Angående stout och porter så har jag en annan uppfattning men det behöver vi inte ta i denna tråden. 
/Peter
]]>Angående stout och porter så har jag en annan uppfattning men det behöver vi inte ta i denna tråden.
/Peter
]]>Men detta är som att fråga 10 bryggare vad skillnaden mellan en porter och en stout är, du får 10 olika svar.:)
/Peter
Svaret på detta tycker jag personligen är ganska enkelt. En Stout ska ha rostat korn men ingen svartmalt, en porter ska ha svartmalt men inget rostat korn.
Gällande Barley wine vs IIPA kan jag bara hålla med om din beskrivning aenima.
]]>Sedan kan man fundera vad som är skillnaden mellan en Amerikansk Barley Wine och en IIPA är? Har man en ganska mild maltbas och fokusering på humle tycker jag det snarare rinner över mot IIPA:n istället. Men jag är själv ingen stilfascist så givetvis ska du köra på det som tilltalar dig. Själv älskar jag en riktigt rik maltighet tillsammans med en bra beska och spännande aromhumle. Boken "Brewing Classic Styles"har ett riktigt bra recept på en Amerikansk Barleywine som jag kommer brygga fler gånger, det är jag säker på. Små flaskor är ett gott råd att tappa upp dessa monster på för 50cl kan vara lite väl att dricka åt gången.
Svaret på detta tycker jag personligen är ganska enkelt. En american barley wine skall ha ett FG på 20 och uppåt. En IIPA skall ha ett FG på ca 15 eller mindre. En IIPA innehåller i stort sett alltid socker och inga stora mängder karamellmalt. Och framför allt inte riktigt mörka sorter. En american barley wine innehåller inte socker (här fuskar en del för att få upp OG), karamellmalter (ganska ofta två) och kan även innehålla en del mörka karamellmalter. En american barley wine skall helst kokas i 120 minuter så karamellisering uppstår, en IIPA behöver inte koka så mycket längre än 60 minuter (beroende på hur stort procentuellt bortkok man har).
Smakmässigt skall en american barley wine vara som en östkust IIPA fast restsötman i barley winen gör att man inte uppfattar den stora beskan så mycket. Karamellmalterna och karamelliseringen ger en bra maltbas till all humle. En kommersiell favorit är Old Ruffian.
Sedan finns det tycker jag ett mellanting mellan engelsk barley wine och american barley wine. Ett exempel på detta är Nils Oscars Barley wine. Mycket karamellig och lite halvsöt och inte jätte mycket humle smak.
Men detta är som att fråga 10 bryggare vad skillnaden mellan en porter och en stout är, du får 10 olika svar.:)
/Peter
]]>Jag tror inte att det finns så många som tillämpar eller förespråkar denna teknik längre, som tur är, men vill ändå uppmärksamma nya bryggare på att det är en dålig idé. Tvätta jästen, gör en ordentlig förkultur eller använd torrjäst istället!
]]>Inser att tråden startades för 1,5 år sedan och att trådstartarens Barley Wine troligtvis redan är bryggd och uppdrucken, men vill ändå passa på att höja ett varningens finger för det här med att jäsa direkt på jäskakan från tidigare bryggning. Jag gjorde själv samma misstag tidigt i min bryggkarriär och tvingades tårögd hälla ut min Barley wine eftersom den hade hiskeliga felsmaker. Om man är lat eller av annan anledning inte vill/kan göra en rejäl förkultur är torrjäst ett mycket bättre alternativ än gammal, humlespäckad jästkaka!
Vad hade du för felsmaker då?
]]>jacon skrev:Dock använde jag wyeast's old ale-jäst och jag är inte helt säker på att jag gillar den. Vid omtappning luktade det bara skumbanan. I nuläget kan jag inget annat än att rekommendera us-05 som jag hade till amerikanarn. Mycket bra!
Och om några månader lär det osa stall och läder. Ett råd är att vänta med flasktappningen några månader för FG kommer sticka neråt en del pga Brettanomycespopulationen. Jag fick kapsylera om mina flaskor då de jäst ut 4 pinnar samt primningen på tre månader. Dock lutar det åt att det blir en riktigt komplex och spännande öl, men som sagt var försiktig.
En tweak om man bara eller nästan bara använder basmalt är att ta undan två, tre liter av vörten och koka den kraftigt separat och reducera mycket av vattnet för att få till lite smakförhöjande maillardreaktioner det ger också en antioxidativ effekt på ölen vid lagring har jag lärt mig genom att lyssna på Brew Strong.
Sedan kan man fundera vad som är skillnaden mellan en Amerikansk Barley Wine och en IIPA är? Har man en ganska mild maltbas och fokusering på humle tycker jag det snarare rinner över mot IIPA:n istället. Men jag är själv ingen stilfascist så givetvis ska du köra på det som tilltalar dig. Själv älskar jag en riktigt rik maltighet tillsammans med en bra beska och spännande aromhumle. Boken "Brewing Classic Styles"har ett riktigt bra recept på en Amerikansk Barleywine som jag kommer brygga fler gånger, det är jag säker på. Små flaskor är ett gott råd att tappa upp dessa monster på för 50cl kan vara lite väl att dricka åt gången.
får man fråga hur det receptet ser ut?
]]>Utan att heller vara expert på något vis så säger jag att det bör gå. Orval tillsätter väl Brett i samband med flasktappning och alkoholstyrkan klarar de av.
Inte riktigt, de tillsätter brett i sekundärtanken. Skulle de sätta dem direkt till flaskan skulle resultatet bli allt för explosivt. De lär sedan efterjästa Orval tre veckor innan flaskning. Man skall dock tänka på att de flyttar över ölet från primär när det fortfarande är lite godsaker kvar, så jag tror brettarna får lite lättare att komma igång i detta fall. Skall man tillsätta dem i ett redan (stark) och väl utjäst öl, bör man följa förloppet noga och se till att det kommer igång en andra jäsning i sekundären och att FG sjunker påtagligt innan man flaskar. Som de flesta brettade öl bör man sedan lagra minst ett halvår till ett år innan man börjar bedömma ölet. Det kan smaka ganska äckligt i början.
/Calle
]]>Jag har bryggt en Mörk stark belgisk ale, som är färdigjäst med Wyeast Belgian Abbey II. Alkoholhalten är 7,4% och FG hamnade lite högre än jag eftersträvat, på 1,018.
Egentligen hade jag tänkt tappa den på flaska nu, men så fick jag idén att man kanske kan slänga i en liten Brett-population för att jäsa ut ölen ytterligare och göra den till något helt annat än det var tänkt från början.
Skulle det funka att tillsätta Brett i ett sånt här sent skede, när Saccaromyces är helt färdig med sitt jobb och alkoholhalten redan är ganska hög?
Hah! Verkligen inte. Jag gillar när ölen är grumlig och dessutom tänkte jag brygga wit på måndag. Med lite flyt slipper jag nog sekunderjäsningen.
Kanske förresten börjar bli dags för en hb-provning snart? Och med risk för att bli alldeles för intern och personlig så såg jag att den lille kommit. Stort grattis!