Jamen allt är bara bra, men det blir alldeles för lite bryggning. Jag har inte bryggat hemma sedan augusti 2009 (ljungale) men för ett veckor sedan var jag upp i skellefteå hos Joel för att brygga en amerikansk barley wine (blood boilor barley wine). Jag är ju kommit på universitetet där jag går på socionomprogrammet så det är ju mycket att stå i (har en hemtenta som jag ska ha klart idag för att kunna skriva ut det på bibloteket och så lämna in imorgon). Jag ska dock upp till joel igen efter att ha varit en sväng hemma i dk, och då bryggar vi den ölen jag presenterade receptet till ovan. Jooo det blir ju kul till VM får jag instämma. Men jag tror nu dte blir en snabb exit - kanske vi klarar oss igenom gruppen men då blir det slut - fast man vet ju aldrig men det är i allafall vad jag anser som realistisk:-)
Ha det bra så länge då hörs vi:-)

/Pål

50 % Pale Ale Malt
36 % Hvedemalt
7 % Rugmalt
3 % Havremalt
4 % Crystal Malt

55 grader: 30 Minutter
67 grader: 1 Time
78 grader: 15 Minutter

Mäsk: 2,2 liter vand pr kg malt

25 gram Nelson Suivon 1 time
Protafloc 20 minutter
30 gram Nelson Suivon
50 gr Nelson Suivon - 5 Minutter
50 gr Nelson Suivon - 1 Minut
+ 40 gr Nelson Suivon

Whitbread Ale Gär

Karbonering: 6 gram sukker pr liter

Vi (jeg og joel) kalder dette for en "Wheatale" Får i övrigt navnet "Newbie Satisfaction" med tanke på at det er en let öl som selv nybegyndere indenfor ölverden kan blive tilfredse med:-)

Eftersom jag läst att fruktsockret jäser ut totalt så blir kanske ölet lite väl torrt, kan jag "söta" upp det med en lag på ca 200 g laktos som tillsätts tillsammans med primen?

Alltså, jag har inte bra erfarenheter av laktos. Visst, det blir sött, och sötman jäser inte bort. Men det blir liksom fel sorts sötma. Lagra hellre bort det råaste av hallonsmaken någon månad eller två, så behöver du inte sötman för att balansera bärsyrligheten.

Har aldrig provat att göra så. Du får smaka av lite varannan dag tills du tycker det smakar rätt. Och rapportera tillbaka på forumet förstås!

/Per

Jag kommer att dela upp ölet i 2 lika volymer. (Total vol 19 liter)

Några undringar: Den ena tänker jag pytsa i 1 kg hallon som får ett snabbt uppkok. Eftersom jag läst att fruktsockret jäser ut totalt så blir kanske ölet lite väl torrt, kan jag "söta" upp det med en lag på ca 200 g laktos som tillsätts tillsammans med primen?

Den andra tänker jag göra en wit av. Normalt så pytsar man ju i skalen samt korianderna i slutet av koket. Om jag lägger koriander och skal i en humlepåse, låter det koka upp i några min för sterilisering samt pytsar i påsen i sekundären. Hur länge skall jag låta påsen ligga i sekundären för att ge smak?

Bo

Jag har vid ett tillfälle varit osäker på om min wit jäst mådde bra eller inte.
Jag delade då upp ölen i en del med wit jäst och en del med ale jäst.
Båda varianterna blev mycket lyckade och skillnaden mellan dem blev förvånadsvärt liten.

/Kjell

Om ölet innehåller så pass mycket vete att en del av ölets karaktär kommer från just detta.
Då borde man kunna välja att kalla sin öl veteöl om man inte finner ett mer passande namn.

Olika jästtyper defenierar eg. bara en viss sorts öl.
Dvs. om du vill brygga en bayersk veteöl så måste du använda en sådan jäst, men vill du
bara brygga en veteöl så kan du använda vilken jäst som helst och lik förbannat är det en veteöl.

En Pors-öl består ju inte till 40-60-90% av Pors

Är själv förtjust i veteöl. Bäst tycker jag att Belgiska Witbier är.
Nästa bryggning blir just en sådan.

Men trots detta faktum tycker jag att historien är fantastiskt.
Kan riktigt se bilden framför mig. Superkul!!

Därmed inte sagt att Veteöl inte går att dricka. (Snarare tvärtom)

Den kommer jag att tänka på så fort någon dricker Weissbier i min omgivning.

TACKAR för detta....

Eric Warner skriver ju till och med nåt i Classic Beer Styles-boken om att han blev rekommenderad det som botemedel mot "indigestion"!

Annars är "veteöl" ett samlingsnamn på alla typer av veteöl, dvs öl med en stor del portion vetemalt, eller råvete.
Exakt var gränsen går finns inte definierat, jag skulle säga någonstans runt 30-40% som minsta andel.

Jag och några polare strålade samman från lite olika håll i München och Oktoberfesten för en herrans massa år sedan.  Någon pluggade i Holland, en annan jobbade i Schweiz, en tredje var i Tyskland och jag och Peppe körde ner med min gamla Lada från Stockholm. 

Efter en blöt men rolig helg skildes vi lag på Hauptbahnhof i München, medans jag och Peppe skulle köra hem skulle de övriga återvända till sina respektive städer med tåg.  Vi väntade in avgångarna på en av de många barerna på stationen med några öl.

När vi skildes lag lämnade en av mina kompisar rätt mycket kvar av sin Weissbier i glaset samtidigt som en av de alkisar som håller till på stationen och dricker slattar av det som blivit kvar vid ståborden utanför barerna kommer fram till vårt bord.  Instinktivt räcker jag honom min kompis weissbierglas men alkisen tackar bestämt nej med de bevingade orden:

- Nein danke, Weissbier ist scheissbier.

Så där har du det. Direkt från en expert!  Om en alkis som lever på ölslattar på München Hauptbahnhof tackar nej till ett nästan fullt glas med veteöl så är det för en redig orsak.  Bara att dra öronen åt sig.  Sedan dess har jag, med endast 5 eller 6 undantag, inte druckit veteöl.  Weissbier ist scheissbier.