Whisky skall avnjutas långsamt anser jag.
En riktigt bra whisky kan man sitta och sniffa på hela kvällen!

Iofs har jag nästan en aversion mot sämre öl nu. Och en 4 cl wiskey tar en timme att få i sig även om jag tycker väldigt mycket om det. Inget fel dock att enbart njuta av saker av bättre kvalité. De ekonomiska aspekterna på systemet försvinner och en ny värld öppnas.

/Kjell

Vet inte riktigt om det skulle vara speciellt givande att dricka sig bakfull för att se hur bakfull man blir. Speciellt med tanke på att jag är extremt bakfylle resistent.

Vad jag ska göra är att köra samma recept igen. Har samma jäst och ingredienser dock får jag nog byta ut humlen. (det borde inte spela så stor roll så länge jag använder mig av tysk ädelhumle). Lagerkylen är dessutom tom nu och det känns som slöseri att inte ha något puttrande i den.

Personligen ogillar jag torrhumling överlag. Möjliga undantag är de citrustonade amerikanska humlesorterna. En pale ale som jag humlade starkt med styrian goldings blev iofs väldigt god men först efter flera månader i flaska innan nyslagen ägn tonerna kom ner på njutbar nivå.

Tillbaka till problemet.
Det är ofta lätt att skylla på trött och dålig jäst. Enligt min mening så är det bara halva sanningen. Visst ställer det till problem då och då men ofta så finns det annat bakom.

Små infektioner av diverse bakterier och vildjäst kan vara en bidragande faktor till många defekter av hembryggda öl.

Om mängden acetaldehyd ökar med tiden kan det vara en infektion. Samma sak med diacetyl.

Fast det kanske är röda äpplen du har i smaken!? Då är det en liten trevlig ester vars namn jag glömt. Jag får det då och då i mina ales. Om man inte är tränad så kan man blanda ihop dem.

Angående vad man associerar till så tycker jag att acetaldehyd är en klockren "granny smith" doft. Om Fredrik inte tycker det så beror det på att han har andra associationsbanor än vad jag har.

Inget är rätt eller fel när det gäller associationer av dofter och smaker eftersom vi alla är unika individer.

Jag tycker till exempel att för mycket EKG gör att ett öl smakar och luktar LUX-tvål.

För mycket Saaz, speciellt torrhumlat, gör att jag associerar till gammalt gräs och hö på ett oangenämt sätt.

Intressant att du säger det, för jag tycker detsamma. Vid smaga nivåer är det svårt att säga vad det är, vissa saker flyter ihop lätt. Innan jag blev klok på de konstigheter jag känt, var jag också inne på acetaldehyd trots allt, men sedan jag gjorde några humleté experiment hittade jag eländer där med och i mina två senaste brygder fick jag bort det så jag skyller på vattnet. Jag fick en lite skräpig och hög beska.

Jag har ingen lagerkyl och ingen erfarenhet av de jästerna så jag har inga vettiga tips, men jästgivan låter schysst om syresättningen också är lika bra. Eftersom temperaturen är låg så blir ju syresättningen extra viktig. Men om det kanske rent av är en "riktig" äppelarom du har kanske det helt enkelt är äppelestrar? etyl-hexanoate brukar bla beskrivas som äpple? Isåfall är det väl kanske inte något "fel"?

Har för mig att man ofta hör talas som denna ester i samband med lagerjäst, snarare än ale jäst, vilket kan förklara varför jag inte stött på den.

Vore intressant att höra fortsättningen om du lyckas identifiera det hela.

Du får inte ont i huvudet förresten? Är det mycket acetaldehyd blir ju som omedelbar baksmälla, utan att spriten behöver passera levern Har hört många amerikanare påstå sig få mer ont o huvudet av tex budweiser än av andra öl. Och jag har för mig att jag lästa någonstans att budweiser ska innehålla 6-8 ppm acetaldehyde. Gissningsvis är det en del av orsaken till det paradoxala i att få huvudvärk av nåt som bud. Fast jag har bara provat bud en gång, och aldrig mer. Tycket det smakade mineralvatten.

/Fredrik

Jästgivan var en ganska rejäl slurry på två 1.040 1.5 liters uppodlingar av danish lager. Primärjäsningen gick på 2 veckor och sen 1 vecka i samma temperatur (nästa jäsning på jästkakan gick förståligt nog mycket snabbare och stod i samma kyl). Sen sänktes temperaturen till -2 C och fick stå i 7 veckor. För 4 dar sen tappade jag över till fat och nu står den i 8 C i fatanläggningen.

