Man får väl välja om man ska vara pelarhelgon eller missionär. Jag kom och tänka på mormonerna som två och två, outtröttligt går och ringer på och försöker sprida budskapet. Det skulle kanske vara något. En ryggsäck med ett corneliusfat ... hm? Förresten hur många nya mormoner brukar det bli?

Men de tycker det är för mycket jobb, mycket lättare att gå på bolaget och köpa öl.

Det är det ju också, det räcker inte med att tycka om öl. Man måste ju tycka om att designa recept, experimentera, pyssla, läsa, förbättra etc. Det är ingen mening att försöka övertyga de som inte brinner man inte för själva processen, för att det är enklare att köpa öl eller skaffa sig vänner som brygger. Min öl är ju så klart godare än kommersiell öl , men om jag inte skulle gilla själva processen skulle jag också köpa. Inte alla som gillar konst tycker om att måla heller, eller hur? Jag pratar om min hobby med kompisar, och om någon är intresserad att brygga själv så märks det nog.

Sedan är det ju klart att många hembryggare ganska snart hamnar i den breda fållan att brygga mer eller mindre kopior av kommersiellt tillgänglig öl (kloner), och det är klart att det är mindre begripligt för en oinvigd. "Varför då?", blir ju den direkta frågan. Man kan ju köpa likadan på systemet, mycket mindre besvär.

Jag säger inte att det är fel att försöka efterlikna kommersiell öl, som hantverkare är det ju spännande att ta utmaningen, och dessutom finns det ju massvis med litteratur på området. Men det är en rätt intern grej som bara är av intresse för entusiaster.

Raasken var inne på en intressant grej med svagdrickan. Tror det är samma sak med Gotlandsdricke. Rara och ibland utrotningshotade arter som helt enkelt inte går att köpa, de kanske inte ens går att tillverka kommersiellt.

Och sen kan man ju naturligtvis framhålla de helt urballade grejorna. Jag tror jag kommer kunna konvertera legioner när min sats av Dennys Bourbon Vanilla Imperial Porter är klar...

/Per

Är folk då redan från början misstänksamt inställda till hembryggt så blir det lätt negativt resultat.

Har även märkt att vissa gärna letar efter jästsmak i hembryggt. Det är nog nåt som sitter i från eventuella ungdomssynder med gyttjegrumliga sockerboostade coopers-fulöl. Och som sagt, letar man så finner man ofta. Även om det var någon speciell humlesmak det egentligen var frågan om...

Man jobbar ju även lite i motvind när man vet att personen som ska smaka tycker att öl = eurolager. Allt som är mörkare än kiss är dåligt. Men det där har förändrats rätt mycket de senaste åren som tur är. 

Jag har för mig att Norska hembryggnings mästerskapet ligger strax före norges motsvarighet till "Stockholm beer festival" någon gång så smugglades de tre bästa brygerna från NM till ölfestivalen och två av de tre placerade sig bland de tre bästa på festivalen.
Tanken med det experimentet var att visa hur hembrygd öl står sig mot kommersiell öl.
(självklart togs de hembrygda ölen bort från den officiella prislistan).

Jav vet inte till 100% men tror att det är sant.
Hur som helst använder jag det som argument/bevis att hembrygd öl kan vara väldigt god.

Ofta när man säger att man brygger öl blir man först betraktad som idiot.
När man sedan säger att man tävlar och vinner guldmedaljer blir intresset ett helt annat.

Jag brukar beskriva processen väldigt kort.
Typ lägger malt i vatten vid olika temperaturer kokar med humle jäser och tappar på fat/flaska.
Om det finns något intresse över huvud taget så brukar det alltid komma diverse följdfrågor.

Det bästa sätter att övertyga folk att hembryggning är bra är förstås att bjuda på god hembrygd öl. Man får dock välja rätt sorts öl.
Även om jag gillar eklagrad oud bruin så vill de flesta hellre ha en mesig lager.

Viktigt är också i vilken ordning man serverar öl.
Om man låter personen först dricka sin favoritöl, vanligtvis någon ljus lager, han säger "den är god"
Sedan dricker han en av mina hembrygda, han säger "den är också god"
Omvänt: Han dricker först min öl som är god och sedan tar sin favorit.
Då stirrar de på sin flaska och säger "den är jätte äcklig, smakar ju ingenting"
Inte en helt riktig jämförelse kanske, men det fungerar!

/Kjell

På jobbet säger alla artigt:
- Jodå det var gott! (om alen)
men kanske inte min grej fullt ut.
(Internationell ljus lager saknas alltså!)

Däremot så frågar väldigt många efter svagdricka på gammalt vis...?

Så kanske är det där vi skall möta våra framtida anhängare och kollegor
i spannet mellan 2,25-3,5 % och med mycket restsötma??

När jag hotat med literpris på ca 30 sek har alla bara sagt att:
Smakar det bara Ok som det gjorde på "den gamla goda tiden" så får det kosta!

Le Petit Observateur
Raasken

Ursäkta ett långt inlägg med diverse flummerier, men jag tänkte
försöka pejla intresset för diskussion angående ett kapitel som kanske
inte väcker oro hos så många, men som ända kan vara intressant att
begrunda: dvs. hur man skall propagera för hembryggningens
förträfflighet samt rekrytera anhängare till hobbyn. Hembryggarens tredje
uppgift---efter produktion samt därpå följande konsumtion av brygden---kan
ju i någon mån anses vara spridande av den ädla kunskapen att det går att
göra gott öl hemma. Men praktiska erfarenheter visar att detta ofta är
lättare sagt än gjort!

