<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom">
	<title type="html"><![CDATA[Humlebladet — Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
	<link rel="self" href="https://humle.se/punbb/extern.php?action=feed&amp;tid=1816&amp;type=atom" />
	<updated>2008-07-09T08:18:24Z</updated>
	<generator>PunBB</generator>
	<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?id=1816</id>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12315#p12315" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Ok...&nbsp; Jag kollade upp i Wild Brews igen, för att vara säker. De nämner sackarin för sötning och säger att sackarin är helt icke-förjäsningsbart. Hur det är med aspartam vågar jag inte säga.. Sorry!</p><p>Fast även om nu ditt aspartambaserade sötningsmedel är förjäsningsbart i någon utsträckning så tror jag *ändå* inte att du löper ngn större risk för flaskbomber. Hur mycket sötningsmedel blir det per flaska? Jag tänker på dom där små suketterna som diabetiker använder, en sådan per flaska borde ju räcka gott och väl.. och det är väl ungefär samma mängder för aspartam. Dvs knappt ett gram?</p><p>Så i ett &quot;worst case scenario&quot; så är aspartamet 100% förjäsningsbart, om du tänker dig att du tillsätter motsvarande mängd socker (mindre än ett gram) så skulle ju det bidra med en nästan försumbar mängd extra kolsyra.</p><p>Hängde du med? ;-)</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[lasseg]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=437</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-09T08:18:24Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12315#p12315</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12309#p12309" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>lasseg: Tack. Nej, det är endast för att söta upp några gå-bort flaskor med cider jag tänkte pröva det. Efter alla blivit GI-frälsta är det minimalt med socker som gäller för att det skall gå hem. Öl bryggde jag förr, men jag bor trångt och har inte plats för utrustningen riktigt och blev väl aldrig riktigt helnöjd med resultatet även med delmäskning, färsk jäst och humle.</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[macchiato]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=597</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-07T21:15:49Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12309#p12309</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12305#p12305" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Detta var inte det du frågade men, av de sötningsmedel som man kunnat köpa i Sverige har de flesta ej acceptabla bismaker i mitt tycke. </p><p>Visst går det att dricka men de flesta vet nog hur light läsker bruka smaka, de har en karakteristisk bismak som kommer av sötningsmedlet.</p><p>Dock så har det nu börjar komma ut sukralos i produkter i Sverige. Men jag tror det är svårt att få tag i bordsötningsmedel om man inte beställer på nätet då. Det vanligast märket är Splenda. </p><p>Sukralos ska enligt de flest ha en betydligt bättre sötma, utan den normala bismaken. </p><p>Coca cola har sista jag kollade börjat inför det i sina coca cola light, och prova en sådan jämfört med någon annan light läsk som innehåller acesulfam och asparatam så känner man mycket tydligt skillnaden i smakvalitet.</p><p>När jag provade detta nya light läsk försa gången blev jag faktiskt imponerad. Första gången jag smakat en light läsk som varit mer eller mindra lika god som vanlig läsk med socker. </p><p>Sukralos är en klorerad variant av vanligt sackaros. Som alla andra sötningsmedel debateras hälsorisker fram och tillbaks. Men det är tillåtet i USA och EU, men det finns gränsvärden så man bör inte konsumera för mycket. En fördel ska vara förutom bättre smak är att det är stabiliare och tål pH variationer och temperaturer bättre än andra sötningsmedel.</p><p> /Fredrik</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[Fredrik]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=9</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-07T11:12:35Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12305#p12305</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12299#p12299" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>macchiato, du kan utan oro för explosion tillsätta aspartam till din öl, den är helt och hållet icke-förjäsningsbar för både jäst och bakterier. Jag är tom ganska säker på att många Belgare (typ Duchesse de bourgogne) tillsätter aspartam/tat till ölen för att få sötma. Detat är tydligen/tack och lov vanligare i röda flandersöl, är det något sådant du tänker göra eller?