Är det möjligt att för låg jästemperatur anstränger jästen? jäser i runt 7-8 C och räknar med att jäsningen ska höja temperaturen till 9 C.

Dock måste jag erkänna att nu när jag vant mig vid smaken så har jag blivit ganska fäst vid den här ölen.

Om man antar att det är acetaldehyde så personligen tror jag jästen kan spela rätt stor betydelse i sammanhanget också i kombination med syre. Såvida det inte är bakterier då såklart. Jag är nog lite innne på Kjells spår.

Om det är acetaldehyd du känner så kan den ju antingen bildas genom oxidation av alkohol, men den icke-enzymatiska och icke biologiska oxidationen av etanol går nog ganska så långsamt. Dessutom så undrar jag om inte andra ämnen oxideras innan etanolen ändå vid så små syre nivåer?

Men eftersom acetaldehyd är ett helt normalt mellanled på väg till etanol inuti jästen, så kan ju diverse störningar av jäsprocessen likväl orsaka acetaldehyd i ölen. Celler som har dåliga cellmembran kan också vara mer benägna till läckage.

I de flesta öl finns alltid vissa helt normala rester av förjäsbart socker, även om det är "helt utjäst". Och om man piggar upp jästen tex genom syresättning eller genom att man sänker CO2 trycket så förändras faktisk förutsättningarna, och kan en förnyad aktivitet mycket väl uppstå om jästen får för sig att ta sig en en del av restsockret. Detta har jag själv sett i ett experiment jag gjorde. Och resultatet blev även ordentligt med acetaldehyde. Nu vet jag förvisso inte om det även fanns bakterier i mitt experiment, men bortsett från det så fanns en så kraftig jäsaktivitet att detvar grumligt. Det bekräftade jag genom mikroskop att det var vanlig jäst.

Nu var det iofs extremfall där jag provocerade fram ett fel, men kan de ha varit så att det inte var helt utjäst innan du sänkte tempen, och sedan när tempen ökar så återupptar en del av jästen viss aktivitet?

Även om syre kan vara en del av boven, är det nog fullt möjligt att utjäsningen/jästen också vara en del i det hela. Vilken jästgiva och syresättning körde du med? och vilke jästid?

Själv brukar jag försöka försäkra mig om att ölen är så väl utjäst (relativt sätt) innan jag tänker tanken på att tappa om, och för säker hets skulle brukar jag höja tempen under slutet av jäsningen för att inte få något återupptagen jästaktivitet senare på sekundär eller flaska.

Vet du exakt tidsramarna för när smaken uppstod?

Om det inte är acetaldehyd, så är det närmaste "gröna äpplen" jag kan tänka mig någon humle/vatten relaterad grön gräsighet som jag själv haft lite trassel med innan jag blev klok på vad det kom ifrån.

/Fredrik

Får odla upp mer jäst och brygga en till öl. Ljus lager är det inte många som tackar nej till så det går ju åt även om jag kanske inte dricker så mycket själv.

/Kjell

Ska brygga en sats till och bara lagra i 5 veckor samt vara rent löjligt försiktig när det gäller omtappningar. kommer tvingar tappa om till sekundärkärl innan jäsningen är riktigt klar för att förhindra oxidation där.

Jag har gjort ljusa lageröl innan men oftast med lite mer karaktärsfulla jästsorter och med lite carapils eller dyl. i. Aldrig känt av någon oxidation då. Gjorde dessutom en systeröl till denna fast med lite chocklad och karamellmalt och den hittar jag ingen äpplesmak i. Fast om det skulle finnas skulle den vara såpass maskerad av de övriga smakerna att det är möjligt att jag inte känner det.

Du kanske har samma fel?

Så det ända jag egentligen ser som en risk är att jag användt plastkärl igenom både jäsning och lagring (7 veckor).

Sen är oandra sidan det ända bismaken i en öl som smakar som en bättre version av pripps och är ljusare än budweiser. (mest ett experiment för att se hur ljusa lageröl man kan brygga med extrakt).

Tänkte försöka testa ett liknande öl igen fast med en kortare lagring för att se om gröna äpplen smaken blir mindre. Som det är nu är det dock den mest intresanta inslaget i den här ölen. Känner mig lite dum som anstränger mig nåt enormt för att få fram rätt teknik och nu sitter här med något som skulle kunna passera som en bättre stor stark men inte mer.