Det låter som området där jag bor i malmö ungf.
Massa nysvenskar som skaffar kamphundar/hundskitsdispensers och vallar omkring dem i området
när dom är ute o rastar sina pyntade mobiltelefoner och H&M guldkedjor

Själv bodde jag på en så kallad dog shit street - dvs en gata dedikerad för hundar att bajsa på.  Ungefär som vi i Sverige har små inhängnade rutor i parker där hundägarna får ta med sina vänner för lite naturliga behov, så har man i Bryssel speciella gator.  I början på vår gata var det ritat på trottoaren en ring med en bajsande hund i mitten.  S'il vous plait!  Det vara bara att göra the Brussels strutt på vägen hem, hoppandes, zig-zagandes, snedtrampandes för att undgå de värsta rukorna. 

Filmsnutt.wmv

Efter att ha knatat igenom de utrymme där drickan ligger och gottar till sig
hamnar vi bland filter och andra konstiga grunkor.

Kanske centrifug eller ngt annat kul på bilden

Denna tank använder man sig av när man blandar sin Geuze
Ngn uppgift om volymen har jag dock inte.

Mera fat, dom verkar ha nästan hur många som helst drällandes...

Äntligen ngt man känner igen och faktiskt kan säga att "Tja, sådana har jag också hemma, fast många fler"
Syftar dock inte på handtrucken...

I källaren pågick ett parti plockepinn.

Förloraren får korka flaskorna med denna apparaten

I andslutning till plockepinnrummet finner vi diskrummet där man rengör faten mellan batcherna
Svårt att få till bra bilder i konstiga vinklar och trånga miljöer.
Man använder en kombination av vanlig klassisk kärcher högtryckstvätt och roterande kättingar
för att rengöra faten.

Vet inte om dessa maskinerna fortfarande är i bruk, de ser ganska använda ut i vart fall

fick du med dig hur många som jobbar på bryggeriet?  Det verkar vara mycket manuellt arbete involverat?

/Pål

I denna anspråkslösa byggnad belägen på Bryssels stadsgräns (Anderlecht) ryms bryggeriet Cantillon.
Det har vart igång sedan början av 1900 och är enligt ägarna det sista traditionella bryggeriet
i drift i Bryssel. Vilket säkert kan stämma. Iallfall om man tänker i banorna Lambic.

Efter en kort genomgång av hur öl bryggs och "guiden" pekat på några
bilder upphängda på väggen släpps man lös i bryggeriet beväpnad med en liten trycksak
som beskriver de olika tingestar man hittar där inne. Talar man franska så får du en aningen
mer entusiastisk beskrivning av värden/värdinnan. Om inte så bör man vandra omkring i sällskap
med ngn som brygger öl själv som kan berätta för resten av folket i sitt sällskap om vad det är man ser
och hur det funkar. Annars är nog risken att dom får ont i fötterna och blir gäspiga väldigt snabbt

Till en batch används

Vete - 35% (450 kg) omältat vete från brabant
Malt  - 65% (850 kg)
Humle 22 kg

Lite roligt att reflektera över, har precis slängt i 5,5 kilo malt i mitt lakkärl.
Samt vägt upp 28g humle

Hittade några tomma maltsäckar som skvallrar om vilken malt dom använder.
Om ngn vill ge sig på en klon

Så klättrar vi upp en våning

Undertecknad har nu tagit sig en våning upp och beundrar en av de båda kokpannorna.
Totalt sett så kokar dom ca. 10 000 liter vört i stöten. Koktiden är mellan 3-4 h och under den tiden
förlorar man ca 2,500 liter som avångas. Åldrad humle tillsätts innan koket. Bryggeriet åldrar humlen
ca. 3 år innan de använder den i sina bryggder. Tack vare åldringen försvinner största delen av bitterämnen,
arom och smak från humlen och det som återstår är de tanniner man vill åt pga. deras konserverande inverkan på ölet.

Panna nr 2 -

Roliga rattar

Renlighet är ju som bekant a och o

Kylning

Efter koket och humlefiltreringen pumpas vörten upp hit på vinden till kylspeppet. Där får
vörten tillbringa natten med fönstren på vid gavel. Det bryggs bara under den kalla delen av året.
På sommar och vår finns det allt för mycket konstigheter i luften. Det sägs att jäst och bakterierna börjar göra sitt
jobb när vörtens temp ligger på runt 40 C.

Dagen efter pumpas vörten från kylskeppet ner i en rostfri tank där man kontrollerar temperatur
och sockerhalt i vörten. Det stod massa skit ivägen så jag fick inte till ngt bra foto på den dock.
Men den såg ut som kylskeppet fast mindre till ytan med högre vägar...

Från denna behållare pumpas sedan vörten till ek eller kastanjeträfat.
Storlekarna variererar från 225 - 500 liter.

Efter ett par dagar börjar fermenteringen som är så pass kraftig att ca 5 - 10 liter vört
går förlorad under dessa dagar. 3-4 veckor senare har primärjäsningen avtagit och nu inleds andra fasen.
Då pluggar gubbarna igen tunnorna och låter jäsningen/lagringen fortsätta upp till tre år.

Ungf. 86 olika jästsorter finns i Lambic ex. Brettanomyces Bruxellensis och Lambicus.
Dessa tar han om det icke förjäsbara sockret i vörten. Detta gör att sockerhalten
i en 3 årig Lambic är ca. 0,2%.

To be continued...