Trots att jag jäst kontrollerat vid 17 grader för att inte dra fram så mycket smak från jästen så är den väldigt.. Wit-ig. Intressant jäst. Tidigare har jag haft lite problem med utjäsningsgraden när jag haft mycket omältat vete i brygderna (och man ska ha klart för sig att jag har onaturligt ofta mycket omältat vete i mina brygder) men den här hade knaprat sig ned till 1010.

En halv citron, bara det yttersta av skalet - trots det ett tydligt smakbidrag. Tänkte servera detta som "färsköl" från tapp på midsommar. Hoppas inte det är för exotiskt för mina lagerdrickande vänner...

En undring: När man skall brygga en sydtysk veteöl, så bidrar ju jästen till en stor del av den totala känslan av veteöl.

Oftast så mäskar man den långa vägen, syrarast vid ca 35-40 c, en proteinrast vid ca 50-52 c kanske 2 st socker raster vid 64 c samt 68 c samt en utmäsknings rast vid ca 78 c. Det säjs ju att rasten vid ca 35-40 c är viktigt den bidrar till något krånglig reaktion samt ännu krångligare namn, den skall ta fram vinigummi smaken i veteölet.

Vid min senaste veteöl så körde jag ovan nämda stegmäskning. Det tar sin lilla tid.

När sedan jästen skulle tillsättas (WB-06) så av misstag så blev det en vanlig alejäst (Nottingham) som tillsattes.

För att göra en lång historia kort så jäste allt på helt ok,.

Nu har ölet stått på flaska i snart 1 månad.

När jag öppnar en flaska samt luktar, så påminner det helt klart om en sydtyskare i lukten, känner klart av vetesmaken. Det smakar trots allt inte som en sydtysk vete, kan det va jästen som gör det?.

Min är väl en amerikansk vete. Det jag tänker på det är nog inte bara själva jästen som gör en sydtysk veteöl just tysk. Själva mäsknings förfarandet innebär nog oxså lika mycket. Eftersom som min "veteöl" påminner så mycket om en sydtysk i just lukten men är jäst med en neutral alejäst.

Bo