</p><p>(hänvisar till bla &quot;Wild Brews&quot;)</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[lasseg]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=437</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-04T14:55:23Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12299#p12299</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12276#p12276" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Den kolhydraten förmodar jag är någon sorts fyllmedel/bärare/förtjockning? Det finns ju kolhydrater i öl (dextrin) som inte är jäsbara, så det beror ju på vad för sorts kolhydat det är fråga om. Fabrikanterna lär ju i och för sig inte stoppa i någon kolhydrat som kan kallas &quot;socker&quot; i sina sötningsmedel, men det enda sättet att veta säkert är väl att sätta lite av din aspartam på jäsning och se om något händer.</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[Ratatosk]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=316</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-02T19:57:19Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12276#p12276</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12275#p12275" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Det besvarade på intet sätt min fråga.<br />Jag försökte vara tydlig med vilken risk jag ville ha synpunkter om.</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[macchiato]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=597</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-02T18:57:18Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12275#p12275</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Sv: Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12273#p12273" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>glöm aspartam i ditt öl </p><p>saxat på nätet<br />Bakgrunden om aspartam E951! </p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Aspartam: ett syntetiskt sötningsmedel som allt fler forskare kallar &quot;nervgift&quot; </p><p>Aspartam: en molekyl som består av två aminosyror samt metanol (träsprit) </p><p>Aspartam: varna Dina vänner! </p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>1974 tilläts aspartam i USA av dåvarande chefen för Food and Drug Administration (FDA), som hette Alexander Schmidt. Genast kom skarp kritik från flera amerikanska forskare. &quot;Jag var mer naiv då än jag är nu för tiden&quot;, sade Schmidt i en intervju med journalisten Barbara Mullarkey för tidningen Wednesday Journal (3/6 1987). P g a varningar från oberoende forskare förbjöds aspartam genast igen och blev inte tillåtet förrän 1981. </p><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Kritikerna ansåg att aspartam kunde orsaka hjärntumörer. </p><p>&quot;Om man tillåter en livsmedelstillsats som ska ätas av barn i hela världen, så godtar man absolut inga risker, särskilt när det gäller ett sötningsmedel som inte har något näringsvärde&quot;, sade Schmidt, som tog avsked från FDA 1976. <br />Alexander Schmidt ångrade sitt beslut att tillåta aspartam. Den 3/11 1987 skrev han: &quot;ADI-värdet [det acceptabla dagliga intaget] som FDA nyligen satt till 50 mg/kg kroppsvikt är alarmerande farligt eftersom det innebär en extremt hög, och därför totalt oacceptabel mängd för dem som konsumerar aspartam: mellan 1/1 000 och 5/1 000 av befolkningen riskerar att få hjärntumörer av sådana höga doser.&quot;</p><p>I oktober 1980 drogs tillståndet att sälja aspartam in, på grund av kritiken. Men trots att en panel av FDA-experter rådde FDA att inte tillåta aspartam, tilläts det åter i juli 1981 av nye FDA-chefen Arthur H. Hayes. <br />1983 fick aspartam ingå i läsk trots att det inte har någon bevisad effekt som viktminskningsmedel och därför ej borde få marknadsföras som alternativ till socker under fantasinamn som Nutrasweet, Equal och Canderel.