Några typiska anekdoter från verkliga livet.

Exempel 1. Man bevistar ett cocktailparty, kanske är man på konferens.
Folk står i små klungor och minglar, någon ölintresserad råkar höra att man är
hembryggare och ställer försiktigt den typiska inledande frågan,
t.ex. "hur gör man öl?" eller "vilken utrustning behöver man?" Man kan
inte hejda sig utan inleder en dedikerad monolog om bryggnings- och
jäsningsprocesserna, gärna kryddad med termer som "alfa-amylas" och
"dekoktion". När man kommit fram till utredningen av de olika
lakkärlstypernas beskaffenhet inser man---om inte annat för att
personen som initierade samtalsämnet nervöst och ångerfullt skruvar på
sig och att tjejen bredvid med blank blick granskar sina  ögonfransar---
att man lika gärna kunde stått och pratat om Kripke-strukturer.

Utsaga 1. Onödig visdom bör man bespara sina medmänniskor i
situationer där samtalsämnet förväntas vara på en allmän nivå samt på
en tidsskala motsvarande "elevator pitch". Här behövs kanske ett kort,
intresseväckande, gärna humoristiskt, och snabbt avslutat argument.

Exempel 2. En kulen novemberdag vid ett långbord, kanske i ett
församlingshem eller en gammal avdankad hemvärnsgård, med anledning
av bemärkelsedag, begravning, eller annan tilldragelse. Man sitter och
munhuggs med en samling omutbara gubbar. Dessa herrar ler aldrig och har
minsann prövat allt som är värt att pröva i livet. Någon i sällskapet råkar
nämna att de visserligen "bryggt" en hel del öl under sin tid---i
betydelsen blandat Cooper's burkextrakt med ljummet vatten och
tillsatt extra mycket socker---och att det blev billigt samt att
resultatet nog var drickbart, men att hembryggd öl aldrig kan mäta sig
med "riktigt" tillverkad öl. Detta eftersom ju lekmannen inte har
tillgång till alla de "avancerade" tekniker, processer och kemikalier
som de industriella bryggarna har.  Dessa herrar låter sig näppeligen
intalas att de skulle ha något att lära om hembryggning---metoderna de
själva använde sig av på 70-talet är ju fortfarande de enda som står
till buds. Därför kan de inte föreställa sig, att ett hembryggt öl kan
uppnå en kvalitet som ens är jämförbar med det massproducerades.

Utsaga 2. Det är svårt att övertala någon som är övertygad om att den
redan vet allt om ett ämne, oavsett hur missledd individen ifråga
är. Personer i den här gruppen är troligen förlorade, men kan kanske i
bästa fall omvändas m.h.a. ett synnerligen slagkraftigt argument---som
att man bjuder på en perfekt hembryggd öl.

Exempel 3. Man sitter på sportpuben med grabbarna en lördag. Var
och en beställer in ett par shotar, några stora starka, och kanske en liten jäger
eller två därpå.  Medans dessa invigorantia intas sluddrar samtalet in på
hembryggning. Man hinner i bästa välmening klargöra att öl innehåller malt
och humle innan den första kamraten putslustigt konstaterar att "det är väl
bara fjortisar och alkoholister som gör fulöl", ett tillmäle som inte sällan
följs upp av att den andra kamraten uppför en illa improviserad
Robert Gustafsson-imitation.  Man inflikar något förnärmat,  trots att
man redan vet att argumentet är  förlorat, att hembryggt öl minsann kan
vara mycket gott, och att man  själv kan välja att göra en öl som passar ens smak. 
Då konstaterar en  tredje kamrat att öl dricker man "för att bli full, inte för att det är
gott", och samtalet återgår därefter till mer relevanta ämnen, såsom ManU-Chelsey
och Tiger Woods.

Utsaga 3. För mången som hinkar bira på krogen är "finöl " ett
mystiskt imponderabilium som endast vederfares proffessionella bryggare,
medan hembryggt tillverkas för låg kostnad och hög alkoholhalt
och har en smak och konsistens närmandes den hos avloppsvatten. Ofta
grundar sig denna missuppfattning i dåliga erfarenheter kombinerat
överlag låg kunskapsnivå om öl och andra kulturdryckers ingredienser
och framställningsmetoder. Här behövs kanske ett argument som väcker
nyfikenhet och intresse för de bakomliggande råvarorna och arbetet.

Slutsats. Man är säkert ute i ogjort väder om tror att man kan
konvertera människor till hembryggning i dessa sociala
situationer. Jag tror däremot på att försöka väcka intresse och därmed
kanske i bästa fall få någon på kroken. Och så är det ju alltför lätt
att resignera och vara tillfreds med att ägna sig åt sitt. Men vad är
månne det bästa sättet i olika situationer, dvs. hur få hembryggare på
kroken? Kanske någon som har goda erfarenheter att dela med sig av?
Människor med allmänt ölintresse är ju naturligtvis en tacksammare
målgrupp, men även här tror jag det är många som tycker att det är
alltför jobbigt att brygga, alternativt tycker att det verkar för
tråkigt. Om man mot förmodan lyckas få någon genuint intresserad, hur
skall man så fröet? Bör man appellera till enkelhet---dvs. släng bara
i lite jäst och socker så blir det nog bra---eller till utmaning---dvs.
jästkulturer, trippeldekoktioner, mäska och slabba i timmar, etc. 

Synpunkter?

Johannes