Förkulturens storlek avgör hur mycket jäst du odlar upp till din öl, och med hjälp av ex. http://www.mrmalty.com/calc/calc.html
Kan du få ett hum om hur stor förkultur du behöver till din öl.

De gånger jag huttat i en förkultur vid "high kreusen" (när den är som mest aktiv) räknar jag inte in förkulturens volym osv. i vörtens OG.
Lite slarvigt och ger inte helt exakta värden, men rör det sig inte om 5 liter förkultur till 20 liter öl så behöver man inte börja bita på naglarna.

För mig fungerar det bra att alltid skjuta lite över målet med alla processer. Bättre att kunna unna sig att lämna någon halvliter-liter när man tappar om från grytan så man slipper humlerester och druv än att vara tvungen att klämma ur sista dropparna för att hamna rätt.

Jag räknar alltså med ett lägre utbyte från malten än vad jag egentligen får, och ett lägre utbyte av humlet. Sedan mäter jag under bryggningens gång. Det är alltså inte frågan om att skjuta från höften, utan man vet hela tiden vad som pågår, men man har lite marginaler att spela med.

Hur brukar ni göra med volymerna vid kok? Räknar ni på hur mycket som kommer avdunsta? Själv så ändrar jag ofta väldigt mycket mellan bryggningarna så jag har väldigt svårt att uppskatte hur mycket avdunstning jag kommer ha. Jag gör så att jag ser till att jag har den SG jag vill ha efter lakningen och kollar hur stor volym jag har. Sedan späder jag med kokande vatten (kokande för att inte koket ska avstanna) 1-3 gånger under kokets gång för att bibehålla samma volym (och SG).

Kokar du hemma på spisen och nätt och jämt kommer upp i kok i början men att graden på koket ökar i takt med
att volymen minskar...

SG är det mest intressanta värdet, tätt följt av FG/SG(final/slut) om man brygger allgrain i vart fall.
Brygger man extrakt så kan man klara sig undan lindrigare om man tänker ett varv när man formulerar sitt recept.

Att mäta SG och volym när vörten kommit upp i kok tycker jag är den bästa metoden. Genom att göra detta kan man enkelt se om du kommer att pricka rätt volym och OG. Med denna metoden vet du redan när koket börjar vilka eventuella justeringar du behöver göra för att få den vört du förväntar dig.

En liten "lektion"

Du har mäskat ut och vörten har precis kommit upp till kok. Du mäter nu volym och SG. Den mätningen ger dig följande info - Volym 25 liter SG 1.047. Ditt recept har ett OG på 1.050 och ska ge 20 liter färdig vört.

Genom att räkna lite snabbt på följande vis kan du få reda på vid vilken volym du nått ditt önskade SG  -
25*47/50 (nuvarande volym och SG gångas och delas sedan med önskat SG) 25*47/50 = 23,5L

Alltså 3,5 liter mer vört än planerat. Det är inget glädjebesked i sig utan kräver receptjustering för att få den förväntade vörten/ölen.

Dina humlegivor är baserade på 20 liter färdig vört. Kör du bara vidare kommer du alltså att råka ut för följande
1. Ditt öl kommer inte att ha önskad beska, i öl med lägre beska kan detta spela en stor roll.
2. Utjäsningsgraden kan påverkas
3. Kokar du ner till 20 liter landar din SG på nästan nio punkter över förväntat vilket alltså kommer ge ett betydligt
    starkare och lägre beska

Man får alltså antingen dumpa ett par liter vört i vasken eller använda till ngt annat, eller öka sina humlegivor så att de är anpassade till 23,5 liter vört istället för 20 liter.

Hur blir det såhär då?
Well, en viktig faktor som redan nämnts i tråden är sk. brygghuseffektivitet. Receptet du fått är kanske beräkat på 75% effektivitet och din effektivitet ligger då högre ex. på 77-78%.

Därför är det viktigt att hålla koll på alla dessa bitar både med egen utrustning och recept, men även när man brygger andras recept...

Annars kanske du inte alls fattar varför Jamils recept vunnit medaljer
Effektivitet och vilka formler som används ska man alltid kolla upp.

Brygghuseffektiviteten är _hela_ bryggprocessens effektivitet fram till jäskaret, alltså inklusive förluster vid transfereringar, saker som blir kvar i humlen, druv etc. Effektiviteten man mäter efter mäskning och lakning talar bara om hur effektiva dessa processer varit.

Exakt, det är precis vad jag ville ha sagt (kanske var jag otydlig i inlägget ovan).
Det är för mig det mest intressanta, hur mycket volym har jag fått i jäskärlet, och vilket OG vörten har.

Mäter man effektiviteten efter kok så kommer ju denna bli bättre ju längre du kokar, dvs ju mer vatten du kokar bort.

Nej, nu har du fått det om bakfoten. Utbytet är SG * volym. När vattnet kokar bort ökar SG men volymen minskar. Utbytet förblir detsamma.

Brygghuseffektiviteten är _hela_ bryggprocessens effektivitet fram till jäskaret, alltså inklusive förluster vid transfereringar, saker som blir kvar i humlen, druv etc. Effektiviteten man mäter efter mäskning och lakning talar bara om hur effektiva dessa processer varit.

Mäter man SG efter kok och humling så brukar det kallas brygghuseffektivitet, dvs hur mycket färdig stamvört (vikt och volym) som man fått. Det försvinner en del vätska i humlen vilket gör att man får ett lite lägre värde på utbytet.
.

Med brygghuseffektivtet menar du då vad som på engelska brukar kallas för efficiency? Detta mäter man väl när lakningen avslutats för att på så sätt veta hur pass effektiv din mäsk/lakprocess är. Dvs det är ration mellan så stor del sockerarter du lyckats laka ut och den teoretiska mängden sockerarter det finns i den mängd malt du mäskat.

Mäter man effektiviteten efter kok så kommer ju denna bli bättre ju längre du kokar, dvs ju mer vatten du kokar bort.

Men på ett ungefär:
OG=SG/0,85 för ett 90min kok
OG=SG/0,90 för ett 60min kok

/Peter

Dvs
SG = OG när man mäter den ojästa stamvörten
SG = FG när man mäter det färdigjästa ölet.

Som peps skriver så kan man mäta SG efter lakning för att se vilket utbyte (effektivitet) man fått.
Det är dock viktigt att se till att sötvörten är homogen annars får man väldigt avvikande värde.

Mäter man SG efter kok och humling så brukar det kallas brygghuseffektivitet, dvs hur mycket färdig stamvört (vikt och volym) som man fått. Det försvinner en del vätska i humlen vilket gör att man får ett lite lägre värde på utbytet.

Själv så brukar jag kolla brygghuseffektiviteten eftersom det är det som är intressant för min del.
Dessutom så är OG värdet mer intressant om det är så att jag vill späda om stamvörtstyrkan är för hög.

OG mäter du enklast i jäshinken, innan du häller i jästen.

Således; när ska man mäta OG? Direkt efter mäskning och lakning, dvs innan koket, eller efter koket? Vad jag förstått mäter man OG efter lakning och innan koket för att räkna ut sin effektivitet vid mäskningen. Vad som talar emot detta är att OG måste ju öka efter koket då en del vätska försvinner. Och för att veta alkoholhalt måste det väl vara OG efter koket som är intressant. Eller är jag ute och cyklar?

Inget livsviktigt, är ölen god så spelar det ju ingen roll, men kan vara kul att veta ändå.

Tack på förhand för eventuella svar!