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>1996 tillät de amerikanska myndigheterna aspartam i alla livsmedel. </p><p>I Sverige introducerades aspartam 1982 och finns idag i läsk, fruktyoghurt, godis, glass samt i vissa vitaminpiller. </p><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Bakgrund </p><p>En forskare vid företaget G.D. Searle upptäckte aspartam 1965. Tjugo år senare köptes Searle upp av Monsanto Co, ett stort kemibolag i St Louis. <br />Searle förknippas särskilt med en utdragen skandal som avslöjades på 1970-talet. De amerikanska myndigheterna började granska Searles verksamhet 1976. Man fann bevis för fusk med djurförsök och forskningsstudier som Searle skickat in till myndigheterna. Det gällde flera läkemedel samt även sötningsmedlet aspartam. </p><p>I rapporten om Searle (skriven av en kommitte som tillsatts av FDA-chefen Alexander Schmidt och ledd av FDA-toxikologen Adrian Gross) fastslås: </p><p>&quot;FDA:s granskningsprocess bygger på att man ska kunna lita på de uppgifter som skickas in av företag. Vår undersökning visar tydligt att i fallet med G.D. Searle finns inte grund för någon sådan tillit... Vissa av våra upptäckter tycks peka på en attityd av allmänt förakt för FDA och myndigheternas uppgift att skydda allmänhetens hälsa. Searle har bara skickat in vissa data från utvalda forskningsrapporter i syfte att lugna FDA-personalens oroliga frågor... På det stora hela taget har vi funnit ett mönster av så många problem att den vetenskapliga integriteten när det gäller forskningen måste vara komprometterad...&quot;</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>&quot;De ljög&quot;, sade Dr Adrian Gross till kongressen 1985, om Searles forskare. </p><p>Dr Gross deltog i FDA:s unika granskning av Searles laboratorier. 1985 uppgav han inför den amerikanska kongressen att &quot;Studierna som gjordes av G.D. Searle för att bedöma om aspartam var ofarligt är till stor del opålitliga... Minst en av forskningsstudierna bevisar i själva verket att aspartam kan orsaka hjärntumörer hos försöksdjur och att ämnets cancerframkallande effekt kan fastställas med mycket hög statistisk signifikans.&quot; <br />I en TV-intervju sade Dr Gross att personer vid Searle fattat &quot;medvetna beslut&quot; att undanröja bevis att aspartam är farligt: &quot;Searle gjorde allt för att kamouflera forskningsstudiernas brister. Och de gjorde andra hemska saker. Till exempel fanns det försöksdjur som fick tumörer medan de studerades. Nå, Searle opererade bort tumörerna!&quot; </p><p>Kritiken mot G.D. Searle handlade även om p-piller som detta bolag var först i världen att sälja i början av 1960-talet. Dr Gross vittnade mot Searle i domstol och sade: &quot;Searle, pionjären när det gäller p-piller, gav FDA falsk och missvisande information om p-pillernas biverkningar, som skadade levern på försöksdjur.&quot;</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Kan aspartam orsaka hjärncancer? </p><p>I en av Searles egna studier av aspartam som benämns Willigan-rapporten, och skickades in till FDA 1974, trollade man helt enkelt bort fyra cancerfall som upptäcktes av en forskare anställd vid Searle. Man kallade tumörerna godartade trots att de i själva verket var elakartade. När fusket avslöjades skyllde Searle på datormisstag. Denna bortförklaring visade sig inte hålla: samma &quot;misstag&quot; hade gjorts vid fyra olika tillfällen av tre olika forskare. </p><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Fungerar aspartam för personer som vill banta? </p><p>Dr Michael Hamilton är en av många aspartam-kritiker som förklarar hur kroppen reagerar: &quot;Studier visar att folk som äter mat med Nutrasweet *aspartam* strax äter något annat för att kompensera för de förlorade kalorierna.&quot; <br />Den mäktiga amerikanska läskindustrins branschorganisation NSDA ville ursprungligen påverka FDA att behålla aspartam-förbudet. Enligt amerikanska kongressens protokoll (offentliggjort 7/5 1985) visste Coca Cola och Pepsi att: </p><p>1) aspartam motverkar seratonin-syntes i kroppen, vilket rubbar det naturliga kolhydratbehovet och orsakar hungerkänslor </p><p>2) aspartam bidrar till ökad konsumtion av andra livsmedel som kompensation för den låga näringshalten </p><p>NSDA kände också till att aspartam bryts ned till farliga restprodukter vid höga temperaturer, t ex om läskedrycksflaskorna förvaras i solsken. Dessa restprodukter är bl a metanol (träsprit) och formaldehyd.