Vi funderade på en liknande resa, fast kanske inte så mycket roadtrippande men ngn dag i chicago och ett tag i San Fransisco i lägenhet.
Men nu lutar det åt att hyra hus i frankrike istället. Kanske dags att börja vänja smaklökarna vid Kronenburg 1664

Hela familjen drar till USA i sommar för 4 veckors road trip från Chicago till San Fransisco, via Denver, Vegas och LA. Det blir at planera in några besök på bryggpubbar och mikrobryggerier under resans gång.  Vet inte hur mycket öl jag kan få med mig hem, det är nog ganska begränsat, men Pliny the Elder måste vara betydligt billigare i California än här i Europa.

Personligen så tycker jag att 12:an är riktigt bra, men de andra kändes inte lika intressanta.
De var välsmakande, men stod inte ut från andra liknande öl man hittar i belgien.

På tal om rövarpriser, satt idag och skulle beställa en flaska Pliny the elder på cracked kettle men tog mitt förnuft till fånga.
En flaska flaska Pliny plus frakt skulle landa på ca 400 SEK
Det blir till att vänta till jag åker ner och hälsar på syrran i holland i vår när man kan gå in i butiken och hämta direkt.
Bara hålla tummarna att dom har dem i butiken då

Jag har som sagt bott i Belgien, i två omgångar. Den första på 2,5 år och den andra på 2 år. I Bryssel.  Första gången var jag inte särskilt bevandrad som öldrickare och tyckte mycket av det jag drack i Belgien sög. Men med tiden ändrade jag mig.  Mitt besök på klostret Floreffe blev en ögonöppnare. När vi lämnade Belgien var jag lite ledsen att jag spenerat åtminstone 1,5 år på att klaga på Stella när jag kunde hållt käften och druckit Affligem.

Andra gången var jag mycket mer på'n. Jag var påläst och intresserad. 2 år av utforskande följde.  Men ett öl var som en illusion.  Westvletern.  Gick inte att få tag på någonstans och av någon anledning blev det aldrig av att vi åkte till klostret, trots att Lille var något av en fast utflyktsort under åren i Bryssel - frugan gillar Gap! 

Men det fanns en känd ölspecialistshop på Chausse de Namur, som jag försökt hitta urton gånger utan att lyckas.  Till sist hittade jag den och om du gillar belgisk öl så var det förmodligen ett himmelskt gemak.  Ungefär som Millroys är i Soho för Whiskyälskaren.  Där fanns det Westvletern.  Den hade precis kommit in och det var bara att slå till.  Men ölen kostade (host) 6 till 10 euro flaskan, beroende på sort.  Och jag har en princip: ingen öl är värd idiotpriser.  Det är malt, vatten, humle och jäst vi pratat om, och lite socker i det belgiska fallet.  Så det blev 2 med grön kapsyl (för jag gillar specielt blonds) och en av de två andra (gul och blå, tror jag).

Ingen av dom var inget vidare.  Jo, jag drack dem i andakt. Det var tända stearinljus och soft bakgrunds musik. Men inget klick.  Jag är ledsen.  För mig är Westvletern allt för robust och osexig.  Kanske skulle jag ha en annan uppfattning idag, jag har insett att smaken ändrar sig med åldern, men då tyckte jag att bristen på frukt och sötma plus den påtagliga bitterheten gav ett öl som bara munkar kunde tycka om.  S.k. hype omgav ölet.

Jag tyckte inte särskilt mycket om Rochfort på den tiden heller, men nu njuter jag av denna dryck, så vem vet vad jag skulle tycka om en Westvletern dök upp i mitt kök.  Men jag skulle nog inte pröjsa 8 euro för den och inte bry mig om några stearinljus med sakral bakgrundsmusik... 

Mina fem öre
/Pål

Jag blev nyligen besviken på både Rochefort 10 (diggar åttan dock) och St Bernardus Abt 12, så jag har blivit lite rädd för höga belgarsiffror, men nån gång måste man ju öppna flaskjäveln. Jag har iofs väldigt underliga smaklökar som jag inte ens själv förstår mig på ibland...jag har hembryggt annars som backup!

Väldigt ren, obefintlig humlearom, torr och en liten "graininess" i kombination med en lätt oxidation.
Inget att höja ögonbrynen för och inte värt sina 80 danska kronor annat än i värdet att ha druckit den.

Jag har druckit mer spektakulära öl än denna, men den är en upplevelse i sig.
Vänta inte för länge, den blir ledsen om den inte får göra dig glad.
Nu såhär i december så passar den utmärkt en filosofisk vardagkväll.
Passar utmärkt till en meditativ stund kombinerat med tomt stirrande ut genom ett fönster.

Har också en som står i ett skåp sedan tidigare i år, men jag vågar inte öppna den. Dels för att jag väntar in det perfekta tillfället och dels för att jag är rädd för att bli besviken, och ju längre jag väntar desto mer ökar förväntningarna...

Jag tror jag kan skaka ihop ett gäng som vill dela en låda Stone här i malmö med omnejd.
Tackar för hjälpen