliga arom, alfasyra finns det defenitivt enklare och minst lika bra alternativ till.
2. Chinook är inte min favorit så det är ett högst personligt inlägg i debatten, centennial gillar jag dock i denna typen av öl
3. En AIPA handlar om humle så krångla inte till maltdelen i onödan, lämna plats åt huvudaktören/aktrisen. Den behöver inget fancy, bara en
    bra bas som backar upp.

4. Inte så bekant med vikings malt,  är det 100 Lovibond eller EBC? 
5. Skippa gärna mellersta humlegivorna och satsa på en 60 och en rejäl 1-0 min giva för bättre arom i ölet, det andra kokar bort i sådan grad
    att när jästen jobbat färdigt så får du väldigt lite humle för pengarna i näsan
   
6. Öka gärna torrhumlingen till 5-7g/liter

7. Fundera över om du kanske skall använda dig av en engelsk alejäst som atenuerar väl iom du är ute efter fyllighet och restsötma.
    Lägre mäsktemp (64-65C) och mer karamellmalt gör susen om man är ute efter både och är min erfarenhet...
   
    Kör du vidare med US-05 så är det inte fel med strax över 80% basmalt och resten
    en blandning av ex. 60% ljus och 40% mörkare karamellmalt samt ev. ngn 3-5% vetemalt.
    Om sötma och karamellighet är en stor del av ölet. 10-15% karamell funkar med US-05 tycker i vart fall jag om man planerar att dricka ölet
    tidigt, vilket man oftast vill med denna typen av öl, innan humlearomerna försvinner.

8. Givetvis hållga igen en aning på bitterhumlen om du är ute efter sötma eftersom bitterhumlens uppgift är att motbalansera sötman.
    En väldigt logisk bit som ofta glöms bort i all hast

Nåväl, jag hoppas att jag inte rörde till det för dig nu. Lycka till och ha det trevligt på bryggdagen och kom ihåg att vi på andra sidan atlanten
oftast missuppfattar öl från motsatt sida på samma sätt som de tycker att belgisk öl är söt osv...
En IPA som verkar söt och dan behöver inte alls smakat på det viset när den lämnade hamnen i staterna.
Humle försvinner så snabbt