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Farliga restprodukter? </p><p>Enligt obekräftade uppgifter kan aspartam ha legat bakom den hemska sjukdom som drabbat över 12 000 soldater efter kriget mot Irak. Det är ett faktum att soldaterna drack Diet-Coke ur burkar, som stått i ökenhettan i flera veckor. Visste Pentagon inte att aspartam bryts ned till träsprit och formaldehyd vid höga temperaturer? <br />I ett svar till en senator i Washington DC som frågat hur farligt aspartam egentligen är, skrev Dr John Olney 1987 om Searles djurförsök: &quot;På 1970-talet när jag gick igenom alla [Searles] rapporter, råkade jag hitta en konstig studie som tillverkaren lämnat in till FDA och som accepterades av FDA utan några frågor. Men studien visade att bland 320 råttor som fått aspartam, var det 12 som fick hjärntumörer, medan det i en kontrollgrupp som inte fick aspartam heller inte fanns några råttor med cancer.&quot; <br />En av Searle-studierna gällde sju apor som fick aspartam i 204-364 dygn. En apa dog men det löste Searle genom att &quot;tappa bort&quot; statistiken om just det försöksdjuret. Alla apor fick krampanfall tills studien avslutades. När aporna inte längre gavs aspartam upphörde kramperna, enligt studien som FDA bör ha känt till, men inte brytt sig om (eller missat) redan 1974.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Nya studier &quot;bevisade&quot; att aspartam var ofarligt. </p><p>När den nytillsatte FDA-chefen Arthur H. Hayes tillät aspartam 1981, påstod han att nya studier &quot;bevisade&quot; att aspartam var ofarligt. I själva verket hade han bara ett enda nytt underlag för detta påstående. Det var en studie gjord i Japan av en forskare anställd vid företaget Ajinomoto, som också tillverkar aspartam. <br />Med detta &quot;bevis&quot; som enda argument körde Ronald Reagans nye FDA-chef över den panel av FDA-experter som ansåg att aspartam borde förbli förbjudet. </p><p>Efter att Arthur H. Hayes lämnat FDA fick han genast nytt jobb vid en stor reklamfirma, Burson-Marsteller, som hade Searle bland sina kunder.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>FDA:s chefsjurist Rickard Merill ansåg att Searle borde dras inför rätta. </p><p>Eftersom G.D. Searle bevisligen fuskat med en rad djurförsök mellan 1967-1975 ansåg FDA:s chefsjurist Rickard Merill att bolaget borde dras inför rätta och eventuellt straffas. Merill lämnade över fallet till åklagaren i delstaten Illinois, där Searle har sitt huvudkontor. Men åklagaren Samuel Skinner förhalade på olika sätt den rättsliga undersökningen så att brotten hann preskriberas. <br />I januari 1977 försökte FDA påskynda förundersökningen men utan resultat. När Justitiedepartementet också försökte påskynda processen tog Samuel Skinner avsked. Han fick i stället nytt jobb vid Sidley &amp; Austin, samma advokatbyrå som försvarat Searle i flera rättsprocesser. </p><p>Samuel Skinners efterträdare, som även han struntade i att åtala de ansvariga vid Searle, fick även han jobb vid Sidley &amp; Austin efter att ha slutat som åklagare, enligt Wall Street Journal (7/2 1986). </p><p>Samuel Skinner krönte sin karriär med ett toppjobb vid Vita huset när George Bush blev president.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Monsanto </p><p>Chef för Searle under sent sjuttiotal var förre försvarsministern Donald Rumsfeldt, som anses ha räddat bolaget ur krisen.Han var en ärkekonservativ politiker som arbetat under både Nixon och Ford. Donald Rumsfeldt efterträdde William L. Searle, som under femtiotalet medverkade i Pentagons hemliga kemiska projekt, t ex att testa LSD på soldater i samråd med CIA. <br />Monsanto köpte G.D. Searle 1985. Detta stora kemibolag deltog i Manhattanprojektet och tog fram radioaktiva ämnen till USA:s första atombomber, enligt boken Det sista vapnet (1990) av Richard Rhodes. Under Vietnamkriget tillverkade Monsanto Agent Orange åt Pentagon. Ytterligare ett gift som detta företag har på sitt samvete är PCB, som man tvingades sluta tillverka 1977 då det visat sig vara cancerframkallande. PCB anses vara ett av de värsta miljögifter man känner till, enligt Dagens Nyheter (6/3 1997). </p><p>PCB-sanering kan kosta 2,5 miljarder bara i Sverige, tror Naturvårdsverket. </p><p>Monsanto tror inte att PCB är giftigt, enligt Monsanto-juristen Thomas Bistline, intervjuad i dagstidningen St Louis Post &amp; Dispatch (2/3 1997).</p><p>Robert Shapiro heter den nuvarande chefen för Monsanto-koncernen. Han började sin karriär vid Searles aspartam-avdelning 1979. Shapiro var alltså den som 1981 hade ansvaret när aspartam tilläts på lösa grunder av FDA-chefen Arthur H. Hayes. <br />Numera storsatsar Monsanto under Robert Shapiros ledning på genmanipulerade livsmedel som Roundup Ready-soja, som tål Monsantos eget ogräsgift Roundup (glyfosat). </p><p>Monsanto har även gjort sig ökänt för att aggresivt marknadsföra mjölkhormonet BST/rBGH, som är förbjudet i Europa eftersom det anses skada korna. </p><p>&quot;Vi kan inte veta om de kor som ger oss mjölk har injicerats med konstgjorda hormoner, ty efter påtryckningar från företaget Monsanto har staten förbjudit sådan information på förpackningarna&quot;, suckar David C. Korton i sin bok När företagen styr världen (1996).