Bara någon timme efter att jag skrev mitt inlägg i den här tråden läste jag ur German Wheat Beer, Classic Beer Stye Series 7 att man bör undvika att syresätta vörten för mycket under mäskningen och lakningen
Citar från sidan 68: "Mashing and lautering with minimal oxygen uptake will prevent the oxidation of proteins, and thus reduce the chances of a sluggish or set lauter mash."

Man lär sig..

Det kallas HSA "hot side airation"
När varm vört syresätts så binder sig syret "på nåt sätt" (någonting med en dubbel bindning)
Det gör att syret inte försvinner vid kokning och inte blir tillgängligt för jästen.
På sikt så släpper bindningen och syret blir tillgängligt, men då finns även alkohol och oxidation av alkohol ger dålig smak.

Det har som sagts skrivits massor om detta, men "expertisen verkar inte vara helt överens om hur dåligt det är.

Om det går utan allt för mycket besvär så skulle jag försöka minska på skvalpandet.
Tex en lång slang som går ända ner i botten på hinken.

Många struntar i HSA och gör god öl ändå, så är det besvärligt att fixa så skulle jag strunta i det.

/Kjell

Jag har inte försökt lära så mig så mycket om  just den biten än så länge men vad jag förstår såhär långt så brukar syresättning av den heta vörten, kanske inte ge några omedelbara smakeffekter, men det brukar anses påverkar hållbarheten på ölen. Dvs tiden den kan lagras innan oxideringssmaker som tex pappkartong och liknande dyker upp. Det här men hållbarhet på öl tycks inte vara så enkelt ändpå. Öl innehåller naturliga antioxidantoer bla i mörk malt, men hållbarheten verkar ändå rätt komplicerat, för när alla antioxidanter är förbrukade kan de möjligen i ett sekundärt skede förvärra saken. Så hållbarheten verkar kunna indelas i olika skeden. På kort sikt brukar mörka öl hålla sig längre vad jag förstår, men på längre sikt verkar det bli det lite mer komplicerat.

Ang att syret "kokar bort" så tror jag problemet är att det heta vörten är så reaktiv att syret redan är förbrukat innan det kommit halvvägs att koka bort.

Jag brukar vidta nomala försiktighetsåtgärder och undvika att syresätta den heta vörten.

Men en viss syresättning är omöjligt att komma ifrån.

Men jag tror det här betraktas som finlir och inget man behöver ligga sömnlös för. Det är nog viktigare för kommersiella bryggerier som har långa transportkedjor.

Jag har hittils aldrig känt någon pappkartong i mina egna öl, men det har känner jag i många kommersiella billiga burköl. Så jag skulle tro att detta är ett större problem för stora bryggerier.

Men för all del, om du kan låta blir att "plaska" i onödan, så är det nog bättre.

JAg kör med slangar, och så går slanden ändå ned till botten, så plasket minskar.

/Fredrik

Enligt min tolkning så borde det bara gynna brygden om det kom till lite syre i vörten. Jästen behöver ju det för att föröka sig. Precis som man syresätter vörten då man sätter förkulturen bör man väl göra det även när man pitchar i förkulturen till primärjäsningen. Själv har jag aldrig vågat röra vörten vid det skedet eftersom jag är rädd att infektera den. Det har gått bra ändå.
Hur som helst! Jag är rätt övertygad om att syret kokar bort under de 90-60 minutrarna.