</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>CBS 60 Minutes </p><p>Nyhetsprogrammet 60 Minutes, som sänds av CBS och visades i Sverige av TV4 (25/1 1997), avslöjade att 164 studier gjorts på aspartam sedan sextiotalet. Av dessa har 74 sponsrats direkt av Searle, Monsanto eller andra aspartam-tillverkare. Alla dessa 74 studier &quot;bevisar&quot; att aspartam är ofarligt. Men 83 av de resterande 90 studierna, som gjorts av oberoende laboratorier och universitet, kom fram till att aspartam är farligt. <br />Underligt nog vägrar FDA att undersöka aspartam, enligt en artikel i Chicago-tidningen Star Tribune (22/11 1996). </p><p>Trots att forskare vid den statliga myndigheten National Institutes of Environmental Health Sciences (NIEHS) vid minst fyra tillfällen försökt få FDA att en gång för alla undersöka om aspartam verkligen orsakar cancer, har FDA inte ansett att ytterligare studier varit motiverade. </p><p>Två toxikologer vid NIEHS, James Huff och June Dunnick, anser att oberoende studier bör göras, särskilt efter att Dr John Olney publicerat en ny rapport i november 1996 om ett möjligt samband mellan ökat aspartam-intag och en markant ökning av antalet fall av hjärncancer i USA sedan början av åttiotalet, då aspartam fick användas i allt fler produkter.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Dr Morgan Raiford har varnat för träspriten i aspartam </p><p>Enligt uppgifter i New York Times (15/11 1995) sponsrar Monsanto flera olika patientorganisationer, t ex American Diabetic Association, som mycket riktigt rekommenderar aspartam till sina medlemmar. <br />Oberoende forskare som Dr Morgan Raiford har varnat för träspriten i aspartam som kan orsaka blindhet. Även Dr H.J. Roberts har i flera böcker och i en rad studier visat hur aspartam kan orsaka blindhet, för att inte tala om cancer. Och Dr Russel L. Blaylock har i sin bok Excitotoxins: the taste that kills (1994) varnat för riskerna med starka &quot;nervgifter&quot; som slår ut hjärnans känsliga receptorer, särskilt hos barn.</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Amerikanska presidenter </p><p>Dr H.J. Roberts menar dessutom att ex-presidenten Ronald Reagan kan skylla sitt nuvarande tillstånd på aspartam. Reagan har nämligen fått diagnosen Alzheimers sjukdom, som mycket väl kan orsakas av ett &quot;nervgift&quot; som aspartam. <br />Men redan 1985 lär Ronald Reagan ha slutat äta godis med aspartam eftersom han, som han sade på skämt till en student, &quot;inte vet vad det innehåller&quot;, rapporterade nyhetsbyrån UPI (25/9 1985). </p><p>Såväl George Bush som hans fru Barbara, som bägge fått den ovanliga diagnosen Graves sjukdom (liksom Alzheimers en hjärnskada), drack regelbundet läskedrycker med aspartam, enligt H.J. Roberts källor. </p><p>Även president Bill Clinton dricker Diet-Coke, avslöjade Spy Magazine (nr 2, 1993).</p><br /><p>--------------------------------------------------------------------------------</p><p>Martin Frid (1997)</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[Blåkulla]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=155</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-01T22:13:41Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12273#p12273</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Är sötningsmedel förjäsningsbart?]]></title>
			<link rel="alternate" href="https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12272#p12272" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Rubriken säger allt.</p><p>Jag ser att artificiellt sötningsmedel med aspartambas innehåller 94% kolhydrater.<br />Är det riskfritt ur sprängsynpunkt att blanda i det i samband med att primingsockret tillsätts?<br />Kan det inte ge jästen näring alls, ens efter lång tid på flaska?</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[macchiato]]></name>
				<uri>https://humle.se/punbb/profile.php?id=597</uri>
			</author>
			<updated>2008-07-01T20:13:29Z</updated>
			<id>https://humle.se/punbb/viewtopic.php?pid=12272#p12272</id>
		</entry>
</feed>
